Fru talman! I betänkande 1997/98:SoU17 behand-
las motioner om vård och behandling av missbrukare
samt insatser för hemlösa personer. Motionerna har
väckts under den allmänna motionstiden 1997. Till
betänkandet finns sju reservationer fogade. Det finns
också ett protokoll från en offentlig utfrågning i soci-
alutskottet den 5 februari 1998, som handlade om
missbrukarvården.
Det har skett en förändring i missbrukarvården.
Från att vården tidigare fanns på institutioner satsar
kommunerna nu alltmer på öppen vård. Likaså an-
vänder man sig i dag i mindre utsträckning av tvångs-
vård än tidigare. Antalet platser på Statens institu-
tionsstyrelse har minskat, som vi har hört. Detta fram-
kom också vid den offentliga utfrågningen.
Socialstyrelsen har gjort en särskild studie för att
besvara frågan om vilka konsekvenser en minskad
användning av tvångsvård fått för de tyngsta missbru-
karna. Studien har gjorts i kommuner som i stor ut-
sträckning utnyttjat tvångsvård tidigare och där
minskningen varit särskilt stor. Studien visar att vår-
den för denna grupp missbrukare inte har minskat
under perioden 1992-1996.
Boendestödet har ökat men också den frivilliga
institutionsvården. Men jag vill understryka att det är
mycket viktigt att vi noggrant följer utvecklingen när
det gäller vården av missbrukare. Det finns skäl att
vara extra uppmärksamma på vården av yngre miss-
brukare, psykiskt sjuka missbrukare och kvinnliga
missbrukare. Vi vet att detta är grupper där missbru-
ket och utslagningen ökar. Socialstyrelsens studie
kallas Balans i missbrukarvården. Det är viktigt att
tänka på det. Det är lätt att pendeln svänger antingen
mot institutionsvård eller mot öppenvård. Det måste
finnas både-och.
När det gäller den öppna vården finns det många
positiva skäl för att vårda missbrukare i hemmiljö.
Man kan arbeta med nätverk och se till hela familjesi-
tuationen. Att åka till en institution och bli nykter för
att sedan komma hem till en både trasig och trasslig
vardag är ofta dömt att misslyckas. Man har fått åka
fram och tillbaka mellan institution och hemkommun.
Men när man nu satsar på öppenvård i kommunerna
är det viktigt att den är kvalitativt god och att det
finns personal med utbildning och erfarenhet som
arbetar inom den öppna vården. Detta diskuterade vi
när vi beslutade om ändringar i socialtjänstlagen.
Jag vill också understryka att socialnämnden har
en skyldighet att i samförstånd med den enskilde
planera vården, liksom att ansvara för att ge missbru-
karen den hjälp och vård som missbrukaren behöver.
När det gäller de hemlösas situation så vill jag slå
fast att det är helt oacceptabelt att det finns hemlösa
och uteliggare i vårt välfärdsland. Socialstyrelsen har
genomfört en kartläggning av hemlösa i Sverige. I
rapporten ges en utförlig beskrivning av de hemlösas
situation. Där betonas också vikten av att utveckla
socialtjänstens metoder för arbetet med hemlösa, bl.a.
genom att skapa boendeformer med bättre anpassad
kravnivå vad gäller stöd och kontroll i boendet.
Det behövs anpassade insatser för särskilda grup-
per av hemlösa. Det gäller psykiskt störda missbruka-
re och hemlösa kvinnor. Problemet med de hemlösa
är komplext. Det handlar inte om kommuners ovilja
att lösa problemen. Jag vill påstå att de flesta kommu-
ner försöker hitta lösningar för de hemlösa. Men det
handlar också om de attityder från hyresvärdar och
grannar som man möter i arbetet med att hitta bostä-
der åt de hemlösa.
Som exempel vill jag nämna Stockholm, där man
avsatt 25 miljoner kronor det här budgetåret för att
skapa boendeformer med bättre anpassad s.k. kravni-
vå och hitta lösningar på missbrukares och hemlösas
bostadsproblem. Man har tillsatt personer för att leta
lokaler där man kan bygga anpassade bostäder, men
fortfarande har man inte kunnat använda de 25 miljo-
ner kronorna. Man har hittat lämpliga lokaler, och
man har pengar. Men människor som bor i områdena
och de lokala politikerna tycker visserligen att det är
bra att man skall lösa problemen för de hemlösa, men
de säger också att de hemlösa tyvärr inte kan bo i
deras område. Så här har det varit under året då man
försökt komma till rätta med problemen. Enligt det
senaste jag hörde kommer lösningar att finnas. Vi
hoppas att situationen skall bli bättre.
Jag vill också säga till Ragnhild Pohanka att det är
bra att man bygger härbärgen i flera små städer. Det
behövs säkert på många ställen. Här i Stockholm är
det sällan fullbelagt på härbärgena. Det finns platser
för dem som behöver. Alla vi som åker tunnelbana
träffar på de personer som tigger pengar. Man behö-
ver inte betala någonting för att övernatta på ett här-
bärge. Man får plats där ändå.
Fru talman! Jag vill göra några kommentarer till
de reservationer som finns. Vänsterpartiets reserva-
tion handlar om rätten att överklaga beslut om vård.
Det är en fråga som vi debatterade mycket inför be-
slutet om ändringar i socialtjänstlagen. Majoriteten i
utskottet har inte ändrat uppfattning sedan dess. Men
det är viktigt att följa utvecklingen, precis som vi sade
i juni 1997. Som jag sade tidigare i mitt anförande har
nämnden en skyldighet att planera vården tillsammans
med missbrukarna.
Det finns reservationer när det gäller vård av
missbrukare från Moderaterna, Folkpartiet, Vänster-
partiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna. Reserva-
tionerna har olika infallsvinklar.
I Moderaternas reservation vill man tydligen satsa
mer på tidiga insatser. Här är vi överens, men vi är
inte överens om att förstärka tvånget i vården. Sverige
är ett av de få länder i Europa som tillåter tvångsvård
av missbrukare. Jag tror att det är viktigt att vi hante-
rar det här instrumentet ytterst varsamt och i stället
uppmuntrar det frivilliga.
Folkpartiets reservation handlar om ökad forsk-
ning. Där vill jag hänvisa till den forskning som sker
vid SIS. Dessutom har Stockholms universitets styrel-
se, efter samråd med Socialvetenskapliga rådet, beslu-
tat att inrätta ett särskilt centrum för socialvetenskap-
lig alkohol- och drogforskning vid universitetet.
Forskningen vid centrumet skall omfatta konsumtion,
prevention och behandling. Resultatet av behandling
med metadon är kanske inte alltid så positivt som
framhålls i reservationen. Vi bör vara mycket restrik-
tiva till dess att forskningen kan visa andra resultat än
i dag.
I reservation 7 framhålls vikten av samarbete med
frivilligorganisationer. Vi är överens om att de gör
mycket fina insatser för missbrukare och hemlösa i
vårt samhälle. När vi gjorde ändringar i socialtjänst-
lagen beslutade vi också att kommunerna skall ut-
veckla samarbetet med frivilligorganisationerna.
Fru talman! Vården av missbrukare och bostäder
till hemlösa är mycket viktiga frågor. Det handlar om
de allra svagaste grupperna i vårt samhälle. När vi nu
har fått ordning på Sveriges ekonomi och kan priori-
tera de områden som vi vill utveckla, t.ex. vård, om-
sorg och utbildning, måste de svagaste grupperna vara
med i den prioriteringen.
Jag yrkar bifall till hemställan i betänkandet och
avslag på reservationerna.