Fru talman! I det här betänkandet behandlas en mängd motioner från allmänna motionstiden som berör kriminalvårdsfrågor. Det handlar om utbildning, det handlar om långtidsdömda, det handlar om villkorlig frigivning och det handlar om kriminalvårdsutbildning, häkteslagstiftning och narkotikasatsningar inom anstalterna. Men de flesta motioner blir avslagna, och man hänvisar till det beredningsarbete som pågår inom Justitiedepartementet.
Det är möjligt, fru talman, att man kanske inte kan begära att man skulle komma fram med helt nya förslag på en väldigt kort tid, men väldigt många av de här frågorna är också frågor som de borgerliga partierna har motionerat om och drivit under flera år. Det är alltså inte så att man har saknat politik på det här området eller att man nu behöver ha tid på sig att tänka efter vad det är man behöver göra. Man hade mycket väl kunnat ta sina egna tidigare budgetmotioner som man har lagt fram här i riksdagen, där man både har haft mycket större satsningar på Kriminalvården och där man har haft ett innehållsmässigt förslag på hur man ska göra. Man hade kunnat plocka upp det här och faktiskt börjat genomföra det.
Men, fru talman, det leder ingenstans att stå här och diskutera hur snabbt och när förslagen kommer. Vi från Vänsterpartiet hyser ändå en stark förhoppning om att vi i nästa budget, som faktiskt kommer om mindre än en vecka, ser att det nu genomförs satsningar på Kriminalvården. Samtidigt har man aviserat från den borgerliga alliansen att man nu vill titta över straffskärpningar. Det är flera brott som man vill ska leda till längre straff, vilket kommer att leda till att det behövs fler platser inom kriminalvården.
Som den föregående talaren från Socialdemokraterna lyfte upp är det redan nu planerat en mängd platser inom kriminalvården för att kunna möta den överbeläggning och det tryck som finns inom kriminalvården, och med ytterligare straffskärpningar kommer man att behöva ytterligare platser inom kriminalvården. Som representant i Kriminalvårdsstyrelsen under väldigt många år vet jag att bara planeringen av en ny anstalt - att hitta lokaliteter, att få bygga dem, göra upphandlingen och allt detta - är en process som tar flera år. Därför är det viktigt att man redan nu signalerar att man kommer att tillskjuta de medel som behövs.
Men den debatten får vi ta när vårbudgeten har lagts fram. Jag hoppas att jag då kan få stå här i talarstolen och säga att jag ser det som positivt att man nu faktiskt gör satsningar som behövs.
Men, fru talman, när vi pratar om kriminalvårdsfrågor handlar det ju inte bara om pengar och antalet platser. Framför allt handlar det om de människor som hamnar inom kriminalvården. Vi har under de senaste åren sett en kraftig ökning av antalet intagna vid våra anstalter, och vi ser en ökning som bara fortsätter. Vi har aldrig haft så många inlåsta i fängelser i Sverige som vi har i dag - aldrig någonsin. Detta rekord slår vi varje år, och utvecklingen ser ut att fortsätta.
Men, fru talman, beror det på att brottsligheten har ökat i lika hög takt som antaget intagna på våra anstalter? Nej, det har den inte, utan det handlar om att vi nu har ett system där vi mer och mer låser in människor under allt längre tid. Det tycker vi i Vänsterpartiet är problematiskt, för när vi diskuterar brottsligheten är det inte så enkelt som att allt bara är svart eller vitt. I dag är ungefär 60 procent av männen på anstalterna dokumenterade missbrukare. Vi vet att det mesta av kriminaliteten, och de straff som utdöms, har en koppling till missbruket. Brotten är sprungna ur missbruket. Samtidigt har vi sett en nedmontering och en lägre satsning på missbruksvården. I stället har vi lyft över ansvaret till kriminalvården.
När det gäller kvinnor i anstalt är situationen ännu värre. Man beräknar att ungefär 75 procent av alla kvinnor som i dag sitter på anstalt har ett dokumenterat missbruk. Det gör att vi nu måste ägna mycket mer tid åt att diskutera om det verkligen är inom kriminalvården vi ska lösa den stora missbruksproblematiken och den utslagning som vi ser i samhället. Vi i Vänsterpartiet tror inte det. Vi tror inte att det är kriminalvården som har det svaret, utan det behövs en utveckling.
