Herr talman! Det betänkande som vi debatterar nu har rubriken "Kommunal demokrati". Vi är nog alla bekymrade över att det är för få människor som är intresserade av att engagera sig i samhällsfrågor. Alla politiska partier som är företrädda i riksdagen har någon gång talat om värdet och vikten av en väl fungerande demokrati och om värdet och vikten av att vi har engagerade medborgare.
Liberal demokrati sätter den enskilda människan i centrum. Inom ramen för det gemensamma beslutsfattandet ska människor ha så stora möjligheter att påverka som möjligt. Ytterst bygger människors vilja och lust att engagera sig på om de upplever att de har möjlighet att påverka.
Det betänkande som vi nu behandlar har dragit ut onödigt långt på tiden. Enligt den tidigare planeringen skulle det ha behandlats här i kammaren redan under det förra riksmötet.
Den fråga som har varit föremål för en utdragen behandling är den om rikets indelning i kommuner och landsting. Den har för övrigt varit föremål för diskussioner här i kammaren vid ett flertal tillfällen tidigare. Anledningen är väl känd av de flesta. Den grundar sig i ett initiativ från ett antal engagerade invånare i Heby kommun - invånare som ville förändra kommunens länstillhörighet och som på fullt allvar tog initiativ till en förändring i den riktningen. Det började med en motion i Heby kommunfullmäktige, fortsatte med en folkomröstning och därefter med inte bara en utan två framställningar till regeringen om länsbyte från Västmanland till Uppsala län.
Herr talman! Den reservation som har fogats till betänkandet av fem partier handlar egentligen inte bara om Heby. Den handlar om den framtida hanteringen av ärenden av liknande karaktär och om lämplig instans för beslut i den här typen av ärenden. Men det är ändå svårt att låta bli att tala om Heby. Den så kallade Hebyfrågan har fått en märklig hantering, enligt min uppfattning. Det är både med omsorg om Heby och om kommande initiativ av liknande slag som jag tycker att det är bra att det finns en så bred uppslutning i utskottet för en förändrad hantering. Det är bra att så många har ställt sig bakom det tillkännagivande till regeringen som finns i reservationen.
Det hade förstås varit ännu bättre om ett enigt utskott hade gjort en framställan till regeringen. Jag säger inte att det är så - men man kan få en känsla av att det har gått en del prestige i frågan. Det finns en maktelit, om jag får uttrycka mig på det viset, som från den tidpunkt då frågan blev aktuell har burit skygglappar och öronproppar och satt klackarna i backen.
Exemplet Heby är ett bra exempel på maktutövning när den är som sämst. Om den hade hanterats på ett annat vis så hade den kunnat vara ett bra exempel på vad folkligt initiativ och engagemang verkligen kan leda till. Heby har visserligen blivit en känd fläck på kartan, men det hade varit bättre om rubriken hade varit "Det lönar sig att engagera sig" i stället för "Gör er inte besvär".
Herr talman! Utskottsbetänkandet handlar förstås inte bara om indelningsärendet. Det finns också en del andra frågor inom området kommunal demokrati.
Vi menar till exempel att det borde finnas möjlighet att utlysa extraval i kommuner, precis som den möjligheten finns till nyval på riksnivå. Enligt vår bedömning skulle extraval inte bli aktuellt särskilt ofta. Men det finns situationer då en sådan möjlighet skulle vara av stort värde. Det kan till exempel handla om att genomföra en kommunindelning vid en tidpunkt som ligger tidigare än vid ett val. Det kan också uppstå andra situationer där ett politiskt dödläge kan infinna sig. Det kan finnas brist på ett erforderligt majoritetsunderlag. Det skulle kunna rättas till genom ett nyval.
Vi menar att det finns anledning för regeringen att utreda frågan och återkomma till riksdagen med en proposition. Det kan inte handla om någon omfattande utredning eftersom frågan är väl känd sedan tidigare.
Nästa fråga som jag tänker ta upp är frågan om öppenhet. Vi talar ofta med stolthet om den svenska öppenheten. Särskilt stolta är vi när vi talar om den inför andra som inte har kommit lika långt - till exempel människor i andra länder. Ännu stoltare blir vi när företrädare för andra länder talar om den unika svenska öppenheten och offentlighetsprincipen. Vår öppenhet och offentlighet är unik. Den följer en tradition som har en lång historik bakom sig.
Men ingenting är så bra att det inte kan bli bättre. Offentliga sammanträden borde därför vara en regel i kommunala sammanhang snarare än ett undantag. I dag är utgångspunkten att sammanträden i nämnder och styrelser hålls bakom lyckta dörrar. Det borde snarare vara regel med öppna nämndsammanträden, där undantag kan göras i situationer då det är nödvändigt med lyckta dörrar. Självfallet ska inte sammanträden vara öppna då de ärenden som behandlas rör enskilda individer eller på något annat sätt omsluts av sekretess eller där den personliga integriteten på minsta sätt kan skadas eller bedömas kunna utsättas för kränkning eller obehörigt intrång.
Den sista frågan jag har tänkt ta upp handlar om att stärka den kommunala revisionen. I en demokrati krävs kontrollsystem där det finns en genomskinlighet i det offentliga beslutsfattandet. En effektiv och oberoende revision är därför den allra bästa lösningen. Revisorerna har stor betydelse på alla nivåer för kommunfullmäktige i rollen att granska och följa kommunens verksamhet. För största möjliga trovärdighet ska revisionen därför vara oberoende.
Riksdagen har nyligen inrättat en modell med oberoende revision för den statliga revisionen. Inom en snar framtid kommer den att lägga fram sin första rapport. En liknande modell för den kommunala revisionen vore ytterligare ett steg i rätt riktning.
Herr talman! Jag ställer mig givetvis bakom alla reservationer som Folkpartiet är med på, men för att vi inte ska behöva votera hela lunchen i morgon yrkar jag bifall endast till reservationerna 4, 6 och 9.