Fru talman! I betänkandet beskriver den borgerliga majoriteten förslaget till uppdelning av gymnasiet. Man vill genomföra en rad reformer som skapar skilda utbildningssystem beroende på bakgrund. Under parollen Några lär med händerna försöker de hindra arbetarklassen att nå kunskap och vidareutbilda sig inom vuxenutbildning och högskola.
I ljuset av vad regeringen tidigare föreslagit inom skolan blir det uppenbart att detta handlar om rädsla för att arbetarbarnen ska få makten att bestämma över sina liv. Det är vad kunskap ger, makt och verklig frihet att välja vad jag vill bli och göra när jag blir stor.
De problem som finns i gymnasieskolan med att elever hoppar av eller går direkt till individuella programmet avhjälps inte genom att försämra förutsättningarna för dessa elever. Här måste det läggas mer kraft och resurser i grundskolan. Som jag sade tidigare har regeringen ännu inte kommit med några förslag på det. Det man hittills har föreslagit leder enbart till att tidigt sålla och slå ut, inte till förstärkningar som lyfter alla elever och ser till att alla elever når målen i skolan. Med regeringens politik ska det avgöras redan vid sju års ålder vem som blir akademiker, vem som blir städerska eller vem som blir svetsare.
Kunskap är ingen tung ryggsäck att bära, heter det. De flesta av oss vet att på dagens och framtidens arbetsmarknad ställs det högre krav än på Thomas Strands 60-tal, och för att matcha det behövs kunskap. När man är 16 år har man inte heller alltid klart för sig vad man vill göra i framtiden. Då ska flera dörrar kunna stå öppna. Att ta bort högskolebehörigheten för de yrkesförberedande programmen är att göra eleverna en björntjänst och ett led i regeringens medvetna strategi för att förstärka klassklyftorna i samhället.
Fru talman! I mitt förra anförande tog jag upp frågan om att avgiftsfritt erbjuda frukost till eleverna i grundskolan. Bra matvanor har stor betydelse för alla elever oavsett ålder. Därför är det viktigt att även elever på gymnasieskolan har rätt till kostnadsfria skolluncher. Avgifter på skolmat är något som slår stenhårt och framför allt träffar dem som redan har det svårast. Skolmåltidsavgiften är därför i allra högsta grad en klassfråga.
Argumentet att det inte finns någon finansiering för ett sådant förslag håller inte. Varje år lägger gymnasieskolorna i Sverige ut hundratusentals kronor på reklamkampanjer för att locka nya elever - pengar som naturligtvis måste tas på något håll. Samtidigt vet vi att åtminstone 41 kommuner tar betalt för skollunchen. Valet mellan att använda skattemedel till skolluncher eller reklamkampanjer är inte särskilt svårt. Ur ett klassperspektiv är det oerhört viktigt att vi tillhandahåller kostnadsfria luncher. Även elever från fattiga familjer har rätt att tillgodogöra sig utbildningen, och där är en näringsriktig kost en nödvändighet. Därför anser vi att även gymnasieskolan ska omfattas av skollagen vad gäller kostnadsfria luncher.
Fru talman! Genom kunskap kan vi människor målmedvetet styra våra liv. Vi kan bestämma om vad som är viktigt för oss och hur vi ska handla och vara. Kunskap är därför mer än bara faktakunskaper. Vi menar att kunskap också är att kunna skaffa sig upplysningar, att veta var information finns. Kunskap är också att kunna utreda och göra en kritisk granskning, att kunna ställa ett argument mot ett annat, att kunna analysera och ha invändningar, att dra slutsatser och utifrån dem skapa värderingar, normer och åsikter. En kritisk inställning till argument, påståenden och generaliseringar krävs för att människan inte ska bli ett passivt objekt för påverkan utan i stället förmår genomskåda myter och vanföreställningar. En förutsättning för att skolan ska kunna göra något meningsfullt för eleverna är att det ständigt förs en diskussion om vad man behöver kunna, under ungdomstiden men också senare i livet.
En väsentlig del av kunskapen förmedlas genom praktisk erfarenhet och kreativt skapande på olika områden. Det är väsentligt att stimulera färdighetsträning för att utveckla den aktiva förmågan. Teoretiska kunskaper måste utvecklas i samspel med praktiska och kreativa kunskaper.
Eleverna i dagens skola upplever ofta lärandet endast som ett medel för att få bra betyg. De intensivpluggar inför enstaka prov och lär sig snabbt en strategi för att nå så höga poäng som möjligt. Förekomsten av betyg gör att intresset fokuseras på kunskap som är lätt att mäta, och proven premierar i hög grad ytliga faktakunskaper som inte sätts in i ett sammanhang. Det är ett förhållningssätt som hindrar en helhetssyn, som inte stimulerar eleverna till ett kritiskt tänkande och som skapar negativ stress hos eleverna. Det leder dessutom till att fokus blir endast på en begränsad del av läroplanens och kursplanens mål.
Det finns inget pedagogiskt värde i betygen. Tvärtom kan betyg leda till en minskad lust och motivation till studier. Betyg leder till en begränsad syn på hur kunskap kan utvecklas. De bidrar till konkurrens och utslagning. De medverkar också till den sociala snedrekryteringen till högre studier. Därför bör betygen avskaffas.
Stimulansen att lära ligger i förtroendefulla möten mellan lärare och elever och i att eleverna söker efter svar på frågor de själva utifrån sina egna erfarenheter formulerat. I en betygsfri och demokratisk skola har eleverna mod att tala och ifrågasätta etablerade sanningar. Eleven och elevens behov är det som sätts i centrum. Proven används som ett underlag för utvärdering av undervisningen. När kravet att mäta individuella prestationer försvinner skapas bättre förutsättningar för ett fruktbart arbete i grupp. Detta är och kommer att vara mycket viktiga färdigheter för arbetslivet men också för samhällsutvecklingen.
De graderade betygens informationsvärde är begränsat. Här har utvecklingssamtalen ett mycket större informationsvärde och är ett bättre pedagogiskt instrument som ställer högre krav både på lärare och elev. Genom utvecklingssamtal kan eleverna få en betydligt mer nyanserad och fullständig bild. Där finns möjlighet att prata om sådant som hör ihop med elevens personliga utveckling och mognad, värderingar, upplevelser och förväntningar. Kunskapsutvecklingen både inom enskilda ämnen och i relation till läroplanens mål kan diskuteras, saker som ofta inte kommer fram i andra sammanhang och som eleven bör fundera över och kanske förbättra. Vi vill att utvecklingssamtalen blir ett obligatoriskt inslag också i gymnasieskolan.
Därmed yrkar jag bifall till reservationerna 2 och 4.