Där hoppas jag på den borgerliga alliansen. Jag vet att bland annat Peter Althin från Kristdemokraterna många gånger drivit frågan om att vi måste få fler alternativa påföljder. Att bara bygga fler anstalter och acceptera att vi får en växande population på våra anstalter är inte lösningen, utan vi måste nu titta på nya åtgärder. Vi måste se till att fler människor får kontraktsvård. Vi behöver se över gränserna för när man kan få vård och behandling även utanför anstalt. Vi behöver se över missbruksvården ute i samhället så att man faktiskt kan ta tag i missbruket innan man begått brottet och hamnat på anstalt.
Fru talman! De flesta motioner som behandlas i detta betänkande skulle Vänsterpartiet kunna yrka bifall till; det gäller även många från de borgerliga partierna. Vänsterpartiet har drivit många frågor i detta betänkande och i motioner under allmänna motionstiden, men för tids vinnande kommer jag att yrka bifall endast till reservation 7 och reservation 3 som vi har gemensamt med s och mp.
Reservation 7 handlar väl om den mest partiskiljande frågan. Där säger Vänsterpartiet att vi bör återinföra halvtidsfrigivning. Det är inte något nytt i Sverige. Vi har haft halvtidsfrigivning tidigare. Det innebar inte att brottsligheten ökade. Det innebar inte att man inte tog kriminaliteten på allvar. Det är ett system som de flesta andra länder har i olika utsträckning. Det är i få länder man avtjänar lika mycket av strafftiden som i Sverige.
Varför vill vi ha halvtidsfrigivning? Är inte det att släppa ut människor som begått grova brott på gatan? Nej, det är ett sätt att även rehabilitera. Det är ett sätt att kunna fokusera på halva tiden av straffet, på vård och behandling inom kriminalvården. Det är också ett sätt att ge människor möjlighet att återanpassa sig till samhället med hjälp av kraftfulla insatser från frivården. Men det innebär även krav på den enskilde individen. Om man missköter sig och igen begår brott får man avtjäna också den sista halvdelen av straffet. Den metoden användes tidigare. Vi anser att det är en metod som behöver användas igen.
Är det bara Vänsterpartiet som är lite flumliberala och inte vill se brottsligheten och den hårda verkligheten? Nej, fru talman, så är det inte. All forskning som finns om kriminalvården, alla kriminologer som tittat på och forskat om detta, visar att det inte finns något samband mellan längre straff och minskad brottslighet. Det finns inget samband mellan längre straff och minskad brottslighet! Är det då inte samhällets och beslutsfattarnas skyldighet att ta till sig den kunskap och den forskning som faktiskt finns för att åstadkomma så bra resultat som möjligt?
Vi i Vänsterpartiet anser att det är den vägen man bör gå. Vi bör inte hemfalla till att se straffet som ett slags hämnd, vilket det många gånger blir i den allmänna debatten. Om vi vill minska brottsligheten och öka möjligheterna att rehabilitera människor måste vi våga titta på vilka metoder som fungerar.
Vi kan se på livsödena bland dem som sitter på våra anstalter. Många gånger läser vi bara löpsedlarna i Expressen, där de grova, hemska brotten beskrivs. Det gäller dock endast en mycket liten kategori bland dem som sitter på våra anstalter. Vi läser om deras öden, om fosterhemsplaceringar, om att växa upp i missbruksfamiljer, om att bli misshandlad, om att gång på gång bli fosterhemsplacerad efter att ha farit illa. Det är precis de människor det handlar om när vi pratar om vikten av att ingripa tidigt när barn far illa. Det är samhällets skyldighet att skydda de svagaste. Det är ett misslyckande när vi inte förmår skydda individer, och många av dem som i dag sitter på anstalt hör till dem. De är en del av samhällets misslyckande, och därför måste lösningen vara en del av samhällets ansvar.
Att inte låsa in under längre och längre tid, utan i stället skapa möjligheter för en bättre kriminalvård och till att kunna återanpassa människor så att de kan leva ett liv ute i samhället utan kriminalitet och droger är samhällets ansvar. Det, fru talman, kommer att kräva mycket satsningar och många åtgärder. Jag hoppas att vi kommer att få se några av dem i framtiden.