Fru talman! Sammanfattningen till detta betänkan-
de är på tre rader och inte speciellt upplysande för
dem som har ett ansvar för missbrukarvården. Men
betänkandet innehåller en rad uppmaningar och kon-
stateranden som är viktiga att föra vidare till dem de
berör. Här är några som jag vill lyfta fram.
Utskottet skriver på s. 14: "Enligt utskottet är det
dock tveksamt om kommunernas öppenvårdsinsatser
kan möta behoven hos de mest utsatta missbrukar-
grupperna, framför allt yngre narkotikamissbrukare
med psykisk störning".
Detta är ju något som måste rättas till. Det är ett
bekymmer att nå många missbrukare. Den utfrågning
vi hade i februari om missbruk visade att alltför
många missbrukare inte söker narkomanvården. En
del av dessa är kända inom hälso- och sjukvården,
andra av ideella organisationer som t.ex. Frälsnings-
armén. Men, som sagt, de söker inte hjälp på det ställe
som skulle falla sig naturligt för dem. Därför måste vi
söka kunskap om varför man inte söker narkomanvård
utan vänder sig till andra vårdgivare.
Utskottet anser att ökade ansträngningar måste gö-
ras för att utveckla motivationsarbete, behandlings-
planering och omhändertagande av gruppen yngre
narkotikamissbrukare. Detta måste också föras ut till
ansvariga.
Vi från Folkpartiet ser med glädje att utskottet
stöder vårt motionsyrkande om att ta till vara de an-
hörigas och missbrukarnas synpunkter på förebyg-
gande insatser, vård och rehabilitering. Böckerna om
Sara bör läsas av alla inom missbrukarvården, särskilt
de avsnitt där Sara och hennes pappa tar upp en rad
förslag till åtgärder.
Sara var en flicka som växte upp i en vanlig fa-
milj, i ett vanligt bostadsområde med föräldrar och
med syskon som det gått bra för, medan Sara gick in i
narkotikamissbruk via tobak och alkohol. Hon blev så
småningom både prostituerad och hivsmittad och
avled sedan i aids.
Fru talman! Kommunernas ansvar för ett varierat
och flexibelt utbud av vårdinsatser som också passar
missbrukande kvinnor understryks liksom länsstyrel-
sernas och Socialstyrelsens tillsynsansvar när det
gäller insatser särskilt för unga narkotikamissbrukare,
missbrukare med psykisk störning, kvinnliga missbru-
kare och invandrare med missbruksproblem.
Socialtjänstens ansvar för vården, oberoende av
om den ges i frivilliga former eller med stöd av LVM,
framhålls också.
Utskottet understryker vidare vikten av att kom-
munerna kontinuerligt ägnar de bostadslösa stor upp-
märksamhet och ser till att stödinsatserna blir så ef-
fektiva som möjligt. Vi vill understryka vikten av
samverkan med ideella organisationer, att nya meto-
der och arbetsinsatser behöver utvecklas, att insatser-
na för hemlösa och vilka effekter de haft behöver
följas och utvärderas.
Detta betänkande innehåller således en rad upp-
maningar, främst till kommuner och länsstyrelser samt
till Socialstyrelsen. De får inte begravas utan måste
föras ut till dem som de berör.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 3 under
mom. 3 och vill här särskilt lyfta fram behovet av
utredning och kvalitetssäkring av den vård som i dag
ligger utanför länsstyrelsens och Socialstyrelsens
tillsynsansvar samt framhålla att nedskärningarna i
vården inte får drabba metadonbehandlingsverksam-
heten, på grund av den risk för ökad hivsmittspridning
som en sådan nedskärning skulle föra med sig.
Vi står givetvis också bakom den andra reserva-
tionen, men jag yrkar här alltså bara bifall till reser-
vation nr 3.