Herr talman! Vi har en omfattande dialog med Ki-
na vad gäller mänskliga rättigheter. Det gäller bilate-
ralt, och det gäller inom EU och inom FN. När det
gäller det bilaterala vill jag betona att under Göran
Perssons besök var det en omfattande dialog just om
mänskliga rättigheter. Den kom litet grand i skymun-
dan av diverse tidningsrubriker om annat. Men vi tror
att just detta att man sitter ned i lugn och ro och or-
dentligt talar igenom frågorna om förtryck och
mänskliga rättigheter ger större effekt än ett förenklat
slagordsskrikande.
Jag har själv så sent som för en månad sedan fört
samtal om mänskliga rättigheter med den nye kinesis-
ke utrikesministern när vi sammanträffade vid ett
möte i London.
Man kan förvisso peka på sådant som är negativt,
som går åt fel håll i Kina. Jag är medveten om det.
Men det finns också sådant som vi naturligtvis hälsar
med tillfredsställelse, t.ex. när politiska fångar blir
frigivna, vilket händer litet då och då. Det är klart att
detta att Wei Jinsheng frigavs var någonting mycket
viktigt, som vi som en liten del i en stor världsopinion
hälsade väldigt varmt.
Vad gäller Tibet är det naturligt att det är många
som bryr sig om Dalai lamas tilltänkte efterträdares,
den nioårige Panchen lama, öde, eftersom man inte
vet var han finns. Man vet bara att han finns någon-
stans i husarrest. Därför är det naturligt för oss att vi
tar upp hans välbefinnande när vi möter kinesiska
företrädare. Naturligtvis vill vi ha ett livstecken och
veta hur han har det. Detta sker mellan länderna di-
rekt, men det sker också via FN.
Slutligen vill jag säga att vi måste lyssna på in-
siktsfulla tibetaner själva, inte minst Dalai lama. Han
är ju inte en person som är för stora konfrontationer,
utan han tror mycket mer på dialogen. Så jag tror att
vi skall lyssna på honom när han just säger till oss att
försöka dialogvägen.