Fru talman! Jag yrkar bifall till tilläggsbudgeten.
Inledningsvis vill jag bemöta Anna Åkerhielms
insinuation om att det tillägg som föreslås för att
täcka de ökade tandvårdskostnaderna skulle leda till
nedskärningar och brister för funktionshindrades
möjligheter till personlig assistans. Det framgår ju
väldigt tydligt av betänkandet att det finns ett omfat-
tande anslagssparande samt anvisade medel som inte
kommer att utnyttjas under året. Jag citerar betänkan-
det:
"Socialutskottet framhåller att den föreslagna fi-
nansieringen av tandvårdsstödet således inte påverkar
enskilda personers möjlighet att erhålla personlig
assistans under budgetåret."
Så övergår jag till de skenande sjukpenningkost-
naderna. Under 1999 har sjukfrånvaron ökat kraftigt.
Antalet ersatta sjukpenningdagar beräknas i år bli
63,2 miljoner. Det är en 25-procentig ökning jämfört
med förra året. Det är framför allt de längre sjukdom-
sperioderna som ökar i antal. I intervallet 15-29 da-
gar är ökningen särskilt kraftig. För att klara detta
ökade kostnadstryck föreslår den rödgröna budget-
majoriteten att anslaget för sjukpenning och rehabili-
tering ökas med drygt 7 miljarder.
Men vi kan naturligtvis inte slå oss till ro med att
skjuta till de här extra pengarna. Vi måste också ana-
lysera orsakerna till den kraftiga ökningen. Regering-
en har därför tillsatt en utredning med uppgift att
identifiera vilka direkta och indirekta faktorer som är
avgörande för sjukpenningförsäkringens kostnadsök-
ning. Det är en mycket viktig utredning, och det ska
bli intressant att ta del av den när den är klar.
I ett särskilt yttrande har de borgerliga ledamöter-
na i finansutskottet markerat att frågan inte hanterats
tillfredsställande och att regeringen borde ha vidtagit
åtgärder tidigare. Frågan är vilka åtgärder som åsyf-
tas. Är det månne sänkning av ersättningsnivåerna?
Ja, visst är det det. Moderaterna vill sänka sjukpen-
ningnivån till 75 % och införa ytterligare en karens-
dag. Kristdemokraterna vill också införa ytterligare
en karensdag.
I miljöpartistiskt perspektiv finns det också åtgär-
der att vidta. Men då handlar det inte om sänkta er-
sättningsnivåer, utan om sänkt arbetstid. Larmrap-
porterna om ökad stress och utbrändhet blir alltfler.
Vi måste våga inse att samhällstempot är för upp-
skruvat, och att sänkt arbetstid därför är en viktig
välfärdsreform som bl.a. skulle kunna leda till färre
och kortare sjukskrivningar.