Fru talman! Strax före jul skrällde köttfärsskandalen i landet Sverige. Flera butiker med framför allt ompackad köttfärs blev utpekade i medierna. Det som vi fick ta del av var ett fullkomligt obegripligt handlande med fusk, fusk, fusk. Man utsatte andra för risk med livsmedel som var dåliga och skämda. Man riskerade bland annat att utsätta människor för magsjuka, äldre och yngre. Man undrar om det var okunskap eller vad det var.
Att se till att människor som arbetar med livsmedel har kunskap är i alla fall en bra grund. Att vara medveten om riskerna man skapar för någon annan gör att man kan ta ett personligt ansvar om det brister i andra led.
Miljöpartiet har tidigare drivit frågan om livsmedelskörkort. Det verkar vara relevant att titta närmare på det med facit i hand från köttfärsskandalerna. I betänkandet kan jag läsa att det finns ett uppdrag att utreda och lämna förslag på ett frivilligt livsmedelskörkort. Det är bra att det som Miljöpartiet tidigare föreslagit har blivit aktuellt.
Det är ingen bra statistik att upp mot 500 000 människor varje år drabbas av matförgiftning. Omkring hälften av dem har ätit mat ute. Kan man åtgärda eller förhindra det genom kunskap är det jättebra. Alla vill vi väl ha säkra livsmedel.
I takt med att vi blir färre som arbetar med livsmedelsproduktion på basnivå tappar vi förmodligen också kunskap om vad livsmedel är och hur de produceras. Med det försvinner också en stor del viktiga upplevelser.
Matintresset är större än någonsin. I svenska hem trängs kokböcker, det byggs avancerade kök och alla ska bli tv-kockar. Ändå ägnar vi inte så mycket tid åt matlagning och ännu mindre åt produktion. Vi blir tvungna att lita på att den mat som vi köper i affärerna och konsumerar på restaurangerna är pålitlig.
Valfrihet är ett laddat begrepp och är viktigt i dagens samhälle. Men vilken sorts valfrihet det handlar om är det inte så många som talar om. Valfrihet är inte bara att ha så många äppelsorter som möjligt att välja på. Man ska väl ha valfriheten att kunna välja bort eller välja till en vara utifrån hur den har kommit till också? Jag vill veta hur många gånger man har besprutat mitt äpple. Jag vill veta om det är ett GMO-äpple, alltså ett genmodifierat äpple.
Det ska finnas möjlighet att veta vad man stoppar i sig även om jag inte själv producerar varan. Det ska klart framgå vad en vara innehåller och vad en maträtt består av. Allt annat är uteslutet. Ju mer vi krånglar till matproduktionen, ju mer vi transporterar mat kors och tvärs på jorden och ju längre hållbarhet som krävs, desto mer teknik behövs för att hålla maten attraktiv och fräsch. Tillsatser blir viktiga, förpackningar ska klara av transporter och mat betraktas som vilken vara som helst.
I betänkandet finns ett par viktiga aspekter. Det handlar om att kunna spåra en vara och att varor ska märkas så att vi som konsumenter kan veta något om varan. Men som det omnämns i betänkandet bestämmer EU mer än vi själva - fast det heter harmonisering. Ska vi då göra vad som krävs eller ska vi ta skeden i vacker hand och svälja det som EU bestämmer över våra huvuden? Jag tycker att vi ska driva på EU på många fronter. Det var vitsen med medlemskapet. Vi ska säga ifrån att vi inte vill ha industriellt framställda transfetter i livsmedel till våra barn. Vi vill inte riskera framtida generationers hälsa.
Barn är oftast inte de medvetna konsumenter som vi tänker på när vi talar om valfrihet. Ett barn tänker inte: Jag undrar om jag verkligen ska köpa den här kakan, den kanske innehåller industriellt framställda transfetter eller azofärgämnen som kommer att göra mig hyperaktiv så att jag har svårt att sitta stilla i skolan. Så tänker inte barn, så tänker inte heller många vuxna. Ska EU:s regler få stå oemotsagda? Ska vi inte våga driva frågan såsom bland annat Danmark gör?
Den europeiska livsmedelsmyndigheten Efsa har tittat på om det finns en koppling mellan barns hyperaktivitet och färgämnen. Utvärderingen visar att det finns begränsade bevis för små effekter hos vissa barn.
Däremot är det oklart hur den eventuella kopplingen mellan färgämnen och barns hyperaktivitet ser ut. Livsmedelsverket ställer sig bakom bedömningen.
Efsas vetenskapliga panel säger att det inte finns någon anledning att ändra värdet för rekommenderat dagligt intag eller införa förbud mot de granskade färgämnena. Det är alltså lugnt! Vi kan fortsätta stoppa i barnen färgämnen - eller?
Jag ser inte varför man inte helt enkelt vänder på alltsammans och förbjuder sådana här tvivelaktiga tillsatser med försiktighetsskäl som grund - vi vill inte utsätta kommande generationer för sådant här skräp. Men vad vet jag?
Jag tycker i alla fall att det ska vara lätt att välja rätt. Det ska vara lätt att som konsument kunna påverka genom sina inköp, och det ska finnas redskap för mig som konsument att påverka genom mina val. Det tror jag faktiskt att alla här tycker.
Men om jag inte vill ha GMO, genmodifierade organismer, i det jag konsumerar ska jag lätt veta att det inte finns något sådant i min mat eller att min mat är framtagen genom att kossorna ätit GMO-sojabönor. Om jag vill ha ekologiskt odlad eller framtagen mat ska jag lätt kunna läsa ut att så är fallet.
Att välja sådant som också är tillverkat på ett sätt som är skonsamt för miljön leder i långa loppet också till en mindre belastning på de ekologiska systemen som är grunden för vårt välbefinnande. Att värna om de system vi människor är beroende av är att ta ansvar. Det ska vara tydligt och lätt att göra rätt!
Den ekologiska produktionen är här ett självklart val för att styra mot ett samhälle som vill vara resurseffektivt och knyta ihop kretsloppen.
Jag delar också det som Vänstern och Jacob sade om vattnet och kvaliteten på vattnet och hur viktigt det är att lyfta upp frågan om vattnet.
Det finns ett antal reservationer som Miljöpartiet har ställt sig bakom vilket jag också gör fortsättningsvis, men för tids vinning yrkar jag endast bifall till reservation 4, här och nu.
I detta anförande instämde Gunvor G Ericson och Jan Lindholm (båda mp).