Fru talman! Jag får väl inleda med att tacka Jan-Evert Rådhström för överskattningen av min betydelse. Det kan hjälpa att man möjligen mår lite bättre i kväll, men det går ändå fort över.
Jag har läst en hel del, Jan-Evert Rådhström, om det här. Jag har drivit frågan sedan jag kom in i den här församlingen, så det är klart att jag har läst. I den läsningen inkluderar jag Jan-Evert Rådhströms alla bombastiska insändare i frågan. Det är sällan jag har sett ett så starkt engagemang för - jag vet inte vad.
I stora drag säger Rådhström att han är helt överens med oss andra om behovet av åtgärder för större trafiksäkerhet i de här fallen. Han tar avstånd från sms:ande och liknande vid ratten. Det gläder mig, det är alldeles förträffligt, för det tycker vi också. Men ursäkta om vårt tålamod kanske har trutit.
När Jan-Evert Rådhström säger att regeringen jobbar på att göra någonting långsiktigt kan jag bara hålla med, för det är verkligen långsiktigt, det verkar aldrig ta slut.
Till slut kan det hända att det samlas en majoritet som länge har tänkt och velat ha några åtgärder vidtagna, och så tar man möjligheten när den finns. Jag tror inte att det är svårare än så. Det ligger ingen större konspiration från vare sig min eller någon annans sida. Sakfrågan har helt enkelt lagts fram på ett sådant sätt att det uppenbarligen har övertygat en majoritet till slut.