Fru talman! Jag tror inte att vi har några större av-
vikande uppfattningar om behovet av en hälsounder-
visning och att den ska börja tidigt. Det var vad jag
också försökte peka på i mitt förra inlägg. Det är
oerhört viktigt att exempelvis skohälsovården får de
resurser som den behöver ha.
Man bör också satsa på våra invandrarungdomar
och på andra ungdomar så att det finns ett utbud av
både det ena och det andra när det gäller fritidsverk-
samhet och annat. Här har vi varit dåliga. Visserligen
finns det mycket kunskap, precis som socialministern
säger, men det finns också en stor påverkan av ung-
domar i dag och ett oerhört utbud av allt möjligt. Det
gäller alltså att ge alternativ, och jag tycker inte att vi
har lyckats särskilt väl där heller.
Det kanske kan låta ambitiöst och provocerande
och i vissa öron kanske också alltför visionärt, men
om Sverige vill vara den lysande stjärnan uppe i höga
nord - i nordligaste Europa - som Sverige kanske
måste vara för att över huvud taget märkas och kunna
överleva så måste vi satsa på frågor och aktiviteter
som ger genklang både hos den enskilda människan
och i internationella sammanhang. Sverige måste helt
enkelt vara bäst på olika områden. Ett sådant område
är förebyggande verksamhet. På det området har
Sverige tidigare legat före under en lång följd av år.
Vi som talar om jämställdhet och berömmer oss av att
bo i världens mest jämställda land måste ju också
leva upp till det.
Här tänker jag återigen på hälsoundersökningen
vid mönstringen, men en allmän hälsoundersökning
vid 18 års ålder kan bara ses som ett första steg mot
en markant förbättrad förebyggande sjukvård och
friskvård. I följande etapp bör också resurser för
kontinuerligt förebyggande sjukvård byggas upp med
exempelvis tioårsintervall, där möjligheter att besöka
läkare för undersökning, provtagning och rådgivning
återkommer. Därmed inte sagt att det ska vara helt
gratis för den enskilde.
Prissättningen för hälsovård och friskvård respek-
tive sjukvård måste väl anses förlegad, och den rim-
mar dessutom illa med regeringens intentioner när det
gäller att få svenska folket att röra på sig lite mer.
Medan hälsoundersökning är friskvård och således
något som personen själv får betala är en hjärtinfarkt
sjukvård och således något som samhället bekostar så
gott som helt. Man kan fråga sig hur många onödiga
hjärtinfarkter som hälsokontroller till sjukvårdspriser
skulle kunna förhindra.
Hur ser socialministern på det? Är det inte dags
att se hälsovård och friskvård som en samhällets
uppgift på samma sätt som sjukvården?