Herr talman! Jag vill börja med att för tids vinnande yrka bifall till vår reservation nr 16 under punkt 10, men vi står självklart bakom alla de reservationer där vi finns med i det här betänkandet.
Det här betänkandet avser de motioner som vi lade fram under förra hösten, och de avser bostadsförsörjningsfrågor. Det är viktigt att notera, precis som tidigare talare var inne på, att vi inte behandlar propositioner från regeringen - för det finns det inga i det här avseendet.
Bostadsförsörjning som begrepp sätter verkligen fokus och perspektiv på bostadsfrågor. Socialdemokrater med stödpartier vill ha mer av planer och riktlinjer, mer av formella politiska processer och nya dokument, men på vilket sätt kommer det att leda till fler bostäder? På vilket sätt ska studenten, det unga paret och den person som på grund av krämpor på livets senhöst egentligen vill byta bostad eller få hindren avhjälpta i den befintliga bostaden få hjälp? På vilket sätt hjälper den typen av ytterligare pålagor och dokument deras bekymmer? Det är ju fler bostäder som behövs.
De frågor som även i dag borde vara i centrum handlar om vilka hinder det finns för dessa bostadskonsumenter att hitta den bostad som de önskar. Vilka hinder finns det för att de ska kunna efterfråga den upplåtelseform som de önskar? Vad kan man göra för att pressa boendekostnaden för dem som redan bor, men även för dem som söker ny bostad? Vilka hinder finns det för att kontinuerligt bygga nya bostäder?
Det står 150 000 i Stockholms bostadsförmedlingskö. 40 000 av dem vill ha bostad nu. Förmedlingen har under ett år förmedlat 900 lägenheter till folk som stått i kö i ett år. 119 kommuner har enligt egen utsago brist på bostäder. Det motsvarar mer än 60 % av Sveriges befolkning. I dessa kommuner finns mindre än 2 % lediga bostäder.
Det bostadspolitiska ansvaret är delat mellan riksdagen och kommunerna. Vi har från riksdagens sida ett ansvar och borde därför fråga oss: Vad kan vi göra för att underlätta? Vad kan vi göra för att se till att det skapas förutsättningar och rivs hinder? Kommunerna har i dag ett bostadspolitiskt ansvar som regleras i kommunallagen, socialtjänstlagen och plan- och bygglagen. Frågan är om det är den typen av lagstiftning, eller det som ni i majoriteten föreslår, som kommer att avhjälpa bristsituationen. Jag och Folkpartiet tror inte det.
Det kommunala självstyret är en viktig grundbult i svensk demokrati och en viktig del av bostadspolitiken. Det finns hinder som vi från riksdagen kan avhjälpa just för att underlätta för kommunerna. Ett typexempel är varför vi ska ha en lagstiftning som faktiskt förhindrar kommunerna att ta sitt ansvar, exempelvis vad gäller möjligheten att sälja hyresrätter till de boende. Inte minst gäller det kommuner där det råder fullständig konsensus. De boende, politikerna och det kommunala bostadsföretaget är överens. Varför ska vi från riksdagens sida då hindra dem?
Kommunal bostadsförmedling - ja, om man i kommunerna vill ha det, men varför tvingande lagstiftning? Jag kan konstatera att regeringen redan i dag kan, om den vill, ålägga en kommun att inrätta en bostadsförmedling. Jag kan också konstatera att den bostadsförmedling som finns i Stockholm bygger på frivillighet. Där har man genom att satsa på servicen och nyttan lyckats attrahera andra att ansluta sig på frivillig basis. Varför då ha en tvingande lagstiftning? Det säger vi i Folkpartiet nej till.
Vi i Folkpartiet har också reserverat oss till förmån för våra förslag vad gäller boende för våldsutsatta kvinnor. Vi menar att de ideella organisationerna i dag får ta ett stort ansvar. Vi har föreslagit att man här borde hitta former för nationell samverkan för att se till att de kvinnor och andra våldsutsatta personer som behöver bostad ska kunna hitta en bostad någon annanstans. Vi tycker inte att det är bra, att de ska behöva söka sig någon annanstans, men vi förstår samtidigt att det för den enskilde, med de faktorer som påverkar, kan vara nödvändigt. Det har vi även beskrivit i vår reservation.
Vidare vill vi öka konsumentstödet i bostadsfrågor. Jag gick in på Konsumentverkets hemsida i dag och kan konstatera att man hittar mycket information om att äga sin bostad, förvärva en bostadsrätt, köpa ett hus och mycket annat. Däremot finns det ingen information om vad som gäller för att kunna hyra en bostad, inte ens den mest elementära information. Vi har från Folkpartiet föreslagit att alla upplåtelseformer ska ha ett berättigande och att man också informerar om dem. Även detta har vi reserverat oss till förmån för.
