Fru talman! Jag kan likväl som jag beundrar Jan-Evert Rådhströms engagemang i det han tror på beundra Folkpartiet, som verkligen har tålamod, kanske lite mer än vad jag har i det här fallet.
År 2011 behandlade vi frågan, visst, och regeringen fick det uppdrag som du själv nämnde, Lars Tysklind. Bara för ett tag sedan återkom regeringen med en tunn skrivelse med i stort sett samma innehåll som man sagt hela tiden: Man vill inte ha någon lagstiftning på det här området. Denna skrivelse lades till handlingarna och glömdes ganska kvickt. Och nu är vi här i realiteterna.
Jag vet egentligen inte vad Folkpartiet i så fall vill annat än den största välvilja när det gäller trafiksäkerhet. Det finns väl inte en käft här som säger emot det; det kan jag inte tänka mig.
Nu har oppositionen uppenbarligen samlat sig till ett konkret förslag som jag tror kommer att innebära en bättre trafiksäkerhet. Det kommer sannolikt att spara flera liv framöver. När tekniken har utvecklats på ett sådant sätt att den lagstiftningen helt enkelt inte behövs längre går det bra att skriva av detta.
Men det kommer att ta ett antal år. Vi har trots allt många gamla bilar och mycket gammal teknik fortfarande, och det kommer vi att ha ett antal framöver, som också Motormännens Riksförbund helt riktigt sagt. Därför tror jag att det här kommer att behövas, och därför har jag intagit denna ståndpunkt.