Fru talman! Dagens fokus är trafiksäkerhet - ett återkommande tema som alltid är aktuellt och viktigt. Det är ett område där vi i Sverige har en lång tradition av att ligga i framkant, både om man ser till olycksstatistik och när vi tittar på fordonsbranschen. Naturligtvis finns det ingen anledning att slå sig till ro med det. Varje olycka är en för mycket, men det är en utgångspunkt i det fortsatta arbetet för att nå den så berömda och här i dag ofta nämnda nollvisionen.
Det är intressant att i trafikutskottet ha möjlighet att följa vad som sker inom området forskning och utveckling kopplat till trafiksäkerhet. Regeringen gör betydande satsningar för att tillsammans med branschen stimulera detta arbete.
I Centerpartiet har vi en optimistisk syn på att den tekniska utveckling som pågår ska ge stora effekter. Vi har all anledning att hoppas på stora förbättringar med hjälp av nya tekniska lösningar, inte minst kopplade till modern teknik och elektronik. Det handlar till exempel om lösningar som hjälper oss att bli bättre bilförare, lösningar som ser till att vi blir varnade om vi blir alltför trötta bakom ratten och lösningar som minskar effekterna av olyckor som trots allt sker.
Ibland när man vandrar runt bland montrar på mässor och konferenser kan man som lekman nästan få en känsla av att det handlar om science fiction. Får vi tro optimister i branschen kan mycket av detta vara verklighet inom något årtionde, och en del är redan på gång. Att till exempel få en varning och kanske en automatisk inbromsning av bilen en mörk höstkväll och uppmärksammas på älgen som närmar sig vägen långt innan man själv på traditionellt sätt kan se den eller att få en skarp tillrättavisning av bilen när man börjar gäspa bakom ratten är nyheter som jag ser fram emot.
För min del tror jag att en av de stora och växande frågorna när det gäller trafiksäkerhet framöver kommer att handla om cykeln, och detta av flera skäl. Cykeln har av olika skäl blivit ett alltmer uppskattat färdmedel. Det handlar om folkhälsa, miljö och ekonomi. Den är också ett sätt att minska trängseln i stadsmiljön. Detta är några skäl. Men att cykla innebär att ofta i ganska höga farter befinna sig balanserandes på några kvadratcentimeters yta på mer eller mindre lämpliga vägar, ofta i en ganska stressig miljö. När en olycka inträffar gör man som cyklist verkligen skäl för namnet oskyddad trafikant.
Den cykelutredning som lämnades i höstas lyfte fram en hel del frågor kopplade till cykeln och trafiksäkerheten. I Centerpartiet tror vi på en ökad användning av cykeln som färdmedel och hoppas verkligen att man hittar möjligheter och förslag som vi kan återkomma till för att både utveckla cyklandet i Sverige och minska riskerna.
Fru talman! Jag har försökt att med några grova penseldrag teckna det som jag uppfattar som viktiga trender i utvecklingen på området trafiksäkerhet. Jag vill inte på något sätt förminska enskilda problem som många av motionärerna fokuserar på. Men jag tycker ändå att det är viktigt att vi då och då som beslutsfattare också lägger en hel del tid på att försöka förstå och där så är lämpligt styra och stimulera utvecklingen av den nya trafikmiljön som växer fram. Det tror åtminstone jag radikalt kan förändra trafiken och förbättra säkerheten rejält.
Som avslutning vill jag ge även Centerpartiets syn på frågan om distraktion bakom ratten orsakad av felaktig mobiltelefonanvändning. Sannolikt är det just på detta område som utvecklingen går allra snabbast när det gäller tekniska lösningar. Trafikutskottet har fått flera föredragningar både om den tekniska utveckling som pågår och hur vi som bilförare påverkas av att tala i telefon. Även om slutsatser kan skilja sig åt uppfattar jag att alla är överens om att det är i själva distraktionen, när man släpper uppmärksamheten från trafikmiljön, som faran ligger. Däremot finns data som tyder på att det till och med kan vara en fördel att bli avbruten av ett telefonsamtal under en lång och monoton bilfärd. Det gäller att vara vaken och uppmärksam men inte distraherad.
Det finns sedan länge en allmänt hållen lagstiftning om vårdslöshet i trafik som, vilket många har nämnt tidigare, i princip ringar in de moment där man använder sin mobiltelefon eller annan utrustning i bilen på ett olämpligt sätt.
Nu föreslår utskottets majoritet att en ny lag ska stiftas specifikt för handhållen mobiltelefon. Det är en lag som jag hade haft större förståelse för om den hade kommit för några år sedan innan till exempel gps i bilen blev vanlig och på den tiden då en telefon var en telefon. Att nu under flera år jobba med att stifta en lag om en utrustning som sannolikt kommer att se rejält annorlunda ut innan lagen träder i kraft känns, om uttrycket tillåts, närmast meningslöst. Mycket talar för att dagens mobiltelefoner förändras under tiden så att vi inte behöver knappa på dem. Samtidigt utvecklas nya tekniska prylar som också kan förvilla om de används felaktigt. Men i dag känner vi inte till och kan beskriva dem. Det kan knappast vara här som vi ska lägga koncentrationen om vi vill nå en trafiksäkrare miljö i det stora hela. Jag ska inte spekulera i de sätt som kan finnas att kringgå sådana lagar. Men här brukar fantasin flöda.
Allianspartiernas reservation går ut på att i förordningstext precisera begreppet vårdslöshet i trafik. Det är ett arbete som redan pågår inom regeringen. Det har här tydligt beskrivits, inte minst av Lars Tysklind. Det skulle ge en tydligare bild både för allmänheten och för domstolarna av vad som är vårdslöshet och ringa in både olämpligt handhavande av mobiltelefon eller handdator, som man kan kalla den, och annan distraherande verksamhet bakom ratten.
Fru talman! Att gå denna väg tror jag dessutom skulle ge betydligt snabbare resultat än att arbeta fram en ny lag och få minst lika bra effekt.