Fru talman! I dag behandlar vi motioner från den allmänna motionstiden som berör kriminalvården. Kriminalvården är en av rättsväsendets absolut viktigaste verksamheter. Uppdraget som Kriminalvården har är samtidigt ett av de svåraste uppdragen. Människor som har begått brott ska behandlas och återanpassas in i samhället så att de kan leva ett normaliserat liv utan att begå nya brott i framtiden.
För oss socialdemokrater har kriminalvården varit ett viktigt område, och därför har vi också satsat stora resurser både på innehållet i kriminalvården, på bättre frigivningsrutiner och på säkerheten runt anstalter och häkten.
Jag ska nämna några av de åtgärder som vi har vidtagit.
Vi har infört ett säkerhetsregister. Kriminalvården fick möjlighet att bygga upp ett särskilt register över intagna som anses utgöra en säkerhetsrisk.
En annan åtgärd är narkotikauppdraget. 2002 fick Kriminalvårdsstyrelsen i uppdrag att under en treårsperiod genomföra en särskild satsning för att bekämpa narkotikamissbruket bland kriminalvårdens klienter.
Kriminalvårdskommittén är ytterligare ett exempel. 2002 tillsattes en parlamentariskt sammansatt utredning med uppdrag att utarbeta förslag till en ny kriminalvårdslag.
År 2003 fick Kriminalvården genom en förordningsändring laglig möjlighet att störa mobiltelefontrafik inom anstalter.
Kriminalvården har dessutom omorganiserats till
en
myndighet.
En annan intressant sak är förändringen av antalet rymningar. Under åren 1994-2006 minskade antalet rymningar från 459 till 139 per år. Mest anmärkningsvärt är minskningen av rymningar från slutna anstalter. De har minskat från 112 till endast 14 rymningar per år.
Fru talman! Vi socialdemokrater har tillfört Kriminalvården betydande tillskott de senaste åren. Tillskotten var nödvändiga för att göra det möjligt för Kriminalvården att fullfölja den planerade platsutbyggnaden samt att i övrigt utveckla verksamheten i fråga om säkerhet, behandling och sysselsättning. Det handlar om tillskott på över 2 miljarder på sex år. Det är en höjning på nästan 60 procent.
Det är viktigt att denna satsning får fortsätta, och det är också en förutsättning för att man inom Kriminalvården ska klara sina åtaganden framöver.
År 2004 inrättades närmare 900 häktes- och anstaltsplatser. 2005 öppnades två nya anstalter i Västervik och Mariestad med sammanlagt ca 200 nya platser. 2006 utökades den nyöppnade anstalten i Västervik med ytterligare 120 platser. Mellan åren 2006 och 2010 planerar Kriminalvården att öppna 1 750 nya platser. Ska man klara detta så krävs det mer resurser.
Det är viktigt att den nuvarande borgerliga regeringen tar sitt ansvar för det fortsatta, nödvändiga reformarbetet. Individualiseringen måste fortsätta. Förmånssystemet måste införas på anstalterna. Individuella handlingsplaner måste genomföras. Ytterligare satsningar på behandling är nödvändiga. Personalutvecklingen måste fortsätta. Det måste satsas mer på utbildning och vidareutbildning. Fler platser måste till. Behovskurvorna pekar rakt upp. Arbetet med bättre utslussning måste också fortsätta, särskilt när det gäller ansvaret efter avtjänad tid.
Kriminalvården står inför stora utmaningar. Tiden på anstalt har allt mindre kommit att handla om fokus på arbete, behandling och utbildning. Det krävs en ny kriminalvårdslagstiftning. Alla ska från början få en egen handlingsplan. Män som misshandlar kvinnor ska få vård och behandling liksom sexualbrottsdömda.
Det låter väl bra. Jag hoppas i alla fall att de borgerliga ledamöterna tycker att det är bra, för så står det nämligen i den borgerliga regeringens valmanifest. Det låter ju lovande, även om det samtidigt verkar som om den borgerliga majoriteten slagit dövörat till och missat allt som pågått under en längre tid.
Vi socialdemokrater har skrivit ett antal motioner som ligger väl i linje med vår tidigare kriminalvårdspolitik men även ligger i linje med vad den borgerliga majoriteten faktiskt tycks önska enligt sitt eget valmanifest. Trots detta har samtliga våra motioner blivit avslagna.
I detta sammanhang vill jag påpeka att jag självklart står bakom samtliga våra motioner, men jag nöjer mig med att yrka bifall till reservationerna 2 och 3.
Fru talman! När det gäller utbildningen menar vi att det är nödvändigt med i vart fall grundskolekompetens för att kunna klara sig efter frigivning. Kriminalvårdskommittén gör bedömningen att lagens krav på att intagna ska få lämplig sysselsättning inte uppfylls. Utbudet av arbete och studier måste förbättras. Detta tyckte ju även justitieminister Beatrice Ask förra året när kriminalvårdsmotioner behandlades och hon framförde krav på grundläggande kunskaper i läsning och räkning.
Det har nu gått nästan två år sedan Kriminalvårdskommittén kom med sitt betänkande. Den tidigare, socialdemokratiska regeringen genomförde en stor del av förslagen, men den borgerliga majoriteten har inte kunnat prestera någonting än. Nu framstår det som än konstigare, när krav som de själva har haft tidigare avslås. Förändras politiken med ansvaret? Står man inte längre bakom sin egen politik, kan man fråga sig. Och hur länge ska de som arbetar inom Kriminalvården och de intagna behöva vänta på de åtgärder som behövs?
Även när det gäller vårt krav på en större medvetenhet om intagna kvinnors situation och ett bättre genustänkande väljer man att avslå motionen. Även i detta fall hänvisar man till beredningen av kriminalvårdsbetänkandet. Det är naturligtvis mycket tråkigt när det hänvisas till departementet utan att någonting händer. Men det verkar vara den nya, borgerliga majoritetens politik. I höstas blev vi varse att man drog tillbaka ett förslag om rattfylla som hade gått till Lagrådet. Därefter lade man ned utredningen om en ny polisskola när bara en månad återstod för att sedan tillsätta en ny utredning av densamma, vilket kommer att förskjuta polisens tillgång till en modern utbildning med flera år. Nu i mars förväntade vi oss en ny lagstiftning om sänkta gränser för sjöfylleri inför sommaren, men inte heller den kom.
Jag hoppas slippa höra i debatten att man bara har haft sju åtta månader och att vi tidigare har suttit vid makten under väldigt lång tid. Det är någonting som man talar om hela tiden. Men den moderatstyrda borgerliga regeringen har visat på många andra områden att man har varit snabb att fatta beslut, exempelvis när det gällt försämringarna för arbetslösa, sjuka och förtidspensionerade.
Nej, det handlar inte om tid, utan det handlar om politisk förmåga och vilja. Det är hög tid att man från den borgerliga majoriteten börjar gå från ord till handling inom kriminalvården.
I detta anförande instämde Kerstin Andersson och Margareta Persson (båda s).