Fru talman! Jag hade också några funderingar om transfetter och smileypropositionen.
Vi har kommit en bit på väg och kanske ganska långt när det gäller transfetter. Branschen har själv lagt manken till. Den första kommentaren är att det ena inte utesluter det andra. Det är fullt möjligt att understödja konsumenterna och utvecklingen genom att också sätta gränser för vad man får ha i livsmedlen i form av transfetter. Det är den första ganska självklara kommentaren. Man kan göra både-och.
Det andra är att jag inte är lika säker på att det är så väldigt bra. Det kanske är det, men jag är inte säker på det när man säger att vi har hamnat på samma nivå som Danmark. Jag vill inte vara otrevlig mot broderfolket. Men i vissa avseenden har man lite sämre levnadsvanor och en lägre medellivslängd än vad vi har i Sverige. Jag har också tillgodogjort mig att man nu sitter och väntar på Livsmedelsverket på en ordentlig rapport om just situationen i Danmark. Jag skulle nog avvakta.
Sedan finns det en aspekt till. Det är ett genomsnitt för hur konsumenterna i Sverige beter sig. Har man ett ben i en ishink och ett i öppna spisen har man det statistiskt sett ganska bra.
Man kan anlägga ett klassperspektiv på detta. En del äter väldigt dåligt. Det är i regel de som har de stressade arbetsmiljöerna, de sämsta arbetsvillkoren och de lägsta inkomsterna. Att vara kraftfull på det här området är att stödja de konsumenter som kanske har de sämsta förutsättningarna att själv ta tag i frågan.