Herr talman! Låt mig först av allt säga att jag delar
båda interpellanternas uppfattning att det är angeläget
att det finns möjligheter för den begränsade odling
som det finns behov av också när det gäller den typ av
utsäde som vi nu talar om, alltså utsäde som är anpas-
sat till vårt klimat eller som av tradition används här
men inte i den omfattningen att det har varit möjligt
att föra in dem på sortlistorna.
Låt mig också säga att denna debatt här inte är ett
första steg i någon process när det gäller att påverka
regelverket inom Europeiska unionen. Det är i och för
sig mycket glädjande att Miljöpartiet inresserar sig för
den här frågan, men det är, som tur är, långt ifrån
ensamt om att göra det.
Som jag sade i mitt första svar har den här frågan
diskuterats redan när vi talade om att ingå i EES-
avtalet. Redan då och alltsedan dess har den svenska
uppfattningen varit den att vi skall bidra till att åstad-
komma sådana här möjligheter. Vi ser det också fak-
tiskt delvis som vår förtjänst att det nu ändå diskute-
ras ett förslag till förbättringar. Det förslaget är inte
tillfredsställande, ungefär av de skäl som Beatrice
Ask tar upp.
Även för att föra upp en sort på den s.k. bevaran-
delistan krävs ett ansökningsförfarande, som förmod-
ligen också kommer att vara förenat med kostnader.
Det är därför som jag, vilket jag sade i mitt första
svar, också har den uppfattningen att det vore bättre
om man över huvud taget kunde ha ett undantag i de
här regelverken för de sorter som vi talar om här.
Låt mig vidare säga att jag inte tror att det här i
första hand är en fråga om biologisk mångfald. Det
handlar mer om ett genuint konsumentintresse. Möj-
ligheter att bevara sorter så att de inte försvinner finns
ändå. Den typen av odling pågår. Här handlar det om
konsumenters intresse av att kunna odla sorter som
inte är så kommersiellt gångbara.
Myndigheter ser kanske genom fingrarna på andra
håll, men jag har också många belägg för att myndig-
heter inte ser genom fingrarna. Det finns många län-
der som har den typ av problem som vi har. Vi är inte
ensamma om att ha den här diskussionen. Förmodli-
gen säger de upprörda debattörerna ungefär samma
saker i de länderna: Varför skall myndigheterna just
här vara så petiga?
Låt mig också säga att det inte är så att kostnader-
na för att ta in sorter på de svenska sortlistorna är
extremt höga. Tvärtom ligger vi, jämfört med andra
länder i norra Europa, tämligen lågt. Ändå är kostna-
derna naturligtvis höga för en sort som inte har så stor
avsättning på marknaden.
Låt mig för att något belysa myndigheternas age-
rande citera vad Statens utsädeskontroll skrev i sin
årsredovisning för 1997:
"Den del av tillsynen som avser sortlistekrav på
köksväxtfrö har under senare tid fått ett massmedialt
intresse som, enligt SUKs mening, inte står i rimlig
proportion till verksamhetens omfattning. I debatten
har bl a framförts att Utsädeskontrollen förhindrar
försäljning av lokala sorter anpassade till klimat, m m
i olika delar av landet. SUK har, lika lite som i fråga
om lantbruksväxter, möjligheter att följa upp all en-
staka försäljning av utsäde som inte är certifierat eller
kontrollerat enligt gällande regler. I de fall marknads-
föring har stoppats, har detta gällt import av
köksväxtfrö, producerat på rent kommersiell basis,
där sortinnehavaren av någon anledning inte ansett
det möjligt och eller tillräckligt lönsamt att låta föra in
sorten på en europeisk sortlista."
Jag delar den ambition som kommer till uttryck i
skrivelsen att en myndighet skall koncentrera sig på
de stora och övergripande uppgifter som är av stor
betydelse för dess verksamhetsområde i stort och inte
koncentrera sig på detaljfrågor som snarast stör än
befrämjar verksamheten.