Fru talman! Jag skulle kunna diskutera mönst-
ringens hälsoundersökningar och den orättvisa som
jag finner där ganska länge. Jag tänker inte ta tiden
till det, men jag tycker ändå inte att det är rättvist. Det
är klart att detta behövs för de ansträngningar som
framför allt pojkarna utsätts för i de militära. Man
plockar ut dem som har den bästa fysiken osv. Men
de får också, genom den hälsoundersökning som man
erbjuder dem, med sig någonting ut i livet som flick-
orna inte får. De får reda på var de står hälsomässigt,
vilken hälsostatus de har osv. Den möjligheten har
inte flickorna på samma sätt.
Jag tror inte att de problem som både pojkar och
flickor har i dag när det gäller hälsofrågorna skiljer
sig så mycket åt. Flickor väger för mycket, och pojkar
gör det också. Pojkar kanske röker mer, använder mer
tobak osv., men gränserna håller även där på att sud-
das ut. Det ska ni ju diskutera här sedan, vad jag kan
förstå.
Det finns oerhört mycket att ta upp i olika sam-
manhang. Vi har också det heta debattämne som
handlar om sjukskrivningar. Det är en fråga som har
uppmärksammats mycket, och även i regeringens
finansplan. De ökade kostnaderna för sjukskrivning-
arna är en utveckling som åtminstone indirekt sanno-
likt i vissa fall också kan kopplas till det ökande an-
talet välfärdssjukdomar.
En lämplig uppgift för regeringen vore att till-
sammans med andra berörda instanser snarast utreda
kostnaderna för förebyggande och friskvårdande
insatser kontra sjukvårdande och behandlande insat-
ser. I arbetet bör också ingå att ta fram en långsiktig
plan för ett framgångsrikt hälsoarbete. Men det kom-
mer kanske den här utredningen att göra - vad vet
jag?