Herr talman! Jag lyssnade mycket noggrant på det
Lars-Erik Lövdén sade, särskilt när det gällde stöd till
brottsofferjourerna. Det muntligt uttalade stödet var
betydligt starkare än den text som återfinns i betän-
kandet.
Lars-Erik Lövdén sade att han ville understryka
vikten av att brottsofferjourerna får ett permanent stöd
i fortsättningen från Brottsofferfonden. Det är en
väldig skillnad mellan det, som jag tycker är ett bra
och starkt uttalande, och det svaga uttalande som står
i texten, nämligen att utskottet i princip kan ställa sig
bakom att man inte kommer att utesluta möjligheten
till stöd för brottsofferjourerna. Att inte utesluta möj-
ligheten till stöd för brottsofferjourerna är väl inget
garanterat permanent stöd för just jourerna.
Det är synd att inte Lars-Erik Lövdén försökte få
in den starkare formuleringen i majoritetstexten, för
då kanske vi hade kunnat enas om den. Därför undrar
jag verkligen om Lars-Erik Lövdén allvarligt menar
det han sade eller om det verkliga är den text som står
i betänkandet, nämligen att det inte utesluter möjlig-
heterna. Det skulle jag vilja ha ett förtydligande av.
Visst har reglerna som gäller att brottsoffren får
ersättning från det utdömda skadeståndet förändrats i
fjol. Kronofogdemyndigheterna skall nu driva dessa
ärenden mot gärningsmännen. Men offren får fortfa-
rande vänta, ibland tre fyra år, på att få det utdömda
skadeståndet och ibland får de det inte alls. Det är
klart otillfredsställande.