Fru talman! Nu finns det risk att det blir lite upprepningar, men det är ju så ju längre dagen lider.
Jag har inga problem att erkänna att Marit Paulsen har gjort stora insatser på det här området. Det är självklart så.
Saken är dock den att vi nu står i den svenska riksdagen och Marit Paulsen är inte här. I stället är det de folkpartister som befinner sig här som ska uträtta det. Det kanske är lite problematiskt att hantera. Jag erkänner gärna Marit Paulsens storhet i det här sammanhanget.
Ni vill inte ha gränsvärden för transfetter. Jag vet inte vad Marit Paulsen skulle ha sagt om det. Det är ett sätt att kombinera insatser, att kombinera frivilliga åtgärder med stöd i lagstiftningen på ett område som man tycker är viktigt. Ni har också gått med på att dra tillbaka den så kallade smileypropositionen eftersom det finns problem med den. Säkert finns det problem med den, och avsikten var ju att starta en försöksverksamhet på området. Det var så propositionen var formulerad.
Det finns problem med det mesta. Frågan är om de går att överbrygga och om fördelarna överväger. Där var det så, vilket jag försökte säga i mitt inledningsanförande, att om man tittade på hur remissinstanserna yttrade sig såg man att de till övervägande del var positiva. Det fanns också en lite typisk indelning i vilka som var negativa och vilka som var positiva. Väldigt många konsumentintressen var positiva till en sådan lagstiftning.
Jag kan inte avhålla mig än en gång från iakttagelsen att alla människor visserligen inte är hederliga, men de flesta är naturligtvis det. De flesta företag sköter sig alldeles utmärkt, och för dem behövs ingen lagstiftning och ingen kontroll.
Där tog min talartid slut. Ni kan säkert räkna ut fortsättningen.