Herr talman! Jag har hamnat i lite tidsnöd. Jag ska försöka att korta ned mitt anförande eftersom jag senare i kväll ska delta i en paneldebatt på universitetet. Därför kan det bli lite problem med replikskiftena här. Om jag apostroferar Göran Magnusson och Mats Einarsson kanske talmannen kan ha vänligheten att medge dem replik, ifall de är intresserade av detta.
Allra först vill jag säga att vi kristdemokrater vid en eventuell omröstning kommer att stödja reservation 2 om möjlighet att behålla fullmäktigeuppdrag vid flyttning på grund av studier. I sista stund ändrades reservationen till att mer generellt begära en utredning om dessa problem och jag har nu fått min riksdagsgrupps stöd för att ställa upp bakom denna.
Jag vill i likhet med Liselott Hagberg yrka bifall till reservationerna 4, 6 och 9. Vi har också en reservation om den oberoende kommunala revisionen, som Liselott tog upp. Jag ska inte argumentera ytterligare för detta. Det är en ursprungligen kristdemokratisk motion som jag hoppas efterhand vinner anslutning från kammarens majoritet.
Jag skulle vilja säga något om de reservationer som vi har ställt oss bakom.
I reservation 4 begärs en utredning om möjligheterna till extraval i kommunerna. Det kan ju finnas behov av en sådan möjlighet även om jag själv tror att det måste vara restriktiva regler för sådana möjligheter.
I reservation 6, som är en motivreservation, emotser vi som utgör kammarmajoritet men inte utskottsmajoritet att regeringen lägger fram förslag om förändring av regler för folkomröstningsinitiativ, vilket riksdagen tidigare begärt. Det är dags för regeringen att bli en aning mer handlingskraftig. Och om regeringen inte lyssnar på riksdagens majoritet så är risken uppenbar att riksdagen kan utnyttja sin möjlighet att på eget initiativ stifta lagar.
Den är också den typen av problem som ligger bakom reservation 9, som handlar om indelningslagen. Den har sin grund i regeringens rigida hållning till Hebys önskan om att byta län och landsting. Vi i riksdagsmajoriteten vill ha en lex Heby när det gäller indelningslagen.
Hösten 2001 väckte jag - på uppdrag av majoritetspartierna i frågan - förslag till ett utskottsinitiativ i KU om indelningslagen. Men vi hamnade i tidsbrist när det gäller lagstiftningen och såg därför ingen möjlighet att genomföra en väl genomarbetad ny lag. Tidsbristen möjliggjorde inte någon sådan. Efter 2002 års val är visserligen riksdagsmajoriteten oförändrad i frågan, men i utskottet är det dessvärre en annan majoritet. Denna utskottsmajoritet har förvägrat riksdagsmajoriteten möjligheten att i utskottet göra ett grundligt arbete för en förändrad indelningslag. Normalt sett tycker jag att vi har respekt för varandra i utskottet när det gäller den interna hanteringen, men här tycker jag att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har använt sin formella makt i utskottet på ett inte helt seriöst sätt. Det får gärna Göran Magnusson och Mats Einarsson förklara lite närmare. Varför har man hanterat frågan på det här sättet? Jag beklagar deras halsstarrighet och hoppas att den är av engångskaraktär.
Vi har därför nödsakats att lägga en reservation med innebörden av ett tillkännagivande till regeringen där vi avkräver regeringen ett förslag senast den 1 september 2004. Om inte regeringen levererar beställningen så får vi motionsvägen lösa riksdagsmajoritetens krav, och då kan ingen utskottsmajoritet hindra oss från att föra frågan till kammaren för beslut.
Reservationen tar sin utgångspunkt i den promemoria, sedermera lagrådsremiss, som utarbetades av KU-majoriteten på våren 2002. Men om regeringen verkligen vill lösa den här frågan på ett bra sätt kan det också finnas andra vägar som tillgodoser kraven på att riksdagen ska ha ett avgörande inflytande över rikets indelning i landsting och län. Jag kan ta ett exempel där regeringen har förordningsmakten, nämligen på presstödssidan. Det är regeringen som utfärdar presstödsförordningen, men man gör aldrig regelförändringar utan att ha hört riksdagen. Det är en modell som också kan användas när det gäller indelningsfrågorna. Finns bara viljan kan vi nog komma fram till en bra lösning på detta område. Jag hoppas att förnuftet kommer att segra på andra sidan vattnet, herr talman!