Fru talman! Vi debatterade de här frågorna för inte alls så länge sedan, så det finns risk att en del tycker att det här blir en upprepning. Och det är inte bara som man kan tycka, utan så är det.
Det ska vara gott att leva, och det som man stoppar i sig ska vara gott. Maten är viktig, och den ska smaka bra. Men framför allt ska vi kunna vara säkra på att vi har trygga och säkra livsmedel. Till det goda i livet hör ju även livsmedlen.
Centerpartiet utgångspunkt när det gäller livsmedel är att det ska vara nyttigt, säkert och gott. För att det ska vara möjligt krävs att konsumenter, producenter och politiker samarbetar och uppmärksammar varandra på olika behov och förändringar som kan leda oss mot bättre, sundare och mer säkra livsmedel.
Vi ska bland annat behandla märkning. Det har vi gjort en gång förut, som sagt var. Men jag vill utveckla tankarna om det lite grann. Rätt mat är central för vår hälsa; det vet vi. I dag ser vi en rad hälsoproblem som ökad fetma och diabetes. Det är sjukdomar som blir allt vanligare och går lägre ned i åldrarna. Det har de inte gjort tidigare på samma sätt. Problemet är att kopplingen till matvanor är ganska tydlig.
Utvecklingen är oroande, och vi menar att det är något som vi måste åtgärda. Grundinställningen från vår sida är inte att vi ska lagstifta. Vi ska lagstifta så lite som möjligt. Vi ska inte tvinga människor in i nya och sundare matvanor, utan det måste ske på annat sätt - för att de vill och för att de känner sig upplysta. Vi litar på konsumenternas makt och möjligheten att göra egna val. Vi tror också på producenterna och att de lyssnar på konsumenterna. Vi tror att de ser på samhällsutvecklingen och dess behov och tänker på framtidens behov och krav.
Livsmedel ger även nyttiga mervärden. De kan till exempel vara en nytta för vår miljö. Här tänker jag bland annat på ekologiskt närproducerade och småskaliga livsmedel. Den typen av mat är nyttig för miljön eftersom den kan bidra till öppna landskap, färre långväga transporter och mindre mängder kemikalier i gödning.
Det sker i dag en ökning av försäljningen av ekologiska livsmedel. Vi ser även ett ökat intresse för småskaligt producerad och regionalt och lokalt tillverkad mat, det vill säga mat som har olika former av så kallade mervärden.
Trenden är tydlig. Försäljning av mat som har identitet liksom ekologiskt och småskaligt producerad mat ökar. Det är glädjande och positivt om vi ska nå målsättningen att ha 20 procent av jordbruksmarken i certifierad ekologisk produktion till 2010. Jag tänker även på att det finns en stor nytta med att ha växtskyddsmedel för att klara att stå emot vissa sjukdomar som mjöldryga och andra som är direkt livsfarliga för människan.
En svensk familj lägger i genomsnitt 13,4 procent av sin disponibla inkomst på mat. Det är ganska lite i jämförelse med många andra länder. Samtidigt går utvecklingen i riktning mot att maten får kosta mycket mer i dag än vad den gjorde tidigare. Trender, tidsbrist och andra livsmönster är några av skälen till att vi köper mer halvfabrikat men också att människor i allt större utsträckning efterfrågar sådant som är genuint. Man vill ha en genuin känsla av det man äter. Det senare är givetvis extra glädjande eftersom det gör att livsmedelsindustrin också får tänka till och inte bara producera storskaligt och massproducerat.
Däremot är frågan om hur vi uppnår märkning av livsmedel utifrån den aspekten - att vi vill ha alltmer diversifierade produkter och att konsumenter ställer högre krav. Vi menar att konsumenter i botten har en vilja att stödja det som är bra för vår miljö. För dem som producerar våra livsmedel är det positivt. Man ställer krav på bra och tydlig märkning för att konsumenterna ska kunna göra sina val. Många gånger är den märkning vi har inte en produkt av politiska beslut utan av organisationer som tar fram certifiering och märkning eftersom man märker att det ger ett mervärde till varan.
Krav är en sådan organisation. Svenskt Sigill är en annan. Svenska konsumenter har stort förtroende för den svenska livsmedelsproduktionen. Att bibehålla detta förtroende borde vara A och O för livsmedelsindustrin. Konsumenter måste kunna välja. I det ingår att också kunna välja bort produkter som man inte vill ha eller inte stödja.
