Herr talman! Låt mig först av allt säga att det fak-
tiskt innebar en kvalitetsökning att vi kom in i ett
gemensamt EU-regelverk på detta område. Kontrollen
var inte särskilt tillfredsställande tidigare - jag tänker
då särskilt på importerat utsäde. Jag tror att vi kan
vara överens om att det är viktigt att det importerade
utsädet håller en hög kvalitet, inte minst mot bak-
grund av det jag nämnde tidigare, nämligen eventuella
risker för sjukdoms- och smittspridning. Att det finns
ett regelverk i grunden och sortlistor är någonting bra.
Låt mig också möjligen provokativt säga att alla
gamla sorter faktiskt inte är bra. De har kanske inte
någon särskilt hög grobarhet eller ger inte särskilt god
avkastning. Jag ser inget fel i att man har en certifie-
ring av utsäde som möjliggör för konsumenter att
efter en objektiv mätning få klart för sig vilka kvalite-
ter utsäden har.
Det är alltså bra att det finns ett regelverk i grun-
den, och jag tror också att det ger svaret på frågan
varför man försvarar ett krångligt regelverk. Man gör
det naturligtvis för att det i grunden fyller ett viktigt
behov. Därmed inte sagt att det är tillfredsställande i
varje sin utformning. Tvärtom - vi är överens om att
det inte är tillfredsställande när det gäller de små
sorterna.
Att hålla sortlistor och göra denna kvalitetskon-
troll är naturligtvis förenat med kostnader. Man måste
därför ställa sig frågan vem som skall betala. Det är
en generell uppfattning, inte bara i Sverige utan också
i andra länder, att aktörerna på marknaden bör stå för
kostnaden för att kontrollera att det utsäde de erbjuder
konsumenterna är av hög kvalitet. Det är här proble-
met ligger. Det kan inte vara särskilt tillfredsställande
att stora, förhoppningsvis ekonomiskt välmående
företag väljer att lämpa över den typen av kostnader
på samhället och inte vill ta sina kostnader. Problemet
är hur man skall dra gränsen mellan dem som mycket
väl har råd och möjlighet att själva finansiera kostna-
den och de mycket små, udda sorter där den möjlighe-
ten inte finns. Det är en komplikation och ett av skä-
len till våra problem.
Det är också det vi nu måste se över på nationell
nivå. Precis det arbetet pågår nu. Statens växtsort-
nämnd har till oss lämnat in en skrivelse där man
redogjort för situationen och även kommit med vissa
förslag till hur man skulle kunna förbättra situationen
på den nationella nivån i avvaktan på att det gemen-
samma regelverket förändras. Eftersom detta arbete
befinner sig på ett rätt preliminärt stadium mellan oss,
Statens växtsortnämnd och Statens utsädeskontroll, är
jag inte beredd att här i dag redogöra mer i detalj för
hur de förslagen ser ut. Men jag kan försäkra alla tre
riksdagsledamöter här och alla andra som är engage-
rade i frågan att vi nu med hög prioritet arbetar med
detta.
Jag tror faktiskt att det finns en omsorg om odlare
och om biologisk mångfald. Av de skälen behöver vi
det här regelverket, och det är särskilt viktigt när det
gäller importerade utsäden som inte ursprungligen
kommer härifrån.
När beslutet om regelverket på den europeiska ni-
vån kommer att fattas vet jag inte. Min avsikt med
förenklingsarbetet på nationell nivå är att det skall ske
med mycket hög fart. Jag vill inte precisera i tiden, då
det alltid finns en risk att man inte kan leva upp till
exakt det man åtar sig. Men återigen vill jag försäkra
er om att arbetet bedrivs skyndsamt.
I frågan om signaler till myndigheter tror jag att
Statens utsädeskontroll har fått klart för sig att det
som de själva skrev i sin årsredogörelse om att man
bör koncentrera sig på de stora, viktiga frågorna är en
uppfattning som helt och fullt delas av regeringen.
Den delas inte bara av regeringen utan också av resten
av landet.