Herr talman! Jag vill faktiskt säga tack till Ragn-
hild Pohanka som har tagit upp frågan om Tibet åter-
igen. Jag vet att Ragnhild Pohanka är aktiv i denna
fråga.
Jag blev ganska tagen när jag läste ett utdrag av
vad Eliel Wiesel skrivit, där han säger: Varför är vi så
tysta när Tibet behöver våra röster? Det är viktigt att
vi verkligen inte är tysta utan att vi agerar i parlamen-
ten och från regeringarnas sida.
Det finns en kampanj, som Ragnhild Pohanka
nämnde här, från Internationella juristkommissionen
om en folkomröstning i Tibet. Jag skulle gärna vilja
stödja en sådan uppmaning. Som så många gånger
förr har kommunismen visat sitt ansikte när det gäller
behandlingen av Tibets folk - som man har gjort i alla
möjliga andra länder. Tibet är nu ett folk i minoritet i
sitt eget land. Där finns sju och en halv miljoner kine-
ser och bara sex miljoner tibetaner. I allt större grad
tar kineserna över framför allt maktpositionerna i
landet.
Ragnhild Pohanka har i sin interpellation utförligt
beskrivit situationen, bl.a. om hur man slår ned på
avvikande åsikter, utför etnisk resning, beskär yttran-
defriheten, utför arresteringar, torterar och avrättar,
dömer oskyldiga till fängelse, angriper religionen, det
egna språket och kulturen samt förstör miljön. Det är
saker som vi känner igen från andra länder där kom-
munismen mer eller mindre har övertagit länderna.
Jag är förvissad om att utrikesministern gör vad
hon anser vara möjligt i dialogen med Tibet och med
Kina och i FN. Men det är svårt att åstadkomma nå-
gonting i FN, eftersom Kina har en permanent repre-
sentant i säkerhetsrådet och troligen skulle rösta ned
ett svenskt agerande eller ett agerande från EU i den
här riktningen. Men icke förty tror jag att det är vik-
tigt att försöka att föra upp frågan i säkerhetsrådet.
Det handlar ju om att aldrig låta våra röster tystna
utan vi måste hela tiden komma igen. Det torde vara
så, att om man märker att demokratiska länder åter-
igen framför protester och krav får man hoppas att
droppen så småningom urholkar stenen. Jag tror det
kanske inte när det gäller kommunismen, men jag
tycker i alla fall att det är viktigt för Tibets folk att vi
alla gör vad vi kan för att Tibets folk, och inte minst
Dalai lama, skall känna att vi står upp bakom detta
förtryckta folk.