Herr talman! Jag har verkligen lyssnat på Dalai
lama. Hans compassion - medkänsla - och tolerans är
oerhört stark och påverkar alla i hans omgivning.
Därför tror jag att en dialog mellan honom och andra
skulle fungera. När han som ung träffade Mao var det
litet svårare, men nu har han en livserfarenhet och en
kunskap som är enorm.
Jag berör över huvud taget inte de vanliga argu-
menten som användes vid Göran Perssons besök i
Kina utan bara att han i ett direkt yttrande i TV sade
att situationen i Tibet hade blivit bättre. Det är inte
sant. Jag är väldigt ledsen över det, för situationen har
bevisligen blivit mycket värre.
Jag har kontinuerligt en dialog både med exilre-
geringen och med andra som kan mycket om Tibet.
Jag vill inte ha en konfrontation på det vis som det
kanske felaktigt uppfattas, men jag vill ha en dialog.
Vi måste agera.
Vi har fått höra att de är oerhört skickliga på att
undandra saker som är allvarliga, att de smyger undan
med sina oerhört grymma sätt att agera. Man vet att
39 barn i dag sitter i fängelse och har torterats. Det är
uppgifter som Amnesty har tagit fram. Amnesty över-
driver inte utan underdriver möjligen när man presen-
terar sina uppgifter, därför att man vill ha varje enskilt
fall ordentligt underbyggt.
Jag vill att vi skall fortsätta på den väg vi har bör-
jat, men jag tycker att det inte räcker. Vi måste göra
mer, eftersom tiden håller på att rinna ut för Tibet.
Man går faktiskt väldigt grymt till väga, och ungdo-
marna vill inte följa icke-våldslinjen längre. De vill gå
över till konfrontation, vilket naturligtvis vore olyck-
ligt ur alla synpunkter.
Om vi kunde erkänna Tibet som en fredszon,
skulle det bli enormt för alla andra människor i värl-
den som förespråkar icke-våld. De skulle se att det
lönade sig.