Herr talman! Om jag skall tolka Gudrun Lindvall i
klartext tycker hon att jag har litet svårt att fatta. Upp-
fattningen är ömsesidig. Enligt min uppfattning är
sortlistor bra. Att bevara biologisk mångfald kan
faktiskt ske dels genom att vi skapar möjligheter för
att fortsätta odla udda sorter, dels genom att vi har en
kontrollverksamhet gällande utsäde och ett kvalitet-
sarbete. Det gäller bara att hitta den lämpliga avväg-
ningen.
Jag skall väl ändå inte tolka Gudrun Lindvall som
att hon tycker att det arbete som bedrivs världen över
med att kontrollera utsäde och organisera det med s.k.
sortlistor är helt bortkastat och att detta över huvud
taget inte skall organiseras? Jag skall väl inte heller
tolka Gudrun Lindvall som att hon anser att det är
riktigt att stora företag med goda resurser lägger över
hela ansvaret och kostnaden för denna verksamhet på
samhället?
Jag tolkar det i stället som att vi är överens om att
det i grunden är bra att det finns kontroll och regler.
Men det gäller att skilja ut de sorter som är så udda att
de inte kan komma till försäljning inom det här sys-
temet. Det är precis de åtgärder vi nu är i färd med att
vidta. Jag delar uppfattningen att detta är ett angeläget
problem. Tidigare sade jag att det blivit föremål för
en omfattande debatt, och det läste jag i Statens utsä-
deskontrolls årsredogörelse. Jag tror att de där, på
grund av den omfattande debatten, fått klart för sig att
deras åtgärder har väckt uppmärksamhet på ett helt
annat sätt än de tänkt sig. Jag utgår ifrån att de också
korrigerar sin verksamhet utifrån det som kommit
fram i debatten.
Låt mig avslutningsvis och med ett försök till då-
lig vits säga att jag hoppas att vi gemensamt lyckas så
några frön för att detta problem skall få en tillfreds-
ställande lösning.