Fru talman! Denna debatt handlar om livsmedelssäkerhet. Vi har just passerat en helg som gjort att vi fått tid att samtala över matbordet. När jag tillsammans med några vänner talade om riksdagsarbetet och kom in på att vi skulle ta upp fettet i denna debatt fick jag klart för mig att fett för den yngre generationen inte var detsamma som jag tänkte på. Det var positivt att något var fett - med feta bokstäver. Det är något jättebra, kanon, och sedan citerade de chefen för Rock City i Hultsfred - rocka fett - och då var tanten gammal! Tänk så språk kan utvecklas - eller avvecklas. Det beror på vem av oss som gör tolkningen.
Vi har under den senaste tiden ägnat oss mycket åt att diskutera fett. Det har handlat om fettets betydelse för oss som levande varelser och vilket fett som är nyttigt respektive skadligt. Kritik har riktats mot att vi ibland varit alltför ensidiga genom att säga att fett är fel och skadligt samtidigt som alla levande varelser behöver en viss mängd fett för att leva. Inte minst har jag personligen följt diskussion kring läkaren Annika Dahlqvists arbete och Socialstyrelsens ändrade rekommendationer för vad vi bör äta.
Jag kan inte låta bli att referera till ännu ett samtal som jag hade. Det var med en äldre man som brukar ge mig små goda råd på vägen. När vi under den gångna helgen började prata om vikt och hälsa sade han: Ät allt som inte är konstgjort, men gör det med måtta och se till att göra av med det du stoppar i dig. Jag kan tänka mig att den kommentaren, utan någon som helst vetenskaplig grund, ger en god sammanfattning av vad ett rimligt förhållningssätt är och gör att vi alla har ett egenansvar för vår hälsa och konsumtion.
Det är viktigt i dubbel bemärkelse att se att vi i västvärlden under det senaste århundradet kraftigt ändrat våra kostvanor och kostinnehåll. Vi behöver inte stoppa i oss lika mycket energi som tidigare. De flesta av oss har inte fysiskt krävande arbeten. Därför är det viktigare än någonsin att vi reflekterar över vad vi äter.
De motioner som vi i dag debatterar tar i hög grad upp matens betydelse. Den nya EU-förordning som presenterades i januari och som flera tidigare talare redan varit inne på - och som så lägligt i går fick ytterligare uppmärksamhet i pressen - ska göra det enklare för oss konsumenter att se vad produkterna innehåller. Vi ska i fortsättningen inte behöva ta på oss, eller av oss, glasögon när vi läser innehållsförteckningen. Därmed ska vi kunna göra de val vi vill. Det är också bra, precis som Sofia Arkelsten sade, att detta sker över hela EU. Sedan finns det utrymme för respektive land att tillföra sådant som vi särskilt vill ha med om det inte strider mot de gemensamma reglerna.
Vi kristdemokrater tror dock att det här ska utnyttjas med restriktivitet. Risken är annars att vi inte ser skogen för bara träd. Informationen ska vara saklig, korrekt och viktig annars läser vi den inte. Vi vet själva vilka texter vi helst läser, nämligen sammanfattningarna av utredningarna. Parallellen är ganska tydlig.
När det gäller fettet har vi i Sverige haft en livlig debatt. Vi har konstaterat att detta att förbjuda transfetter är något av önskereprisen på förra årets debatt. Sverige har valt en annan väg, en väg som vittnar om att man kan bli framgångsrik. Näringen kan ta ett egenansvar och ta ut transfetterna ur produkterna till förmån för bättre fetter.
Någon kan naturligtvis invända att det här blir en snedvridning i konkurrensen eftersom någon fortfarande kan ha kvar transfettet som har en något lägre produktionskostnad. Då är det väl genom marknadsföring och att man talar om vad produkten innehåller som vi väljer vad vi vill ha. Därmed har vi ju fått möjlighet att välja bort. De flesta företag har sett det som en god vinning att plocka bort transfetter och marknadsföra sig på det sättet.
Vi behöver en viss sammansättning i vår kost. För någon vecka sedan fick vi en folkhälsopolitisk proposition som också berör de här ämnena. Den talar om vikten av att i föräldrautbildning, på förskolan och i grundskolan ta upp sambandet mellan kost och hälsa och ge goda råd om hur vi ska leva ett aktivt och hälsosamt liv, dock inte med pekpinnar utan med råd och riktlinjer för ett positivt liv.
När det gäller livsmedelshantering och småskalig produktion kan man undra hur den småskaliga konkurrensen kan fungera vid upphandlingar.
Fru talman! Kristdemokraterna tycker att det är viktigt att vi gör det möjligt för producenter att saluföra sina produkter och att vårt regelverk är anpassat så att det inte sätter käppar i hjulet för den småskaliga produktionen. Många av oss vill välja den där lokalproducerade grönmögelosten som kostar nästan 400 kronor kilot i stället för något annat. Det är faktiskt så. Den såldes med god reklam från producenten själv i Icaaffären hemma före påsk.
Vi kristdemokrater är därför glada över den satsning som regeringen gör på småskalig livsmedelsproduktion. Vi kommer att med stort intresse följa att man gör de uppföljningar som vi förväntar oss och som utskottet har påtalat.
Inget är så bra att det inte kan bli bättre. Nästan dagligen, åtminstone varje vecka, får de flesta av oss tyvärr höra talas om att riskbedömningarna görs på ett sätt som inte är rimligt. Vi ser det därför som ytterst angeläget att vi får en likvärdighet över landet.
På s. 19 skriver utskottet:
"Utskottet anser att det är av största vikt att det finns fortsatt möjlighet till lokal tillagning och servering av livsmedel, t.ex. vid förskolor, skolor, äldreboenden och vid ideella föreningars sammankomster. Utskottet utgår ifrån att de ideella föreningarna, såsom idrottsföreningar, samfund etc. enkelt bör kunna bedriva verksamhet med inslag av mat- eller kafferservering. Enligt gällande lagstiftning finns möjligheter att tillåta småskalig hantering av livsmedel. Utskottet utgår vidare ifrån att riktlinjer som tillåter sådan småskalig hantering av livsmedel tydliggörs och vid behov utvecklas."
Jag vill understryka vikten av det jag nu läste. Vid de besök som jag har gjort i verksamheten de gångna veckorna har jag konstaterat att i den lilla verksamheten för människor med olika typer av handikapp får man baka sina bullar på förmiddagen men man får inte på eftermiddagen servera de bullarna till kolleger och kompisar som kommer och betalar ett självkostnadspris för dem. Det kan inte vara rimligt. Vi bör med skärpa följa upp detta.
Fru talman! Jag vill understryka behovet av att ha ett levande Sverige, ett levande land, ett land fullt av små och stora företag som producerar goda, nyttiga och säkra livsmedel för vårt välbefinnande och vår vällevnad.
Jag yrkar bifall till förslagen i betänkandet och avslag på samtliga motioner.