När det gäller ägarlägenheter vill jag påminna om den resa som bostadsutskottet gjorde till vårt grannland Norge. När vi i bostadsutskottet klev in i en ägarlägenhet minns jag mycket väl att ingen förfasade sig över hur hemskt det var att kliva in i en sådan. I många länder har man den upplåtelseformen, men inte i Sverige. Egentligen tycker jag att argumenten för varför ni avstyrker förslaget är det mest intressanta. Ni menar nämligen att de inte behövs i Sverige. Jag och Folkpartiet anser att vi ska låta de boende och aktörerna på marknaden bestämma i vilken omfattning de behövs. Ge dem möjligheten att bestämma detta!
Jag kan konstatera att frågan om ägarlägenheter återkommer väldigt ofta från de boende. Varför finns sådana inte i Sverige? Jag drar ofta parallellen till en annan upplåtelseform som finns men som inte är så vanlig på den svenska marknaden, nämligen den kooperativa hyresrätten. För den finns det en lagstiftning. När det gäller den upplåtelseformen hör jag inte samma resonemang om att det krävs ett antal eller en viss volym för att vi ska ha en lagstiftning om den. Och jag tycker att det är helt okej. Låt dem som så vill ombilda till kooperativ hyresrätt. Varför alltid säga nej?
Jag tycker också att argumenten i interpellationsdebatterna med statsrådet jämfört med vad vi kan läsa i betänkandet är intressanta. Å ena sidan säger statsrådet ofta att riksdagen beslutat att vi inte ska ha den upplåtelseformen i Sverige. Å andra sidan säger majoriteten alltid i betänkandena att regeringen inte vill införa ägarlägenhetsformen i Sverige, och de anser inte att det finns ett behov. Varför inte låta marknaden avgöra? Det tycker jag vore väldigt intressant.
Det är sannolikt få av oss i bostadsutskottet som kommer att stå där med hjälm och snickarbälte och producera bostäderna. Möjligtvis kommer vi att snickra på det egna sommarhuset. En viktig fråga är dock hur vi långsiktigt skapar förutsättningar. Hur skapar vi förutsättningar för att kunna bygga kontinuerligt? De senaste veckorna har en del av oss i utskottet träffats i olika sammanhang och också gemensamt träffat aktörer på marknaden. Då har vi kunnat konstatera att vid varje träff, antingen med enskilda eller med organisationer, finns alltid en lång lista på sådant som vi skulle kunna göra i riksdagen för att minska hindren och ta bort krånglet.
Har alla dessa personer fel? Nej, jag menar att vi borde lyssna mer framför allt på bostadskonsumenterna, organisationerna, byggföretagen, bostadsförvaltarna och verkligen fundera över vad de skulle kunna göra. Carl-Axel Roslund nämnde att det är synd att det finns en sådan oerhörd polarisering i debatten, och ibland undrar jag om inte utskottet skulle kunnat vara mer aktivt.
Under det sista riksmötet i mandatperioden gör man också en återblick. Det här är min första mandatperiod, och jag kan konstatera att vi inte lyckats ta initiativ från utskottets sida. Ska det vara så omöjligt? Hade vi inte kunnat enas om någonting? Vad kommer att hända med bostadsfinansieringen? Hade det funnits utrymme för mer långsiktiga lösningar? Personligen har jag efterlyst det. Jag är inne på precis samma linje som Carl-Axel Roslund. Vissa saker inom den här sektorn kräver så långsiktiga beslut att det är synd att vi inte vet hur framtiden ser ut.
Men det finns också en förtröstan. En fråga som kom upp vid en debatt i går var vilka glädjeämnen det finns. Personligen tycker jag att det finns ett stort glädjeämne i år, nämligen att det är valår. Jag hoppas att väljarna ska tycka till och i det kommande valet verkligen visa hur de vill att den framtida bostadspolitiken ska utformas.
Folkpartiet har lagt fram många förslag i en mängd motioner som behandlats i olika betänkanden. Majoriteten har avstyrkt våra förslag. Vi har pekat på vad riksdagen skulle kunna göra genom att se över överklagandeprocessen, införa den nya upplåtelseformen ägarlägenheter, se över PBL, öka konkurrensen i byggsektorn och mycket annat. Så visst har vi möjligheter att aktivera oss mycket mer.
Herr talman! Vi har i det betänkande som i dag behandlas många reservationer till förmån för våra egna förslag. Och det finns, som sagt, ett glädjeämne i år. Väljarna får väl tycka till om den bostadspolitik som ska råda. Jag kan konstatera att tiden för lämnandet av propositioner under detta riksmöte löpte ut den 22 mars, och bostadsutskottet kommer inte att kunna behandla ytterligare motioner även om de väcks under våren. Vi får därför överlåta beslutet till väljarna.