Fru talman! Svårigheten är att det gäller ganska stora områden. Återigen vill jag lägga fokus på att det i gällande system finns stora möjligheter att differentiera hastigheten utifrån lokala förhållanden, och man kan utforma gaturummet så att det stämmer överens med den hastighet man sätter. Många kommuner har jobbat föredömligt med det här. Det fungerar att ha 30, 40 eller 50 utifrån en process som är ganska krävande - det kan jag hålla med om - men det finns bra instruktioner från Trafikverket om hur man ska föra en sådan process.
När det finns ett samband mellan hur man upplever gaturummet och de hastigheter som är satta följer man också den hastighetsgräns som gäller. Det är viktigt när kommunerna planerar städerna att man också jobbar med gaturummet som sådant för att anpassa det till hastigheten.
Blir man påkörd av en bil som inte hinner bromsa är 30 kilometers hastighet att föredra. De flesta överlever faktiskt en smäll i 30 medan i princip ingen överlever i 50. Det är detta vi talar om, och det är detta som är vår utgångspunkt när vi talar om de oskyddade trafikanterna och att man måste differentiera hastigheten. Även i detta sammanhang vill jag återkomma till att ansvaret i väldigt hög grad hänger på föraren och att man följer de regler om varsamhet och omdöme som finns, oberoende av vad som står på skyltar.
Som sagt: Inom dagens system finns det väldigt stora möjligheter för kommunerna att differentiera hastigheten utifrån lokala förhållanden.