Fru talman! Till detta betänkande som vi ska be-
handla nu, Tilläggsbudget 2, har fogats tre reservation
och tre särskilda yttranden där vi moderater finns
med, och det är runt dessa som jag kommer att uppe-
hålla mig ett litet tag.
Man kan säga att tilläggsbudgeten är till för att
göra de förändringar som är påkallade av antingen
ändrad ambitionsnivå eller att verkligheten har tagit
en annan vändning. I vissa fall är det festsminkning, i
andra spacklande.
Som brukligt vid dessa tillfällen har finansutskot-
tet berett övriga berörda utskott tillfälle att yttra sig,
och jag ska som sagt bara lyfta fram de områden där
vi moderater har en avvikande mening.
I det första, under utgiftsområde nr 1, behandlas
presstödet. Presstödets syfte har angetts vara att värna
mångfalden, en allsidig nyhetsförmedling och opini-
onsbildning. Trots att stödet har varit omfattande och
inneburit stora kostnader för skattebetalarna, har ett
stort antal tidningar tvingats till nedläggning. Erfa-
renheterna har visat att presstödet till stor del har
använts för att täcka tidningarnas löpande utgifter.
Denna konstgjorda andning har alltså inte fungerat.
Framför allt innebär presstödet att konkurrensvillko-
ren gentemot icke-presstödstidningar snedvrids och
bidrar till att dessa får ekonomiska problem.
Moderata samlingspartiet har därför vid ett flertal
tillfällen föreslagit ett gradvis avskaffande av just
detta stöd, som bör ske i två etapper. Följaktligen
avstyrker vi nu också regeringens förslag till en ök-
ning av anslaget.
Under samma utgiftsområde finner vi Samarbete
och utveckling inom Östersjöregionen och den s.k.
Östersjömiljarden. Denna kom till i den s.k. syssel-
sättningspropositionen 1996, och sedan har fonden
fyllts på gradvis. Den hanteras helt vid sidan av det
övriga östbiståndet, i någon form av gräddfil, vilket
kan tyckas anmärkningsvärt. Det är regeringen som
fattar beslut om varje enskilt projekt. Utgångspunkten
är att stödja projekt i andra länder och därigenom öka
sysselsättningen i Sverige. Detta leder enligt vår upp-
fattning helt fel. Det som är bra för svensk sysselsätt-
ning är inte nödvändigtvis bra och bästa hjälpen för
mottagarlandet. Detta intryck förstärks också av de
rapporter som framkommit om oklarheter i samband
med hanteringen av stödet. Beslutsunderlagen i en-
skilda projekt har varit tveksamma och effekterna av
insatserna svårbedömda. Sysselsättningseffekter har
redovisats i endast 5 av de 55 projekt som tilldelats
medel, och dessa har varit av mycket begränsad om-
fattning.
Enligt vår uppfattning bör dessa pengar tillföras
det ordinarie programmet Stöd till Central- och Öst-
europa. De bör göra bättre nytta där. Därmed garante-
ras också en likvärdig bedömning av de olika projek-
ten, och det blir lättare att göra jämförelser av utfall
och dra lärdomar inför framtiden.
Man kan också tycka att den av regeringen valda
budgettekniken framstår som annorlunda - en påse
för egen disposition. Vi konstaterar att regeringen valt
en annan metod att redovisa småföretagsmiljarden,
som faktiskt behandlades vid samma tillfälle som den
första Östersjömiljarden. Dessutom är det märkligt att
verksamheten inom ramen för en andra Östersjömil-
jard påbörjas innan en utvärdering skett av den första,
i synnerhet mot bakgrund av de uppgifter som har
framkommit.
Liksom Kristdemokraterna och Folkpartiet ställer
vi oss alltså mycket tveksamma till hela uppläggning-
en och hanteringen av denna form för bistånd och
avvisar det aktuella förslaget i tilläggsbudgeten.
Fru talman! Det finns anledning att även säga nå-
got om våra särskilda yttranden.
Ett område som i allra högsta grad oroar är rege-
ringens förslag att anslaget A 1, Sjukvårdsförmåner,
ökas med 226 miljoner kronor för innevarande bud-
getår. Det ökade anslaget ska täcka ökade utgifter för
vuxentandvården.
Utgiftsutvecklingen präglades under 1998 av stor
osäkerhet om hur det reformerade stödet skulle ut-
formas, vilket inte oväntat ledde till att många pati-
enter valde att få tandarbeten utförda i förtid. Det var
patienter med stort tandvårdsbehov.
Majoriteten väljer nu att täcka dessa kostnader
genom besparingar på de funktionshindrade, alltså
grupper som man i andra sammanhang kallar för
prioriterade grupper. Man för ett resonemang om att
detta inte kommer att drabba någon. Men hur vet man
det?
Vi anser att det är helt fel sätt och ställer oss sam-
tidigt frågande till - ja, finner det t.o.m. anmärk-
ningsvärt - att det har uppstått ett så stort anslagsspa-
rande. Regeringen gör ingen analys av detta förhål-
lande och ställer sig inte frågan varför. Är man inte
medveten om de stora behov som faktiskt finns?
Många är beroende av personlig assistans och de
möjligheter som det innebär för funktionshindrade till
ett bättre liv. Om det nu hade funnits utrymme, som
det ju gör, varför kommer man först nu med förslaget
som gäller även för 65-åringarna? Regeringen borde
inte minst av det skälet ha valt ett annat sätt att finan-
siera underskottet för tandvården.
Vi konstaterar också att utgifterna för sjukpen-
ningen har ökat kraftigt. I budgetpropositionen för
1999 angavs att antalet längre sjukdomsfall började
öka under hösten 1997. Denna trend har sedan fortsatt
under 1998 och in på 1999.
Riksdagen är i rådande situation tvungen att till-
skjuta medel. Regeringen borde ha reagerat mycket
tidigare, tycker vi, genom t.ex. en ökning av satsning-
arna på rehabilitering och genom finansiell samord-
ning.
Tilläggsbudgeten innehåller som sagt mycket av
justeringar, men om vi bortser från teoretisk budget-
teknik så är dessa två områden exempel på hur man
med ett enda penndrag kan ändra förutsättningarna
eller fördröja en nödvändig förändring.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reserva-
tion nr 1 under mom. 1, men står givetvis bakom
övriga reservationer.