Herr talman! Samhällets skyldighet att stödja och
hjälpa brottsoffren är minst lika viktig som skyldighe-
ten att straffa och återanpassa gärningsmännen. Det
har vi från Centerns håll hävdat i många år. Därför
har vi också under den förra borgerliga regeringen
satsat oerhört mycket på att stödja och hjälpa
brottsoffren. Men det innebär inte att det som behövs
göras är färdigåtgärdat. Här finns många fler åtgärder
som måste sättas in.
Vi har i flera centermotioner till årets riksdag ut-
vecklat hur vi tycker att stödet och hjälpen till
brottsoffren behöver förbättras. Vi betonar det brotts-
förebyggande arbetet, och då särskilt lokala brotts-
förebyggande planer. Vi menar att de behöver inrättas
i varje kommun.
Arbetet med dessa planer är också på gång i
många kommuner, men det behöver stimuleras så att
alla kommuner sätter igång med det. Vi tycker att det
är oerhört viktigt att brottsoffrens situation är en del
av dessa planer. Man skall påtala att det finns ett
ekonomiskt ansvar att ta hand om brottsoffren.
I motionen talar vi också om polisens roll, som är
oerhört viktig. Det är oftast en polis som är den förste
person som träffar brottsoffret. Brottsoffrets behov av
tid och omsorg är oerhört viktigt vid denna första
kontakt.
Jag vill betona vikten av fortsatta utbildnings- och
fortbildningsinsatser för poliserna. Det skall finnas
goda rutiner när det gäller att ta hand om offren.
Brottsoffren behöver väldigt mycket information. Vi
tycker det är viktigt att just informationen om vad
brottsjourerna kan hjälpa till med utvecklas vidare.
Brottsoffren skall informeras om vilket arbete
brottsofferjourerna eller kvinnojourerna gör och vilka
rättigheter som brottsoffren faktiskt har.
Vi tycker att de brottsoffer som uttalar att de vill
ha fortsatt kontakt med polisen verkligen skall få det
och att polisen är aktiv i det kontaktskapande arbetet
med offret. Varje polisdistrikt måste därför utarbeta
rutiner för hur man tar hand om brottsoffer. Jag vet att
det arbetet pågår på väldigt många håll. Jag har sett
skriftligt material om rutiner från t.ex. Helsingborgs
polisdistrikt som är mycket avancerat. Det finns också
på fler håll i landet, och man kan få tips av varandra
för att utveckla detta.
Vi har fått veta att i de större städerna åker den
ena polisbilen ut efter den andra, den ena veckan efter
den andra, till samma adress utan att man känner till
att det tidigare har varit utryckningar som t.ex. gällt
våld i hemmet och familjevåld, dvs. våld mot kvinnor
och barn. Vi tycker därför att det är viktigt att det
finns ett förbättrat informationssystem som polisen
kan använda sig av, ett datoriserat informationssys-
tem.
Vi tycker att ett sådant system bör införas, och vi
anser inte att man måste avvakta utvärderingen av
vilka stöd som skall ges till brottsoffren. Att det be-
hövs ett sådant datoriserat informationssystem är
något som riksdagen kan uttala sig om. Det utvecklar
vi i reservation 5, som vi naturligtvis står bakom,
liksom vi står bakom reservation 6, där vi betonar hur
viktigt det är med snabb hantering av våldtäktsmål.
Vi har beskrivit hur man i Kanada har lyckats få
till stånd en modell där häktning, rättegång och straff
sker i direkt följd. Det innebär att kvinnorna får ett
mycket snabbare skydd när de har utsatts för våldtäkt.
Man behöver inte fatta beslut om sen abort vid våld-
täkt, och man följer upp eventuell graviditet vid an-
mälan och utredning av våldtäkt.
Det behövs bättre rutiner. Det är alltid svårt att sä-
ga att polisen skall prioritera det ena området framför
det andra. Det gäller även andra instanser inom de
rättsvårdande myndigheterna. Man kan inte prioritera
allting. Men vi har här pekat på hur bättre rutiner
innebär ett bättre stöd, och vi tycker att detta är sär-
skilt angeläget.
När det sedan gäller insatser från åklagarhåll finns
det också förslag om detta i centermotioner. Vi har
här samma syn på frågan som när det gäller kontakten
med polisen. Tycker det är viktigt med personliga
sammanträden och möten mellan åklagaren och mål-
säganden på ett tidigt stadium, och det brukar också
ske. Det gäller särskilt när målsägande har uttryckt
önskemål om detta. Då skall det också ske. Det be-
hövs speciellt vid grova brott.
Det är många gånger väldigt besvärligt för målsä-
ganden att utsättas för de förhör som sker i samband
med rättegångar, och det kan kännas obehagligt. Går
åklagaren igenom vad som är att förvänta är målsä-
ganden mer förberedd, och då känns det inte så obe-
hagligt vid själva rättegången i domstolen.
Det är många målsägande som undrar varför ett
mål aldrig ledde till åtal. De känner sig besvikna. De
är övertygade om att det de har varit utsatta för är ett
felaktigt beteende och att gärningsmannen borde ha
fällts, och så sker det inte, kanske i brist på bevis. Det
är då oerhört viktigt att åklagaren förklarar detta så att
det skapas bättre förståelse för domslutet.
