Fru talman! Det är uppenbarligen så att otåligheten och förväntningarna på den nya regeringen är väldigt stora. När man läser betänkandet kan man konstatera att det i grund och botten finns en stor samstämmighet mellan partierna, möjligen med ett undantag. Det finns en samstämmighet, vilket har framkommit i debatten, inte minst från Socialdemokraternas företrädare. Det finns stora brister att åtgärda. Jag förstår därför att förväntningarna på den nya regeringen att åtgärda det som tidigare inte gjorts är stora.
Som nämnts lade Kriminalvårdskommittén fram sitt betänkande inte så långt före maktskiftet. Den tidigare regeringen tog delar av det. Stora och viktiga delar är under beredning. Den som läser de så kallade avslagen av motionerna kan konstatera att de är skrivna med särskilt positiva skrivningar. I grund och botten är vi överens.
Jag ska tala lite kort om kriminalvården. Vad omfattar den egentligen? Den omfattar en samhällskostnad på ungefär 6 088 miljoner kronor. Det har blivit större budgetanslag. Den nya regeringen gav redan under hösten ytterligare resurser till Kriminalvården. De senaste åren har medelbeläggningen varit ungefär 4 780 personer. Varje år nyintas mellan 10 000 och 11 000 personer. I frivården är det strax över 13 000. Ungefär 2 900 personer har fotboja.
Ibland kan man av debatten förledas att tro att dessa dömda fångar sitter väldigt lång tid. I själva verket har ungefär 60 procent ett straff som är kortare än ett halvår. På frivården handlar det om en månads straff. Det motsvarar ungefär hälften av personerna.
Det är viktigt att kriminalvården lyckas uppfylla sina syften. Det är en åtgärd från samhället att markera att vissa saker inte är acceptabla. Det är inte acceptabelt att syssla med narkotika och narkotikaförsäljning. Det är inte acceptabelt att misshandla kvinnor. Det är inte acceptabelt att begå våldsbrott. Därför markerar samhället genom att många gånger döma till anstalt just när det gäller den typen av grova brott. Det anser vi i alliansen är viktigt. Vi anser också att det är viktigt att när det gäller vissa grova brott få till stånd en straffskärpning, någonting som regeringen redan signalerat genom att ge direktiv till en utredning.
Men det är självklart viktigt att kriminalvården har ett vårdinnehåll också. Mehmet Kaplan tar upp en viktig fråga, nämligen de individuella verkställighetsplanerna. Ska man som klient ha en möjlighet att förändra sitt beteende måste det också finnas en strukturerad plan för hur man ska kunna bete sig. Här är det viktigt att vi håller ögonen på hur Kriminalvården lyckas uppfylla målen. Måluppfyllelsen har tidigare varit dålig. Det är alldeles riktigt. År 2005 var det bara 38 procent av dem som påbörjade ett straff i anstalt som hade en verkställighetsplan. Det är oacceptabelt. Siffrorna har blivit högre undre den senaste tiden, men de är fortfarande alltför låga. Totalt sett var det mindre än hälften av klienterna med mer än två månaders straff som hade en verkställighetsplan, även om man räknar med frivården. Här krävs det förbättringar.
Dessa verkställighetsplaner måste också ha ett innehåll. Vi i alliansen tycker att det är viktigt att arbetslinjen upprättas i hela samhället. Det gäller även kriminalvården. Det måste finnas sysselsättning, och den måste vara strukturerad. Det har hänvisats till forskning tidigare. Det är svårt att hitta någon forskning som inte säger att en strukturerad tillvaro är någonting som hjälper till att rehabilitera klienterna inom kriminalvården.
Vi tycker att det är viktigt att det erbjuds utbildning. Grundskoleutbildning är en självklarhet, men vi skulle nog i vissa avseenden vilja gå längre än Socialdemokraterna och också börja diskutera gymnasieutbildning. Det är för många viktigt att ta tillbaka förlorade år och få en möjlighet till nystart. Då är utbildning ofta en förutsättning.
Utbildar man sig inte ska man arbeta. Det är viktigt. Arbetar man inte ska man ingå i någon form av programverksamhet. Det är bra att Kriminalvården jobbar med ackrediterade program. De måste baseras på någon form av vetenskaplighet. Men det måste ske en uppföljning av många av de program som har startat. Det finns exempelvis ett program som heter Brottsbrytet och har pågått sedan 1994. Någon utvärdering av resultaten har ännu inte skett. Man kan tycka att det börjar bli hög tid. Det finns ett program som heter Våga välja och riktar sig mot narkotikamissbruk. Förhoppningsvis är det framgångsrikt. Det har pågått sedan år 2001, men någon uppföljning har Kriminalvården ännu inte gjort. Det vore väldigt intressant för oss här i riksdagen att se de faktiska resultaten.
