Fru talman! Vi debatterar socialtjänstfrågor i kväll, och vi gör det på ett område som står under omvandling. Vi har inga reservationer i detta betänkande utan tre särskilda yttranden. Vi kan gå med på det här betänkandet på grund av det stora arbete som pågår i de många utredningar som nu är tillsatta. Vi kommer dock att följa dessa frågor väldigt noga, och vi förbehåller oss också rätten att återkomma till dem.
Fru talman! Många utredningar pågår, som sagt. Och det pågående arbetet fokuseras mera på den enskilda individen, dess behov och de åtgärder som vårt samhälle kan och önskar ge dem som är i en situation som de själva inte kan ta sig ur utan hjälp. Oavsett om det är fråga om barn, föräldrar, missbrukare, hemlösa eller de äldre i detta betänkande finns det inget annat område i hela vår lagstiftning som berör och kommer den enskilde individen så nära och är så kännbart och så livsavgörande som socialtjänstområdet.
Det är också så att vår socialpolitik är allas vår politik som vi genom livet berörs av på många olika sätt. Den ska i det utsatta läget, då allt annat är borta, finnas där för dig och för mig, för våra misshandlade barn, för våra missbrukare, missbrukare som vill bli hela människor igen, och för den som lever under knappa omständigheter. Socialtjänstlagen och försörjningsstödet är det yttersta skyddsnätet vi har.
Fru talman! När vi går längs Drottninggatan och tittar på uteliggarna, tiggarna, de hemlösa som finns där måste vi se dem. Vi kan inte, som den nuvarande regeringen, förändra Sveriges bostadspolitik så att mer bostadsrätter tränger ut allmännyttans bestånd. Med automatik skapas det färre hyresrätter som kan upplåtas till dessa grupper av människor som oftast är grava missbrukare och har stora skulder. 17 800 hemlösa finns i vårt land. Det är ett tal vi kunde registrera under en mätvecka år 2005. Mörkertalet är allt större. Trångboddheten är också ett stort problem.
Det finns i Stockholm ett antal lägenheter på den sekundära bostadsmarknaden. Om det visar sig genom det uppdrag som Boverket tillsammans med Socialstyrelsen har fått att det akuta behovet av lägenheter är till exempel tredubbelt så stort som det i dag finns lägenheter för, hur kommer då regeringens strategi att se ut för att skaffa fram dessa tusentals lägenheter samtidigt som man nedmonterar allmännyttan?
Fru talman! När det gäller barnfattigdomen ska vi inte tro att det bara är storstäderna som har ett alltmer växande problem med barn som lever under knappa förhållanden. Nej, i mitt Värmland levde 22,6 procent av barnen i Årjäng, och i Eda 22,8 procent, i fattigdom år 2004, enligt Rädda Barnens rapport. En kvarts miljon fattiga barn i ett sådant rikt land som Sverige är allvarligt.
Vems är då felet? Och med vilken politikerstrategi bekämpar man denna djupa orättvisa? Det handlar om att sällan eller aldrig gå ut och se på kultur i alla dess former för att det kostar pengar, att som förälder med sitt barn inte få gå på en utställning för att det kostar inträde, att alltid få säga "nej, det har vi inte råd med" som förälder och se att man måste spara de pengarna, för mjölken måste stå på bordet nästa dag också. Att vara utanför föder utanförskapets mörker, och klassklyftorna växer. När den alliansledda högerregeringen slår ned på våra välfärdssystem, sänker ersättningsnivåerna och också höjer kraven för att få dem föder det fler fattiga barn.
Fru talman! Det finns ett problem i att höjningarna av barnbidraget inte kommer de familjer till godo som är beroende av socialbidrag. Dessa familjer får inte del av den standardhöjning som var tänkt att nå alla barnfamiljer. Genom tilläggsdirektiv i juni 2006 fick utredningen Från socialbidrag till arbete i uppdrag att analysera konsekvenserna av att frångå principen att beakta alla inkomster vid socialbidragsprövning. Analysen skulle gälla barnbidraget och andra relevanta transfereringar till barnfamiljer när de ändrades.
Vi socialdemokrater höjde barnbidraget och underhållsstödet, och vi höjde ersättningarna i socialförsäkringssystemet. Vi menar att solidaritet och minskade klassklyftor föder trygga människor som vågar mer och att den som råkar falla också ska veta som individ att systemen håller. Varför måste jag då fråga den borgerliga majoriteten: Varför inte ens utreda om undantaget, att höjningar av barnbidraget inte skulle räknas med i beräkningen av försörjningsstödet? Det direktivet tog den högerborgerliga regeringen bort från utredningen.
Det är faktiskt så att det yttersta ansvaret för att förverkliga statens ansvar för barnkonventionen ligger på Fredrik Reinfeldt och hans kolleger. Utred konsekvenserna av förändringar i vårt trygghetssystem ur ett barnperspektiv! Förvärra inte ytterligare barnfattigdomen i Sverige!
Vi socialdemokrater anser fortfarande att denna fråga bör prövas. Vi förbehåller oss också rätten att återkomma i den.
Fru talman! Vad gäller barnhemsplaceringarna i efterkrigstid ända fram till 1970-talet tänker vi följa också den frågan noga. Jag har själv upplevt berättelser om dåliga familjehem, misshandel och kärlekslöshet mot barn som inte har fyllt fem år när de placerades första gången. Vi kan inte blunda för det som har skett, utan allt måste upp i ljuset, det som hände under dessa mörka år. Det har förekommit att barn har fått sova på vinden och att bältet fanns framme när de var långt borta från sina hem och sina föräldrar. Misshandel, kränkningar och dåliga förhållanden var vardagen för tusentals barn som i dag är vuxna, många med svåra psykosociala problem, svår ångest och ibland missbruk. Vi är skyldiga dessa barn sanningen.
Vi socialdemokrater tillsatte en särskild utredare med uppgift att granska de här allvarliga övergreppen vid institutioner och familjehem. Detta är gott, och första delrapporten kommer i höst.
Fru talman! Den stora missbrukssatsningen, Ett kontrakt för livet, har enligt vår mening varit mycket lyckosam. Satsningen omfattade 820 miljoner i statsbidrag till missbruksvården under en treårsperiod 2005-2007. I detta betänkande anges det också att utskottet ser positivt på satsningen. Min fråga till majoriteten är: Kommer ni att fortsätta den lyckade satsningen efter år 2007? Vi socialdemokrater anser att satsningen bör permanentas. Därför har vi i vårt budgetförslag anvisat 150 miljoner årligen för detta ändamål.
I detta anförande instämde Catharina Bråkenhielm, Christer Engelhardt, Jan-Olof Larsson och Per Svedberg (alla s).