Fru talman! Som Kerstin Heinemann nyss sade
från denna talarstol innehåller detta betänkande
många bra tankar och även många bra förslag och
uppmaningar till kommunerna. Det som vi här be-
handlar hör ju inte i första hand till riksdagens ansvar-
sområde utan tillhör mera de kommunala angelägen-
heterna, nämligen hur man tar hand om sina svagaste
medborgare.
Betänkandet består till tre fjärdedelar av en hea-
ring som utskottet gjort med 22 av landets främsta
experter på missbruksvård. Däri ligger också tyngd-
punkten i betänkandet. Jag rekommenderar alla dem
som vill ta reda på hur nutidshistorien ser ut att ta del
av utskriften från den hearingen. Vi fick också av
Annika Jonsell och Kerstin Heinemann några exempel
på tillståndet i landet, som ju inte är bra.
De lärdomar som vi kan dra av hearingen är att
personer som har dubbel diagnos - psykiskt störda
och missbrukare - är den grupp som har farit mest illa
under den senaste tiden. Den har enligt de rapporter
som vi fått från Frälsningsarmén och Stadsmissionen
också ökat dramatiskt. Den har hamnat mellan två
stora strukturomvandlingar, för det första Psykädelre-
formen, som tvingade ut dem från institutionerna till
ett enskilt boende, för det andra den samtidiga stora
strukturomvandlingen i form av stora sparpaket i
nedskärningspolitiken, som tvingade kommunerna att
sluta skicka folk till institutioner, äldrehem och lik-
nande typer av verksamhet och i stället övergå till
öppen verksamhet. Detta har också skett under de små
ekonomiska omständigheter som den senaste tidens
besparingar har inneburit.
Det är alltså helt uppenbart att denna grupp har
kommit i kläm. Jag tycker samtidigt att utskottet visar
stort intresse för den här gruppen, stor empati och stor
vilja. Det gäller inte minst utskottets ordförande,
vilken, som Annika Jonsell här tidigare nämnde, ock-
så var ordförande i Psykiatriutredningen. Vi har ägnat
stor uppmärksamhet åt de här grupperna, och jag
utgår från att vi kommer att fortsätta att göra det.
Detta är inte den sista gången som vi tar upp de här
frågorna.
Det var också många som i hearingen uppmärk-
sammade den åtstramade socialtjänstlagen. Man har
tagit bort missbrukarnas frihet att välja vårdgivare när
de frivilligt söker stöd och hjälp för att komma ut ur
sitt missbruk. De har inte längre samma rätt att styra
sitt val till det behandlingshem eller den behandlings-
form som de själva vill söka sig till. Deras överklag-
ningsrätt har tagits bort, och kommunerna har fått
betydligt större makt att påverka valet.
Detta påtalades från flera håll i hearingen, bl.a.
från Frälsningsarmén, som har stor erfarenhet, men
även av Anders Carlberg, som företräder RFHL-
grupperna. Även om vi tycker att detta betänkande i
huvudsak är bra har vi avgivit en reservation till för-
mån för återinförande av den rättighet som den en-
skilde missbrukaren tidigare hade att påverka sitt
vårdval. Jag yrkar bifall till reservation 1 och i övrigt
till utskottets hemställan.