Narkotikan är ett enormt problem som ökar. 60 procent av de intagna är sannolikt missbrukare. Säkerheten och kontrollåtgärderna på fängelserna är något väldigt viktigt. Det går inte att avsluta sitt missbruk om narkotikan finns på anstalten. Därför är kontrollåtgärderna viktiga. Men självklart krävs det också en fungerande programverksamhet. Det ena får inte ta ut det andra. Kontrollåtgärderna behövs och programverksamheten behövs. I dag ökar andelen dömda för narkotikabrott. En femtedel av de dömda är dömda för narkotikabrott. Det är den brottstyp som har flest dömda bland dem som kommer in på anstalt i dag. Narkotikabrotten är fler än våldsbrotten, som också går upp. Tillgreppsbrotten ligger först på tredje plats.
Regeringen har redan satsat 50 miljoner kronor för att förhindra att narkotika kommer in på anstalterna. Vi tror att man kan utöka kontrollåtgärderna. Det är viktigt att Kriminalvården tittar på möjligheten att ha fler narkotikahundar, vilka många gånger har visat sig vara viktiga.
Sexualbrottsdömda och de som lider av adhd har tagits upp i motionsfloden. Även dessa frågor är viktiga. Det har påbörjats projekt när det gäller sexualbrottsdömda. En intressant programverksamhet är den som kallas för Idap, Integrated domestic abuse program. De som har byggt upp och driver programverksamheten talar delvis emot den reservation som finns i dag. Man säger tydligt att det är viktigt att de som genomgår programmen är motiverade. Vill de inte själva förändra sitt beteende är sannolikheten att lyckas väldigt låg. Då fortsätter också övergreppen. Det finns andra program som är viktiga, till exempel ART, som genomdrivs och genomförs.
Norrtäljeanstalten har i dag tillsammans med Stockholms läns landsting ett intressant adhd-projekt. Framför allt handlar det om att utbilda personalen och att få uppföljningsplaner för de personer som kan visa sig ha adhd. Det är nog aktuellt att börja titta på det nu. 25 procent av de intagna har visat sig ha någon form av diagnos. Inom den normala befolkningen är det 3-5 procent.
Det kan vara så att sjukdomsbilden har bidragit till att man hamnat i kriminalitet. Det innebär inte automatiskt att man hamnar i kriminalitet, men det bidrar till det. Det finns anledning att titta på det och följa det program som just har startats i Norrtälje.
Från alliansens sida anser vi att utbildningen av personal är oerhört viktig. Regeringen har aviserat att man vill se över Kriminalvårdens behov av utbildning av personal. Det är en förutsättning för att programverksamheten och den andra verksamheten ska fungera.
Det går aldrig att komma ifrån att det även måste finnas en motivation för den klient som ska få behandling. Det är viktigt, som jag nämnde tidigare, att få en strukturerad verksamhet. Strukturen handlar även om att kunna sköta sig på anstalten.
Här vill vi från alliansens sida verkligen betona att när det gäller krav som villkorlig frigivning ska det vara lönsamt att sköta sig under verkställighetstiden. Man ska delta i verksamhet, hålla sig borta från missbruk och sköta permissionerna.
Frågan om rymning har diskuterats och nämnts. Antalet rymningar har förvisso minskat, och det var viktigt att de gjorde det. Ett tag var det alldeles för många rymningar under den förra regeringen. Det vidtogs i och för sig åtgärder.
Vi konstaterar från utskottets sida att i många länder är rymning och avvikelse från anstaltsvistelse en straffbar handling. Nu är Kriminalvårdskommitténs betänkande under beredning. Vi vill därför inte föregå det arbetet. Men vi konstaterar från utskottet att en rymning ska leda till en åtgärd som är tillräckligt ingripande.
Fru talman! Jag konstaterar återigen att det finns en stor samstämmighet. Det är Vänsterpartiet som skiljer ut sig. Socialdemokraterna och Miljöpartiet har skrivit reservationer. Det är inte mer skarpt i dem än att de skulle kunna vara delar av utskottsmajoritetens uppfattning. Men man är väl tvungen ha någon form av reservation.
Det parti som i dag skiljer ut sig är Vänsterpartiet, som talar om halvtidsfrigivning, slappare kontroller när det gäller narkotika och fångarnas mötesfrihet.
(Applåder)
I detta anförande instämde Ulrika Karlsson i Uppsala (m).