Fru talman! Då vill jag ändå lyfta upp en fundering om förmånssystemet. Jag vet att det införs på försök på några anstalter. Man ser problemet inom kriminalvården just utifrån aspekten att det här måste ske en individuell prövning. Vi vet att människor med psykiska problem - bokstavskombinationer - och med andra former av sociala handikapp inte har lika stora möjligheter att följa ett regelverk som andra kan ha. Här skiljer det sig mycket mellan individer vilket regelverk som ska tillämpas och vilka nivåer på kraven som ska ställas på enskilda individer att uppnå. Jag vill lyfta in problemet, och jag hoppas att det här tas med.
Jag håller med om att ett förmånssystem med morot och piska samt med enkla och tydliga regler uppåt och nedåt låter bra. Men med det klientel som finns ser jag att det måste vara ett individanpassat regelverk. Det kommer att ställa oerhört höga krav på den personal som ska handskas med denna fråga. Det gäller att göra en bedömning om rätt nivå och upprätthålla ett system där det inte blir en situation på anstalten där det ständigt ska debatteras om varför den ska göra det och någon annan har uppfyllt detta men ändå bli bestraffad.
Det här är inget enkelt system att skapa, få det rättssäkert och se till att det inte drabbar de svagare individerna på ett sätt som vi egentligen inte vill. Vi är överens om det. Jag vill att man tar med sig den biten. Till detta vill jag koppla vår reservation om att skapa en kriminalvårdsutbildning. Det framgår i debatten att vi vill att de ska klara att uppnå mycket, men de har ingen hög utbildning för det.