Vi har i en annan motion utvecklat hur viktigt vi
tycker det är att domstolarna tar väl hand om målsä-
gande och vittnen i samband med rättegång. Det kan
t.ex. vara att någon möter dem, visar till rätta, infor-
merar, ser till att målsägande eller vittnen inte tvingas
sitta i samma väntrum som gärningsmannen. Många
domstolar är äldre byggnader. Det finns inte de ut-
rymmen som skulle vara önskvärda. Men det går
vanligtvis ändå att ordna detta praktiskt om man ska-
par rutiner för det. Det är det vi kräver i motionen.
Det bör göras upp en handlingsplan för varenda
domstol i Sverige för hur man bättre tar hand om
vittnen, och detta borde vara varje domstols skyldig-
het. Sådana lokala handlingsplaner borde, som sagt,
vara ett krav.
Sedan bör man också påskynda ombyggnader av
domstolsbyggnader så att man skall slippa att kon-
fronteras med de åtalade. Dessa krav utvecklar vi i
reservation 8.
I reservation 4 talar vi om att vi tycker att jourerna
bör få stöd. Såväl kvinnojourer som brottsofferjourer
och även mansjourer utför ett väldigt värdefullt arbe-
te. De utgör ett mycket viktigt stöd för dem som har
utsatts för brott. Därför behöver dessa jourer byggas
ut. Vi har satt som ett mål att det skall finnas minst en
brottsofferjour i varje polisdistrikt. Dit har vi snart
nått, men det beror på att antalet polisdistrikt faktiskt
har minskat. Därför är det viktigt att betona att det
skall finnas minst en brottsofferjour i varje polisdist-
rikt och minst en kvinnojour i varje kommun.
Nu kan man se runt om i landet att de som arbetar
i kvinnojourer börjar att litet grand tappa gnistan. De
orkar inte med. Det finns kvinnojourer som läggs ned,
och det är en mycket oroande utveckling. Vi måste
alltså se till att stödja dem som jobbar i jourerna och
att jourerna får ekonomiskt stöd.
Kvinnojourerna får stöd från staten. Vi anser att
också brottsofferjourerna skall få stöd från staten. I
majoritetstexten utgår man ifrån att brottsofferjourer-
na kan få ett sådant stöd. Men det är alldeles för svagt
skrivet. Det måste verkligen uttalas att jourerna skall
ha stöd. Det svenska statliga stöd som nu ges är
mycket litet i förhållande till vad t.ex. Norge ger till
sina jourer.
Nu kommer flera andra motionskrav som vi har
rest att behandlas i en utvärdering som riksdagen
kommer att kräva av regeringen, en utvärdering av de
olika åtgärder som har vidtagits och de insatser som
har gjorts för att hjälpa brottsoffren. Utvärderingen
föreslås med anledning av olika motioner.
I det särskilda yttrande som Centern har fogat till
betänkandet framhåller vi vilka förbättringar som vi
anser att utvärderingen skall leda fram till och vilket
resultat som krävs. Vi betonar att det måste ske för-
bättringar under tiden utvärderingen görs. Det här är
ett arbete som absolut inte får avstanna under den
tiden. En sådan omfattande utvärdering kommer att ta
lång tid att göra. Därför är det viktigt att man utvärde-
rar olika delar efter varandra och ser till att man
kommer fram till förslag till åtgärder.
Men när det gäller polis- och åklagarinsatser har
vi ett krav: Det bör absolut stå tydligt och klart i för-
undersökningsprotokollet om vittnen och målsägare
känner sig hotade. I dag utgår man ifrån att en sådan
hänsyn bör tas, men det står alltså inte klart uttalat.
Men det är självklart att det skall göra det. Vi måste
också förbättra skyddet vid s.k. tredje mans-skada,
dvs. när inte det direkta offret behöver skydd utan
offrets nära anhöriga, föräldrar, syskon, make osv.
Detta är förbättringar som vi kräver att utvärderingen
skall leda fram till. Det behövs också förtydliganden,
eftersom det finns olika rättsfall där man gör litet
olika tolkning.
Vi har också motionerat om fortsatt utbyggnad av
trygghetspaket och bättre information om något som
inte alla i vårt land känner till, nämligen försöksverk-
samhet med pepparsprej. Det låter som en liten detalj,
men den leder i alla fall till en förbättring. Det finns
på sina håll en sådan försöksverksamhet. Vi tycker att
licensförfarandet är för krångligt. Vi vill alltså att
utvärderingen skall leda fram till ett förenklat licens-
förfarande för tillstånd att använda pepparsprej.
I reservation 7 utvecklar vi att det är oerhört vik-
tigt att markera att de som utsätts för brott har rätt till
skadestånd. Ekonomiskt skadestånd kan visserligen
aldrig kompensera en skada. Men det är ändå ett sätt
för samhället att visa att man värderar offret och vill
hjälpa det. Nu utdöms skadestånd efter noggrann
prövning i domstolarna. Men det är inte alltid som
skadeståndet betalas ut, eftersom gärningsmännen
ibland saknar medel. Därför är det självklart att man
skall se till att brottsoffret får skadestånd. Visserligen
kan brottsofferskademyndigheterna gå in och ge er-
sättning, men inte alltid. Vi anser att utdömt skade-
stånd skall betalas till brottsoffret. Här skall staten
garantera att detta betalas ut. Staten bör alltså gå in
som en garant, vilket vi uttrycker i reservation 7, som
jag nu yrkar bifall till.