Herr talman! Jag vill börja med att tacka jord-
bruksministern för svaret. Bakgrunden till min inter-
pellation är att jag har uppfattat att EU:s regler för
godkännande av köksväxter är både byråkratiska och
fyrkantiga. Det är med förlov sagt omöjligt att förkla-
ra för trädgårdsintresserade odlare varför växtsorter
som har funnits och använts under lång tid i Sverige
inte längre skall kunna säljas. Själv begriper jag det
inte heller. Den här sortens formalism bidrar till att
undergräva respekten för EU-samarbetet, och det är
illa nog. Därför tror jag att det är viktigt att Sverige
säger ifrån och med kraft försöker värna de egna
odlarintressena.
Att det är viktigt att ha viss konroll över utsädet
må vara en sak. Däremot kan det inte vara angeläget
att stoppa sådana sorter som har använts och som har
fungerat länge. Rimligen borde det med det klimat
som vi har ligga i Sveriges intresse att också mindre,
väl anpassade frösorter kan utvecklas och komma till
användning.
Av svaret framgår att kommissionen nu vill inrätta
en bevarandelista. Vet ministern vad det kommer att
kosta att få vara med på den? När väntar man ett
beslut? Jag vet att bl.a. Ivar Virgin i Europaparlamen-
tet har frågat när ett sådant här beslut kommer. Det är
viktigt att veta.
Tyvärr är en del sorter som kan komma i fråga
små rariteter, som knappast går att hantera kommer-
siellt, om avgifterna hamnar för högt. Jag tycker att
det är bra att Sverige i beredningen har föreslagit
regler med undantag för hobbyodling, men frågan är
om det räcker. Hur drar man gränsen för vad som är
hobbyodling, och får man över huvud taget sälja jord-
gubbar från det egna trädgårdslandet, om vi får de här
reglerna?
Min andra undran gäller samordningen mellan EU
och de svenska myndigheterna. Av pressen får man
intrycket att vi, med hänvisning till EU, snarast drivit
på för att stoppa försäljning av lokala profilerade
sorter. I Dagens Nyheter har jag läst att Statens utsä-
deskontroll hotar med åtal mot företag, vilket Gudrun
Lindvall bekräftade. Jag undrar om jordbruksminis-
tern tycker att det är angeläget att stoppa försäljning
av fröer som inte är godkända av EU? Borde de inte
på ett obyråkratiskt sätt kunna hamna på den svenska
listan, så att vi slipper det här bekymret?
Jag tycker att det ter sig litet löjligt att företag nu
skänker bort fröer och hoppas på bidrag från odlarna,
med hänvisning till EU-reglerna. I längden kommer
det ju inte att fungera, och då försvinner förmodligen
ännu fler sorter som det har tagit många år att utveck-
la.
Det senare är dessutom intressant inte bara vad
gäller växter som är historiskt intressanta för hobby-
odlare. Jag har förstått att det i flera länder, inte minst
i de gamla öststaterna, finns lokalt utvecklade sorter
som är intressanta bl.a. för specifika klimatförhållan-
den. Jag tycker att det är viktigt att fler kan få dra
nytta också av andra länders odlarmöda. Vi behöver
alltså en reformering av regelverket.
Till sist vill jag konstatera att trädgårdsodling är
en folkrörelse i Sverige. Det ligger väldigt mycket av
historia, kultur och omsorg om naturen bakom det
arbete som tusentals människor satsar i trädgårdsland
och rabatter, samtidigt som detta rent praktiskt är
nödvändigt för många hushåll. Jag skulle därför vilja
veta vad jordbruksministern konkret menar med att
Jordbruksdepartementet "ser över" vad som går att
göra nationellt i frågan. Om jag läst svaret rätt - jag är
inte jordbrukspolitiker - kan vi själva bestämma hur
det skall vara genom att utvidga den svenska sortlis-
tan. I så fall är det väl det som vi skall göra.