Fru talman! Krav är en organisation som är vedertagen för att certifiera ekologisk odling. Den arbetar nu intensivt tillsammans med Svenskt Sigill med ett system för klimatmärkning av livsmedel. Vi tror att det är ett av de positiva incitament vi behöver för att kunna bli klimatsmartare. Vi ställer oss positiva till det systemet. Det underlättar för konsumenten att göra klimat- och miljömedvetna val vid sidan av dagliga matinköp. Vi vill dock att en sådan märkning ska skötas av privata organ och av dem som arbetar i branschen och med konsumentfrågor just för att de ska känna trycket och känna att de är ansvariga för att det ska bli rätt och riktigt.
Som politiker är jag intresserad av den här frågan. Jag tycker att det här är intressant, och jag deltar gärna i fler samtal vidare i kammaren.
När det rör vår mat är information ett viktigt styrmedel. Och det måste börja tidigt. Det ska vara tydlig och rak information som talar om för mig som konsument vad jag lägger i min varukorg. Detta leder mig in på andra utgångspunkter, till exempel säkerheten. Vi pratade om säkerheten förut. Som konsument vill jag veta vad jag stoppar i mig, varifrån varan kommer, hur den är framtagen och vad den innehåller. I dag är det i viss mån ett virrvarr av märkningar. Vi menar att utvecklingen ska komma underifrån i första hand. Det är marknaden som ska ta ett stort ansvar. Vi tror också att man kommer att göra det. Man gör ett stort arbete redan i dag.
Maten är central. God mat kan förgylla det mesta. Mat för oss samman vid middagsbordet. Eller hur är det egentligen med det? Hur har vi det med matvanorna? Är halvfabrikat och snabba måltider det viktigaste? Det är frågor som vi kan ställa oss i dag. Det trevliga samtalet runt en middag är viktigt. Vi menar att med mer kunskap om maten ökar möjligheten att ta det ansvaret som konsument och uppnå en lugnare måltid. Det tror jag vore eftersträvansvärt i många familjer i Sverige. Det är inget politiken ska besluta om, men vi kan önska att kunskapen om råvarorna ger oss den möjligheten och den insikten.
En av de frågor som regeringen har högst på agendan är att skapa bättre villkor för företagarna. Det kommer inte att ske om inte företagarna är med på noterna. Det ska bli enklare och roligare att vara företagare. Då kommer vi in på regelverket som tangerar ett antal av de frågor som betänkandet berör. Vi har en livsmedelslag och en miljöbalk som har varit väldigt tuff för många av dessa entreprenörer som har velat producera småskaligt. De har slutat innan de egentligen har kunnat producera livsmedel alls. Det har inte varit bra. Därför måste det ske förändringar.
Några har redan skett. Regeringen har satsat 31 miljoner på en samlad livsmedelsstrategi och 9 miljoner för att underlätta småskalig slakt. Det är sådant som måste uppmuntras för att vi ska lyckas minska antalet transporter. Mikroföretagen är viktiga. Det har visat sig att konsumenterna har stort förtroende för dem. De större livsmedelsföretagen har andra sätt att kommunicera kan vi tänka oss som annonsering och annat.
Livsmedelsområdet är totalharmoniserat inom EU. Det är utifrån det som vi tycker vi ska fortsätta att arbeta. EU är viktigt, och EU gör sig inte självt, utan vi är en del av EU, fru talman. Det är därför som vi vädjar att fler blir engagerade. Vi behöver fler engagerade konsumenter än vad vi har i dag.
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.
Fru talman! Jag har några sekunder kvar. Jag tror inte på skrämselpropaganda. Det har aldrig varit rätt. Det är viktigt att informera och fokusera på de duktiga företagare och konsumentorganisationer som finns. Det är viktigt att lyfta fram dem.
Ett stort ansvar vilar på oss som föräldrar. Vi stoppar inte i våra barn mediciner som vi inte vet är utskrivna av en läkare. Samma sak måste väl ändå gälla våra livsmedel. Vi ger väl inte våra barn något som vi inte kan garantera är riktigt. Jag gör det inte.
Kunskapen om odlandet är viktig. Det får inte bara bli ett mantra att den ena odlingsformen är rätt och den andra inte är rätt. Det kräver att vi har en hög kunskapsnivå när det gäller odlandet och annan livsmedelsproduktion. Därför är det viktigt att barnen tidigt blir medvetna om hur våra livsmedel produceras.
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.