Fru talman! När det gäller betänkandet om motionerna angående gymnasieskolan kan man konstatera att så gott som alla svar på motionerna egentligen handlar om att utredning pågår. Det är inte särskilt mycket utöver det som finns med. Det gör också debatten vid denna sena timme lite svår att föra, eftersom de skarpa resultaten ännu inte är färdiga. Därför tänkte jag göra det ovanliga att inte hålla ett långt anförande om Miljöpartiets politik när det gäller gymnasieskolan utan snarare begränsa mig till att yttra några funderingar när det gäller gymnasieskolan generellt.
När man efter sex månader tittar på den nya regeringens politik är vissa saker tydliga. Det blir en sorts repris. När det gäller frisök undrade jag väldigt mycket vad det var som var ändrat när man först drog tillbaka det och sedan återkom. Jag konstaterade att det var så gott som ingenting som var ändrat så jag begrep inte varför man då inte kunde bifalla den bit som redan var beslutad av riksdagen.
Jag blir mycket nyfiken när det gäller lärlingsutbildningen. Blir det något liknande? Samtidigt blir jag undrande över skolministerns besök i Tyskland. Han yttrade sig så positivt om det. När jag sedan pratar med min syster är hon mer bekymrad. Hon bor där och har barn i den åldern. Jag undrar om det verkligen stämmer att man kan vara så positiv. Men jag är mycket nyfiken på detta. Jag hoppas bara att man inte från majoritetens sida går på den myt som jag ofta möter. Vi har så vackra bilder i Sverige av hur det är i andra länder, hur det är med lärlingsutbildningar, yrkesutbildningar och så vidare, där man inte får högskolebehörigheten.
Jag vet också, av både egen erfarenhet och utifrån samtal med många människor, att det finns problem i dag. Det finns problem med många elever som inte klarar sig igenom gymnasiet. Frågan är om lösningen består i att göra det så enkelt att man inte provar att nå den här hinderhöjden. Men detta vet vi i dag ingenting om, och därför ska jag avstå från att fälla omdömen utan snarare uttala varningar.
Med det återstår endast att säga att Miljöpartiet bara har en reservation, men jag tänkte faktiskt inte yrka någonting.