Fru talman! Jag vill börja med att instämma i det som mina vältaliga kolleger inom alliansen har tagit upp. För att inte upprepa alltför mycket ska jag fatta mig ganska kort.
Man kan konstatera att det har kommit ett flertal mycket intressanta och bra motioner i ämnet och att många av dessa områden har tagits upp i Kriminalvårdskommitténs betänkande. Endast delar av detta betänkande föranledde någon åtgärd från den förra regeringens sida under den föregående valperioden. Därför kvarstår stora och viktiga delar att behandla. Dessa delar bereds för närvarande inom Justitiedepartementet. Även om det är lätt att sympatisera med många motioner bör vi inte gå händelserna i förväg utan invänta beredningen.
Jag vill dock här och nu ta upp några punkter som berör mig och Folkpartiet liberalerna lite extra.
Kriminalvårdens viktigaste uppgift är att se till att färre återfaller i brott. I kampen mot brottsligheten måste kriminalvården prioriteras. Samtidigt står kriminalvården inför allt större utmaningar med fler intagna och fler intagna med psykiska problem, gäng av tungt belastade långtidsdömda och narkotikamissbrukare.
Ett stort antal intagna inom kriminalvården har neuropsykiatriska funktionshinder såsom adhd och damp. Kriminalvården har en liten beredskap för att behandla dessa personer. Många av dem har redan under barndomen haft denna typ av funktionshinder men inte fått någon hjälp. Förebyggande åtgärder är nyckeln till ökad trygghet både för barnen själva och för samhället i stort. Därför vill vi i alliansen satsa på kombinerade insatser för barnen och föräldrarna i samverkan med förskolan, skolan samt barn- och ungdomspsykiatrin. Det blir alltså möjligt med kontinuerliga åtgärder i barnets vardagliga miljö. Det behövs satsningar på barn- och ungdomspsykiatrin och åtgärds- och vårdprogram för aggressiva eller självdestruktiva barn och ungdomar samt för dem som behöver särskilt stöd i skolan på grund av neuropsykiatriska problem såsom damp och adhd eller andra riskfaktorer för kriminell utveckling.
Vidare vill vi poängtera vikten av behandling för psykiskt sjuka, missbrukare eller sexualförbrytare. Det ska vara en grundsten inom kriminalvården. En avsaknad av behandling kan leda till att den intagne begår nya brott eller kanske grövre brott efter genomförd strafftid.
Det är med glädje jag kan notera att det avsatts särskilda medel i budgeten för att förstärka behandlingen av sexualbrottsdömda män som dömts för våld i nära relationer, men visst ska det göras mer även för andra grupper.
Vi i alliansen vill framhålla arbetslinjen även inom kriminalvården. Sysselsättningen kan bestå av arbete, studier, deltagande i behandling eller annan organiserad verksamhet. För många intagna är anstaltstiden ett bra tillfälle att reparera skador av otillräcklig eller misslyckad skolgång. Verksamheter som utbildning och arbete, om de är rätt utformade, kan öka de intagnas möjligheter till en meningsfull sysselsättning och en bra anpassning till vardagen. Det gäller inte minst dem med läs- och skrivsvårigheter.
Vidare vill jag poängtera det arbete som görs för att få våra anstalter drogfria. Antalet narkotikahundar har ökat och därmed också beslagen av narkotika. Men det viktigaste arbetet för narkotikafria anstalter är ändå att finna incitament så att den intagne själv finner motivation att bryta sitt beroende och att det finns adekvata och fungerande behandlingar för dem som söker vård.
Vi i Folkpartiet har tidigare verkat för att rymningar ska kriminaliseras, och som tidigare nämndes är det så i ett flertal länder såsom Norge, Danmark och Finland. Vi inser att en kriminalisering också medför komplikationer. Det kan kanske räcka med att det införs sanktioner i det föreslagna förmånssystemet, men det är viktigt att det blir kännbara sanktioner.
Visst finns det många frågor kvar att ta itu med, bland annat det hårdnande klimatet för de anställda inom kriminalvården, det utökade samarbetet som måste till mellan kriminalvården och polisen, det faktum att det finns övervakningskameror i nästan varenda Icabutik men inte på isoleringsavdelningen på Hall och den kanske viktigaste frågan av alla, nämligen hur vi på bästa möjliga sätt ska kunna arbeta förebyggande för att undvika de personliga tragedier som varje brott innebär.
Kort sagt har den nya regeringen mycket att ta itu med. Arbetet har bara börjat.