Herr talman! Detta betänkande behandlar frågor om hur den kommunala demokratin ska kunna göras mer lättillgänglig och komma närmare medborgarna men också hur man på fler och bättre sätt ska kunna kanalisera medborgarnas inflytanden.
Vi har från moderat sida reserverat oss på ett antal punkter. En av dem handlar om att vi anser att man ska kunna ha kommunala extraval. I kommuner där förändringar i förutsättningarna har uppstått eller där en regerande majoritet mycket uppenbart bryter mot uttalade vallöften eller i andra sammanhang där förutsättningarna är så förändrade ska man kunna ha extraval. Det ska också vara möjligt för en majoritet att för att lägga fram en ny politik, med hänsyn till att nya förutsättningar har uppstått, gå ut i extraval.
Jag skulle kunna ta ett exempel. I Stockholms stad skulle det kunna vara möjligt för den nuvarande majoriteten, när man har konstaterat att man egentligen inte kan hålla något av de vallöften man gick till val på men ändå vill finna legitimitet i den nya politik man vill föra, att gå till väljarna och begära ett mandat för att föra en annan politik än den man förde fram före valet. Jag menar inte att detta är det mest sannolika i just det här fallet. Men det bör finnas en möjlighet för de politiska majoriteter som på det här viset vill bygga en legitimitet för sin politik att också söka mandat från väljarna genom ett extraval när förutsättningarna har blivit förändrade.
Herr talman! Vi vill också göra det lättare att kalla till kommunala folkomröstningar. Vi tycker att det är rätt rimligt att det ska finnas en möjlighet för medborgarna, bättre än i dag, att på olika sätt sätta upp de krav, de regler och de begränsningar som bör gälla för den styrande majoriteten i kommunen.
Men det är också så, herr talman, att den fråga som kanske kommer att tilldra sig störst intresse i det här betänkandet, och där det också finns den mest tydliga skiljelinjen i diskussionen, handlar om den kommunala demokratin i form av hur vi indelar Sverige i landsting och kommuner. Sakläget är att en minoritet i utskottet, som däremot motsvarar en majoritet i kammaren, är för en förändring av lagstiftningen när det gäller indelning av riket i kommuner och landsting. Den minoriteten har i utskottet krävt och föreslagit att man inom utskottet ska bereda ett lagförslag som gör detta möjligt. Det har vi sett som angeläget av det skälet att riksdagen inte genom sin uppmaning till regeringen att göra förändringar har lyckats få någon förändring till stånd genom förslag från regeringen, trots att riksdagen tidigare har uttalat sig för sådana förändringar när det gäller indelningen av kommuner och landsting.
Vi har fått frågan aktualiserad i hög grad genom fallet Heby kommun, där en mycket tydlig och uppenbar majoritet av medborgarna vill byta länstillhörighet från Västmanlands län till Uppsala län. Denna viljeinriktning har kommit regeringen mycket tydligt till del.
Kommerskollegium har mycket noggrant analyserat och prövat förutsättningarna och uttalat sig för en överflyttning av Heby kommun från Västmanlands län till Uppsala län. Ett viktigt skäl till detta är att de ekonomiska och befolkningsmässiga förändringarna är av det slaget att det i alla fall av medborgarna i Heby kommun upplevs som mer naturligt och rimligt att tillhöra Uppsala län när det gäller arbetsplatser, ekonomisk utveckling, kommunikationer med mycket mera. Likväl har regeringen underlåtit eller nonchalerat att genomföra den förändring som har kommit till uttryck i ett folkligt initiativ i kommunen och trots att den utredningsverksamhet som Kommerskollegium har genomfört också har visat på ett godkännande.
Då står vi i ett läge där riksdagen har uttryckt en fast vilja och regeringen har låtit bli att genomföra de förändringar som riksdagen har krävt. Heby kommun - om vi tar det enskilda fallet, men det är inte bara det som betänkandet i den här delen handlar om - har inte heller i det här fallet fått genomslag för sin vilja till förändring hos regeringen. Regeringen har helt enkelt låtit bli att ta hänsyn till den lokala opinionen, och man har låtit bli att ta hänsyn till de beslut som fattats och den opinion som uttrycks här i riksdagen.
Detta skapar självfallet en besynnerlig parlamentarisk situation, därför att här i kammaren finns det en majoritet för en förändring av lagstiftningen när det gäller indelning av kommuner och landsting, men inte i konstitutionsutskottet. Där har majoriteten nekat den gruppering som är minoritet i utskottet att genomföra en utredning och en beredning som hade kunnat leda till ett färdigt lagförslag.
Vi har då som en bilaga till reservation 9 lagt fram ett lagförslag som togs fram våren 2002, och som därefter har varit på lagrådsremiss. Som vi har kunnat konstatera uppfyller det många av de krav som ska ställas. Men med de krav som vi anser
skall
ställas på lagstiftningen så tycker vi att det behövs en fortsatt beredning för att klargöra denna lagstiftnings relation till andra delar av lagstiftningen. Det är detta som utskottsmajoriteten har nekat minoriteten. Därmed har man också förhindrat majoriteten i kammaren att här i dag genomföra ett beslut. Det, herr talman, visar tyvärr en svaghet med hur utskottssystemet med rådande majoriteter just nu fungerar. Det är därmed ett ansvar som faller på framför allt Socialdemokraterna, som har nekat minoriteten detta beredningsförfarande.
Vi hade kunnat lägga fram ett lagförslag, för det finns i handlingarna. Men vi anser inte att det är fullt ut färdigt. Vi valde nu att gå vägen att ge regeringen till känna att senast den 1 september nästa år komma till riksdagen med förslag om en ny lagstiftning vad gäller indelning av kommuner och landsting. I det här fallet skulle det ha kunnat ge Heby kommun möjlighet att förverkliga de önskemål som opinionen där har uttryckt.
Det skulle också - och det är det som är det viktiga - ge en annorlunda förhållning i riksdagens och regeringens perspektiv på indelningen i kommuner och landsting. Vi anser nämligen att det är rimligt att riksdagen fattar beslut och kan fatta beslut om indelningen av kommuner och landsting. Socialdemokratin vill att det ska vara regeringens privilegium att ensam göra detta. Vi anser att indelningen av kommuner och landsting är en så pass viktig fråga när det gäller den svenska demokratin och dess struktur att det är rimligt att riksdagen också kan fatta beslut om detta genom lagstiftning.
Det är här skiljelinjen går. När det gäller större förändringar av landsting och sådan indelning ska detta redan i dag underställas riksdagen. Vad vi säger här från en minoritet i utskottet som motsvarar en majoritet i kammaren är att detta bör gälla även för kommuner som sådana där önskemål uttrycks. Vi är öppna för både folkliga initiativ och en möjlighet att i riksdagen fatta de beslut som leder till att vi får en indelning av riket på det vis som svarar mot en modern tids förändringar och medborgarnas önskemål. Finns det egentligen en viktigare fråga när det handlar om kommunal demokrati än att på det här viset låta demokratin komma nära medborgarna i kommuner och landsting runtom i landet och dessutom tillmötesgå medborgarna när det gäller den kommunala indelningen? Nej, det finns det inte.
Det är mot den bakgrunden, herr talman, som jag väljer att dels uttala mitt stöd för samtliga reservationer där vi moderater finns med, dels yrka bifall till reservation 9 om indelningsfrågor. Ett bifall i kammaren till den kommer att ge Sverige en bättre kommunal demokrati och bättre förutsättningar för människor runtomkring i Sverige att forma sin framtid i den kommunala struktur som de anser vara bäst för dem.