Herr talman! I detta betänkande diskuteras både
vittnen och brottsoffer och hur man på olika sätt skall
försöka förbättra deras villkor. När det gäller vittnen
är det oerhört viktigt att vi verkligen inser att villko-
ren behöver förbättras alltifrån kallelsen till behand-
lingen av vittnet i domstolslokalen.
I dag ser kallelsen ut på ett sådant sätt att vittnet
kan känna sig som den skyldige. När vittnen kommer
till domstolen är det inte ovanligt att de får konfronte-
ras med den som utsatt dem för brott. Det finns en
möjlighet att få bli hörd i ett s.k. medhörningsrum,
men det är inte en självklar rättighet. Man kan få sitta
i ett annat rum medan man väntar, men tyvärr är
många lokaler gamla. Domstolsverket har dock upp-
märksammat dessa problem. När man nu inför datori-
sering skall rutinerna förändras så att kallelsen skall
bli mycket vänligare i sin framtoning.
När det gäller ombyggnad av lokalerna kan man
tyvärr inte bygga om dessa gamla hus hur som helst.
Det gäller för oss politiker att jaga Domstolsverket så
att det sker förändringar och förbättringar.
Brottsoffer kan man bli på många olika sätt.
Många har tyckt att det har tagits alldeles för stor
hänsyn till den som har begått brottet medan man har
glömt bort den som har blivit utsatt för brott. Därför
är det bra att det har genomförts förändringar i lag-
stiftningen. Det är också väldigt bra att riksdagen
skall göra ett tillkännagivande om en utvärdering av
vad det har blivit för resultat av allt det som vi har
lagstiftat om. Men det gäller att det verkligen blir en
bred redogörelse så att man kan se vad den samlade
effekten har blivit.
Vi i Folkpartiet är tacksamma över detta tillkän-
nagivande. Men man får aldrig vara riktigt nöjd. I
vissa fall tycker vi att man kunde ha gått längre. När
det gäller förtur vid förundersökning vill jag, herr
talman, yrka bifall till reservation 6. Vi i Folkpartiet
anser att det inte nog kan understrykas att det måste
bli en kortare handläggningstid från anmälan till dom
när det gäller övergrepp mot kvinnor. I dag hinner
tyvärr kvinnan ofta bli utsatt för nya övergrepp under
handläggningstiden.
Låt mig till sist nämna några ord om pepparsprej.
För några år sedan engagerades jag i ett arbete för att
försöka att få till stånd en försöksverksamhet med
pepparsprej här i Sverige. Det var ett av de jobbigaste
uppdrag som jag hitintills har tagit på mig. Därför var
det desto mer glädjande att den dåvarande regeringen
beslutade om en försöksverksamhet med pepparsprej,
som nu pågår. Tyvärr har det varit trögt i portgången,
men efter diverse ageranden från Rikspolisstyrelsen
förefaller det som att försöksverksamheten nu går litet
bättre.
Jag tror att det inte kommer att dröja länge innan
det blir självklart att i mycket större omfattning an-
vända sig av pepparsprej i stället för tårgassprej som
är mycket farligare. Nu håller man inom polisen på att
diskutera att man även där skall använda sig av pep-
parsprej. Om man använder pepparsprej orsakar det
ögonbesvär i 20 minuter hos den som blir utsatt för
sprejen, men han eller hon lever i alla fall dagen efter.
Men om man skjuter med pistol och skjuter fel är det
inte säkert att personen lever nästa dag. Pepparsprej
är ett väldigt bra medel, men det är inte ofarligt. Det
är därför som jag tycker att det är oerhört viktigt att
polisen har huvudansvaret för hur detta skall använ-
das. Polisen måste då naturligtvis se till att man har
rutiner som underlättar användandet av pepparsprej.
Det får inte vara så att byråkrati förhindrar möjlighe-
ten till användning.