Fru talman! I den del som handlar om nationell utredning är mycket redan sagt. Jag kan väl bara konstatera att det i en framtid naturligtvis kan finnas skäl att ha en utredning som klarlägger förhållanden i sådana särskilda avvisningsärenden som det här är ett exempel på. Men då tror jag att man behöver ha ytterligare några år på nacken för att starta en utredning. Att i detta fall använda avvisningen av Agiza och El Zary som grund för detta ser inte vi leder längre här och nu. Det finns ju klarlagt i JO:s hantering och i vår granskning att det finns osäkerheter. Men vi har inte funnit osäkerheter som är av sådan art att vi säger att en ny utredning skulle kunna bringa större klarhet kring dem än vi kunnat göra. Om det kommer nya fakta, om vi får nya kunskaper, när historien runnit vidare kan en ny granskning naturligtvis alltid genomföras, såväl av oss som av andra.
Däremot är, som framgått, den internationella utredningen av frågan intressant. I det här fallet, fru talman, finns det verkligen skäl att understryka att en utredning inte bör komma till stånd på det sätt som regeringen främst verkar söka sig till, nämligen ett gemensamt utredande mellan Sverige och Egypten. En sådan utredning kan inte lösa den oberoende studie av våra länders agerande så som vi anser behöver göras. Därför är det viktigt att den här utredningen sker inom FN-systemets ram så att vi kan granskas utifrån vårt agerande och Egypten utifrån Egyptens agerande. I det här fallet gäller det också andras agerande, till exempel amerikanernas agerande.
En annan sak är att vi utifrån de här granskningarna alltid har att hantera politiska slutsatser. Men de får göras i annan ordning. Det är naturligtvis en sak som det i andra sammanhang, som sagt, finns skäl att komma tillbaka till. En ny granskningskommission skulle, enligt vår bedömning, inte lösa de frågorna.
Dessutom finns det också i det sammanhanget skäl att peka på de risker som skulle kunna uppkomma till exempel om sekretessen hävs, som man från Vänsterns och Miljöpartiets sida talar om. Det är klart att det i det här fallet också finns risker för den som sitter fängslad i Egypten. Ett arbete under de här förhållandena måste alltså ske med stor varsamhet mot de människor som är berörda och som verkligen kan råka illa ut om en utredning skulle få fel förutsättningar eller så att säga skapa eldunderstöd till nya tänkbara övergrepp i fängelser i Egypten.
Mot den bakgrunden, fru talman, yrkar också jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.