Herr talman! Om min argumentation ska mätas med dess förmåga att övertyga utskottets ordförande i den här frågan så torde jag stå mig ganska slätt. När det gäller beredningen vet utskottets ordförande fuller väl att KU:s kansli, så kvalificerat det nu är, inte är avpassat och utformat för det utredningsarbete som till exempel den här frågan skulle kräva. Det normala fallet när riksdagen vill ha lagförslag är naturligtvis att man utnyttjar sin majoritet här i kammaren och begär ett sådant lagförslag av regeringen. Mot detta förfarande har vi inte riktat några som helst formella invändningar. Däremot har vi inte menat att det har varit rimligt att försöka använda konstitutionsutskottets kansli för att låta KU agera på det område som egentligen är regeringens. Det har inte varit rimligt att hantera den frågan på det sättet.
Varför är det då rimligt att riksdagen ska besluta om länsindelning av Västra Götaland? Den praxis som förvisso finns att riksdagen har haft möjlighet att fatta beslut när det gäller större länsindelningar kan man i så fall ifrågasätta utifrån den logik som jag här har gjort mig till talesman för. Sådana avvikelser från den strikta logiken finns säkerligen på flera områden. Det kan naturligtvis diskuteras om det ska vara på det sättet.
Å andra sidan har regeringen alltid möjligheten när man finner det lämpligt och nödvändigt att förankra och låta pröva i riksdagen även sådana frågor som kanske på ett strikt formellt sätt skulle höra hemma på regeringens bord ensamt. Visst kan man diskutera detta. Men jag tror att det blir mycket svårt att ta Hebyärendet som utgångspunkt för att hävda ståndpunkten att hela detta område för indelningar bör överföras till lagstiftningens område. Jag är icke övertygad.