Fru talman! Det blir allt vanligare att människor under långa perioder varje år vistas i sina fritidshus, framför allt efter pensioneringen.
Många av landets kommuner som har turismen som sin stora näring, ofta med många delårsboende, har problem med att klara av hemtjänstbehovet som ökat dramatiskt. Då är det inte bara den oförutsägbara kostnaden som kommer utan även problemen med att rekrytera personal under perioder när andra människor ska ha semester. Att anställa ny personal under den perioden är ett stort bekymmer.
I dag är det den kommun som besökaren vistas i som har ansvaret för att ombesörja hemtjänst för alla som har detta behov och som har detta beviljat från sin hemkommun. Vistelsekommunen får heller ingen ersättning från besökarens hemkommun, som har beviljat biståndet. Vistelsekommunen har bara att utföra hemtjänsten och låta sina egna kommuninvånare stå för kostnaden. Ofta sker detta genom att de själva får sämre hemtjänst på grund av kommunens utsatta ekonomi.
Detta problem tar jag upp i motion So232, som jag härmed yrkar bifall till.
Fru talman! Man kan resa på skidsemester till ett annat landsting. Har man otur och bryter benet i backen får man säkert en god vård och benet gipsat. Men inte betalar detta landsting kostnaden. Det kommer så klart en räkning till hemlandstinget som får betala den.
Våra barn kan välja att gå i skola i en annan kommun, och det kommer så klart en räkning till hemkommunen för den kostnad som barnet orsakat. Inte i något av fallen är man skriven i vistelsekommunen där man får tjänsten utförd.
Självklart ska alla, tycker jag, få vistas fritt i våra kommuner, vare sig man vill åka skidor, plugga på gymnasiet eller vara i ett fritidshus och vara i behov av hemtjänst. Men notan ska betalas av den egna hemkommunen där man betalar sin skatt.
Fru talman! Det är inte första gången den här frågan debatteras i denna kammare. Skillnaden nu är att vi har en annan regering, en regering som består av fyra borgerliga partier, Moderaterna och tre stödpartier, som samtliga reserverat sig till förmån för att vistelsekommunen skulle få skicka räkningen till den kommun som personen var skriven i och som hade beviljat biståndet.
Vari sitter problemet? frågade sig en kristdemokrat för ett år sedan när frågan debatterades. Det är vänstermajoriteten som har haft hand om bromsen, konstaterade partiet då.
Kristdemokrater! Nu har ni hand om ratten. Ni har hand om gasen, och ni har hand om bromsen.
Den samlade borgerligheten har under en längre tid drivit frågan, inte minst i medierna, och talat om att bara de får makten ska de lösa problemet. Det ska åtgärdas omedelbart. Nu har ni makten. Uppfyll nu det ni har lovat väljarna! Beslutet påverkar inte statens finanser ett enda dugg, och den kommun som har beviljat biståndet är på det klara med vilka kostnader det innebär.
Det ska bli intressant att ta del av den kristna etiken när vi ska votera om denna fråga.
Folkpartiet, Centern och Moderaterna stödde tillsammans med kd med emfas den gemensamma reservationen förra gången frågan var uppe och attackerade Socialdemokraterna för att de inte vågade stödja den borgerliga alliansens gemensamma reservation. Det ska bli mycket intressant att ta del av Folkpartiets ställningstagande och få veta om de har ordning och reda på vad de tidigare har ansett i frågan.
Moderaternas i eget tycke stora rättspatos hoppas jag innebär att de står för vad de lovat.
Centerpartiet har försökt att närma sig storstäderna i politiken. Jag hoppas dock att även det partiet ska stå fast vid vad det har lovat och skänker en tanke till de glesbygdskommuner som partiet tidigare värnade så aktivt och inser vilka konsekvenser dessa drabbas av utan att över huvud taget kunna påverka detta.
Fru talman och riksdagskolleger! Nu är det dags att lägga korten på bordet. Jag synar.
I detta anförande instämde Catharina Bråkenhielm (s).