Herr talman! Det var ganska många frågor.
Nej, du har lyssnat dåligt, Carl-Axel. Det är i och för sig inget ovanligt. Jag pratade ganska mycket i början av mitt anförande om att bostadsförmedlingen inte löser bristen på bostäder; den ser bara till att fördela bostäderna på ett rättvist sätt. Jag pratade om vår satsning på 10 miljarder årligen för byggande av hyresrätter och annat. Jag är fullständigt överens med Carl-Axel Roslund om att det behöver byggas och att det behöver byggas mycket. Nu har till och med statsministern kommit på att det är 50 000 lägenheter årligen som behöver byggas. Det är möjligt.
Jag kan bara konstatera att när vi kommer till konkreta åtgärder för att få i gång byggandet är du lika naken som en nudist på Ribersborg. Varje gång vi lägger fram förslag om hur man ska kunna stimulera byggandet säger du nej. Varje gång vi lägger fram förslag om att se till att bygga bostäder som de som framför allt står utan bostad i dag har råd att efterfråga säger du nej. Jag tror till och med att du hurrar när fastighetsägarna går till Europadomstolen eller EU-kommissionen och, om man vinner målet, skruvar upp hyrorna för en lägenhet i allmännyttan på 70 kvadratmeter med ungefär 1 200 kr i månaden.
Anklaga inte oss för att inte vilja göra någonting! Vi har lämnat mängder med förslag på hur man kan öka byggandet. Redovisa i stället vilka förslag ni själva har för att öka byggandet. Ni vill ju avskaffa alla former av subventioner för byggandet.
Problemfamiljer, ja, det är möjligt att du delvis har rätt, att de som stör för mycket inte kan bo i ett flerfamiljshus. Jag kan dela den uppfattningen. Det är inte alltid jätteroligt att ha sådana grannar. Men det vi säger, rätten till en bostad, är något helt annat. Har jag behov av annat stöd, har jag på grund av missbruk behov av samhällets stöd, har inte det med min rätt att bo att göra.