Fru talman! Jag är alldeles övertygad om att Mar-
gareta Viklund och jag i långa stycken är helt överens
när det gäller att beskriva de stora utmaningar vi står
inför.
Det är något tragiskt att alla utvecklade länder i
hela Västvärlden kan konstatera två saker parallellt.
Den ena är att ingen generation är så kunnig om de
risker vi lever med som den unga generationen i dag.
Utbildningssystemen har utvecklats, och alltfler unga
människor går i skolan under en längre tid. Kunska-
pen totalt sett om risker är högre än hos kanske någon
tidigare generation. Samtidigt kan vi konstatera att
man tenderar att trots denna kunskap leva med allt
större risker.
Vi har nu i Sverige en ökad alkoholkonsumtion
bland unga människor - vi ska diskutera det alldeles
strax. Vi kan se att också tobaksrökningen börjar öka
igen, och vi kan framför allt se ett växande problem
med övervikt, som i många fall också är en sjuklig
övervikt.
Det finns bara ett svar på de här frågorna, och det
är att samhället tar på sig uppgiften att via alla de
instrument som man förfogar över för att nå ungdo-
men, från dagis över till skolan och sjukvården, upp-
lysa om riskerna och ge tips och råd om hur man kan
leva ett sundare liv för att förhindra framtida hälso-
risker eller för att undvika att bli sjuk. Detta bör man
arbeta med.
Nu handlar frågan om huruvida man just vid 18
års ålder, beroende på att vi sedan urminnes tider har
haft ett system med mönstring för de pojkar som ska
göra värnplikt, ska gå in med en stor skanning av alla
ungdomar i den åldern.
Jag tror inte att det egentligen är särskilt verk-
ningsfullt, för nu handlar det om att komma in myck-
et tidigare och se till att vi har en väl fungerande
skolhälsovård, vilket är en uppgift som vi nu tar på
oss. Vi ska se till att skolan i ett tidigare skede kan
följa upp ungdomarna och att vi har ett föreningsliv i
skolan som ger skolungarna en möjlighet att engagera
sig. Vi ska under uppväxten ge bättre villkor och en
bättre information till ungdomarna.
Jag är alltså inte säker på att just den idé som
Margareta Viklund slåss för är den effektivaste - ifall
vi nu har resurserna. Jag tror att man bör komma in
långt tidigare. Vi ska se till så att vi börjar tidigare för
att förhindra problemen. Det är ju redan i tonåren som
vi ser problemen i dag, och vi måste förbereda detta
arbete innan det är för sent för våra ungdomars del.