Herr talman! Först vill jag be om ursäkt för att jag
inte fanns på plats när ärendebehandlingen påbörja-
des. Jag får ta konsekvenserna genom att få fyra minu-
ter mindre till mitt förfogande. Men jag tackar för att
jag ändå får ordet.
Jag vill inledningsvis yrka bifall till reservation 1
och till följd av detta avslag på hemställanspunkt 3. I
reservation 1 föreslås att riksdagen skall uttala att
brottsofferjourerna måste få fortsatt starkt stöd. Det
verkar kanske konstigt att önska ett sådant uttalande
när alla talar om att vi skall stödja brottsoffren. Men
det är ett sätt att markera att brottsoffren behöver som
stöd inte bara tal utan också konkreta åtgärder.
Det finns skäl för mig att blicka litet bakåt. Den 1
juli i fjol tillskapades Brottsoffermyndigheten genom
att den tidigare brottsskadenämnden ombildades.
Syftet med detta var att vi skulle få större möjligheter
till ett samlat grepp över brottsofferfrågor. Bl.a. till-
kom inom brottsoffermyndigheten den s.k. Brottsof-
ferfonden. En del skulle finansieras genom att de som
sitter i fängelse skulle få 20 % avdrag på sin ersätt-
ning och att dessa pengar skulle gå till brottsofferar-
bete. En del har förts till olika former av brottsof-
ferarbete. Innevarande år har andra medel tagits i
anspråk för engångskostnader. Men det var tydligt
uttalat, både från den dåvarande regeringen och från
det dåvarande justitieutskottet, att de pengar som togs
från de fängelsedömda i fortsättningen skulle gå till
Brottsofferfonden. Det fanns två skäl till detta. Ett
skäl var att brottsofferarbete kräver pengar. Ett annat
skäl är det pedagogiska i att hela tiden påminna dem
som gjort sig skyldiga till brott att det finns brottsof-
fer som de har ansvar för.
När vi nu hade att ta ställning till den nya rege-
ringens proposition upptäckte vi att pengarna från de
intagna i våra fängelser inte längre skall gå till
Brottsofferfonden. Det var faktiskt inte så lätt att
upptäcka det. När jag tog upp det i justitieutskottet -
jag hade inte heller upptäckt det från början - visade
alla samma förvånade min, även representanter för det
riksdagsparti som också är regeringspartiet. Jag trod-
de då att utskottet skulle kunna komma till ett gemen-
samt beslut och föreslog ett utskottsinitiativ, där vi
skulle föreslå riksdagen att fatta beslutet att pengarna
ändå, trots regeringens dolda förslag, skulle gå till
Brottsofferfonden. Men när vi tog upp detta till be-
handling, visade det sig att det inte gick att få majori-
tet för ett sådant förslag till utskottsinitiativ. Det inne-
bär alltså att pengar som var avsedda för brottsof-
ferarbete nu i stället skall stå till regeringens disposi-
tion för brottsförebyggande arbete, som faktiskt på
många sätt är artskilt från brottsofferarbete.
Det är med denna kunskap som det är viktigt för
oss att riksdagen gör ett uttalande för fortsatt starkt
stöd till våra brottsofferjourer. Vad vi oroar oss över
är att det som en gång varit, nämligen att brottsoffren
har funnits i periferin, men som förändrats genom att
brottsoffren har hamnat i fokus för kriminalpolitiken
på nytt skall bli som det var, dvs. att fokus flyttas i
kriminalpolitiken så att brottsoffren på nytt hamnar i
periferin. Alla vet att det som är i periferin inte är lika
tydligt och lika uppenbart som det som finns i fokus.
Tack för ordet!