Herr talman! Betydelsefulla åtgärder för att bättre
tillgodose brottsoffrens situation och intressen börja-
de på allvar vidtas i mitten av 80-talet. I utskottets
betänkande görs en bred tillbakablick på de åtgärder
som vidtagits sedan dess.
Den socialdemokratiska regeringen inledde i mit-
ten av 80-talet ett ambitiöst program för att hjälpa och
stödja brottsoffer. Regler om brottskadeersättning,
målsägandebiträde och besöksförbud infördes. Eko-
nomiskt stöd till brottsoffer och kvinnojourer inför-
des. Det arbetet har sedan fortsatts och intensifierats
under såväl socialdemokratiska som borgerliga rege-
ringar efter mitten av 80-talet.
Det finns anledning att driva reformarbetet vidare.
De som utsätts för brott tillhör i stor utsträckning dem
som också i andra avseenden lever på samhällets
skuggsida. Ökade insatser krävs för att ge brottsoffren
stöd och hjälp. Rättsväsendets handläggning bör an-
passas så att man bättre klarar av att ta till vara de
drabbades intressen och behov. Kunskaper om
brottsoffrens situation måste öka inom rättsväsendet,
sjukvården och socialtjänsten. Det behövs anpassade
rutiner och ett stödjande förhållningssätt gentemot
offren. Försäkringsbolag, sjukvård, arbetsgivare och
en rad andra intressenter måste stimuleras att aktivt
stödja och hjälpa brottsoffren. Samhällets stöd till
brottsoffer behöver ses över. Det stöd som samhället
kan erbjuda bör inte enbart inskränkas till juridiskt
biträde. Vid sidan av det stöd som ges av socialtjänst
och sjukvård måste nya former för att ta till vara
människors engagemang i arbetet med dem som ut-
satts för brott utvecklas.
Det är därför som justitieutskottet i enighet vill
göra ett tillkännagivande till regeringen om en bred
utvärdering av de brottsofferinsatser som har vidtagits
allt sedan mitten av 80-talet. Det finns anledning till
att den utvärderingen görs brett upplagt och med stor
noggrannhet och omsorg, så att vi landar rätt när det
gäller det vidare utvecklingsarbetet av brottsofferin-
satserna. Det är glädjande att utskottet i enighet ställer
sig bakom ett sådant tillkännagivande.
Herr talman! Till utskottets betänkande har fogats
nio reservationer. Jag skall kommentera några av
dem.
I reservation 1 om bidrag till brottsofferjourer fö-
reslår Moderaterna och Centern att man ur ett särskilt
anslag, G 4 Ersättning för skador på grund av brott,
skall ge bidrag till brottsofferjourerna. Utskottsma-
joriteten menar att den naturliga vägen är att sådana
anslag fortsättningsvis beviljas av Brottsofferfonden,
vid sidan av de anslag som en rad kommuner ger som
stöd till kvinnojourer och brottsofferjourer.
När riksdagen antog förslaget om inrättande av
Brottsofferfonden utgick riksdagen från att de fortsat-
ta anslagen till brottsofferjourerna skulle utbetalas via
Brottsofferfonden. Det fanns också några skrivningar
i propositionen. Det är den naturliga vägen.
Brottsofferfonden kommer årligen att disponera
ett belopp på ungefär 19 miljoner för sin verksamhet.
Även om inte alla de pengarna skall användas till
brottsofferjourer, utan också till forskning och ut-
veckling, finns här utrymme för att ge stöd till
brottsofferjourerna. Jag vill framför allt understryka
vikten av att Brottsofferjourernas riksförbund, BOJ,
får ett permanent stöd även fortsättningsvis för att
kunna bedriva sin viktiga verksamhet.
I reservationerna 2, 3 och 4 lämnas några syn-
punkter på vad den kommande utvärderingen av
brottsofferinsatserna bör innefatta. Jag menar att ut-
värderingen och de skrivningar som utskottet gjort väl
täcker de propåer som förs fram i de tre motivreser-
vationerna. Utvärderingen skall självfallet göras på ett
brett och noggrant sätt och innefatta alla åtgärder som
är av betydelse för brottsoffrens situation.
När det gäller reservation nr 6 om förtur vid för-
undersökning, som Folkpartiet och Centern har av-
gett, vill jag påpeka att Kvinnovåldskommissionen
har i uppdrag att titta på handläggningstiderna inom
rättsväsendet när det gäller brott som innefattar över-
grepp mot kvinnor. De förslag som förs fram i den
reservationen kommer att aktualiseras av kommissio-
nen i dess arbete och blir sedan också föremål för
beredning av regeringen och riksdagen.
Reservation nr 7, som gäller förskottering av ska-
destånd, är avgiven av Centerpartiet. Det gjordes en
regeländring i fjol i utsökningsbalken för att underlät-
ta för en målsägande att få ut skadestånd. Utskottet
menar att med de regler för brottsskadeersättning som
vi har i dag har vi någorlunda väl täckt in behovet av
skadestånd. Det finns dock en diskussion som är ange-
lägen att föra och den gäller skadeståndsbeloppens
nivå. Men det rör en något annan frågeställning än
den som tas upp i reservationen. Den frågan har nyli-
gen behandlats av en särskild kommitté som tittar
över skadestånden. Där finns det också förslag om en
höjning av skadeståndsnivån. Det kan vara väl moti-
verat i vissa fall.
Lokala handlingsplaner för vittnesskydd i domsto-
larna, som reservation nr 8 berör, är en fråga som nu
bereds inom regeringskansliet på grundval av en de-
partementspromemoria om vittnen och målsägande i
domstol. Den frågan är alltså aktuell just nu i rege-
ringskansliet. Därför anser utskottet att det inte för
närvarande finns anledning för riksdagen att ta något
initiativ i den frågan.
Till reservation nr 9 om kommunarrest. När be-
söksförbudet infördes en gång i tiden fördes en dis-
kussion om besöksförbudets förenlighet med rege-
ringsformen. Man kom då fram till att besöksförbudet
visserligen stred mot den uttryckliga bestämmelsen i
regeringsformen, men att det finns en möjlighet att
införa sådana inskränkningar om det är välmotiverat.
Däremot är det alldeles uppenbart, och den be-
dömningen har justitieutskottet gjort vid ett par tillfäl-
len, att skulle man genomföra så långtgående förslag
som förs fram i reservationen om kommunarrest
skulle det inte vara förenligt med regeringsformen.
Det är en bedömning som utskottet har gjort vid ett
par tillfällen och det är därför som vi avvisar den
tanken.
Däremot finns besöksförbudsreglerna, och finns
det direkta hot som kan rubriceras som Misstanke om
olaga hot finns det möjlighet för polis och åklagare att
ingripa med anhållande och häktning i vissa fall.
Därmed har man också täckt in ett behov av att kunna
ingripa mot gärningsman.
Det är som Kia Andreasson säger betydelsefullt att
man fokuserar på gärningsmannen i de här fallen och
inte i alltför hög utsträckning lägger ansvaret för att
skydda sig på den som är utsatt för hotet. Man måste
också fokusera på gärningsmannen.
Men förslaget om att införa kommunarrest strider
enligt utskottets uppfattning mot regeringsformen och
avvisas därför av utskottet.
Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till ut-
skottets hemställan och avslag på reservationerna.