Fru talman! Jag tycker fortfarande inte att jag fått något svar på om man vill ta ett nationellt ansvar för att fortsätta att utveckla missbrukspolitiken. Självklart ska man utvärdera och titta på om formerna har fungerat bra och hur de kan utvecklas. Ett kontrakt för livet har innehållit mycket; bland annat skulle kommunerna ställa upp med LVM-placering och stöd i eftervård när man varit på ett behandlingshem. Jag tycker dock inte att jag får något klart svar från dig: Är ni beredda att fortsätta att ta detta ansvar? Jag tror att det är helt nödvändigt. Fortsätter man inte den påbörjade utvecklingen kommer väldigt många bra saker att avbrytas, och då kommer man inte att kunna höja nivån i missbrukarvården.
Sedan är det ju positivt med avgiftningsplatser för kvinnor, men ni har missat att detta bara är första steget i en vårdkedja för kvinnor. Vi har motionerat om att man ska ha separata behandlingsmöjligheter hela tiden för kvinnor. Inte minst är det viktigt för de kvinnor som utsätts för våld. Mobilisering mot narkotika har ju visat hur vanligt det är att man utsätts för misshandel och övergrepp om man har ett missbruk och att det brister väldigt mycket i det stöd man får. Man kan ju inte gå till de vanliga kvinnojourerna.
När jag jobbade med detta som kommunalråd i Göteborg var vi helt överens om detta: Ska det funka att hjälpa dessa kvinnor även när det gäller våldet måste det finnas en vårdkedja för kvinnor med missbruksproblem. Det räcker inte med avgiftningsplatser.
Hur tänker ni alltså, eftersom ni inte har stött det förslag vi har lagt fram, arbeta vidare med den frågan? Och kommer ni att fortsätta att ge ett statligt stöd för att utveckla missbrukarvården och ge kvinnor och män med missbruksproblem möjlighet att bryta sitt missbruk och möjlighet till ett värdigt liv?