Herr talman! I näringsutskottet har vi haft förmånen att få träffa ett antal aktörer som arbetar med företagsfrämjande insatser såsom finansiering och rådgivning. Dessa aktörer verkar dels generellt gentemot företagen, dels gentemot specifika grupper såsom nyföretagare, det sociala företagandet, kvinnors företagande med mera.
Samtliga har sagt att de arbetar med rådgivning, och hälften med finansiering. Det gör att det kan förekomma överlappningar i deras verksamheter. Det är därför med tillfredsställelse jag kan konstatera att näringsutskottet enhälligt är överens om att regeringen bör komplettera den beslutande utredningen om finansieringsinsatser för små och medelstora företag med en utvärdering och en översyn av rådgivningsinsatserna för företag.
I många avseenden har Sverige goda förutsättningar för företagande. Vi har en välutbildad befolkning. Vi tar snabbt till oss ny teknik. Näringslivet visar på uppfinningsrikedom och bred verksamhet inom forskning och utveckling. Men det finns trösklar att ta sig över som företagare och faktorer som upplevs som hämmande för företagande och entreprenörskap. Detta kan särskilt gälla kvinnor, unga, personer med utländsk bakgrund eller personer inom den sociala ekonomin som vill starta och driva företag.
Alliansregeringen vill så långt det är möjligt minimera de faktorer som försvårar för personer som vill förverkliga sina drömmar och ambitioner om att starta, driva och utveckla sitt företag. Sverige behöver fler entreprenörer och fler företag som vågar anställa. Jag kan nu konstatera att antalet nystartade företag ökade med ungefär 10 procent mellan år 2006 och 2007, vilket är mycket glädjande och visar att Sverige är på rätt väg.
Alliansregeringen gör och har gjort betydande insatser för företagen, särskilt i prioriterade grupper. Låt mig få ge ett par exempel. Företag som drivs av utlandsfödda personer är en viktig del av den svenska ekonomin. I Sverige startas i dag vart femte företag av en utlandsfödd person. Egenföretagandet är vanligt exempelvis bland dem som är födda i Asien, men mer ovanligt bland dem som är födda i Afrika eller Sydamerika. Variationer i vistelsetid, utbildningsnivå, arbetslivserfarenhet, ålder och personliga förutsättningar påverkar för utlandsfödda såväl för dem som är födda i Sverige när det gäller huruvida man är företagare eller anställd.
Alliansregeringen har gett Nutek i uppdrag att ta fram ett nationellt program för att främja invandrares företagande. Syftet med programmet är att invandrare ska få förbättrad möjlighet att starta och utveckla sitt företag eller ta över ett befintligt företag. Programmet har 20 miljoner per år i tre år och beräknas starta i sommar.
Det finns en stor potential för ökat företagande bland kvinnor som regeringen vill ta till vara. Regeringen lanserade därför i budgetpropositionen 2007 en omfattande satsning för att främja samt öka forskningen och kunskapen om kvinnligt företagande. 100 miljoner kronor per år under tre år satsas därför på att öka antalet kvinnliga företagare. Programmet genomförs och samordnas av Nutek och verkar inom fyra delprogram, nämligen
Information, rådgivning och affärsutveckling
Entreprenörskap, mentorskap och ägarskiften
Utveckling av finansieringsmöjligheter och
Attityder och förebilder.
I det sistnämnda vill jag lyfta fram de nyligen utsedda ambassadörerna som ska verka som goda exempel och inspirera kvinnor att våga ta steget att bli företagare. Att ändra och förbättra kvinnors attityd till företagande är viktigt, så att fler kvinnor kan identifiera sig själva som företagare och inte bara se företagare som män i näringslivstoppen.
Många kvinnor arbetar inom kommun och landsting. Enligt en undersökning som Svenskt Näringsliv har genomfört tillhör kvinnliga offentliganställda, till exempel barnskötare, vårdbiträden och undersköterskor, den grupp som är mest intresserad av att starta företag. Tyvärr är det också den gruppen som har svårast att övervinna de konkreta hindren till exempel vid en upphandling.
Nutek har via Socialstyrelsen fått ett uppdrag gällande utveckling av en modell för bidragsgivning i syfte att stödja entreprenörskap inom hälso- och sjukvården samt omsorgen. Detta är en del av den satsning som regeringen gör för att stödja vårdpersonal - och då givetvis inte bara kvinnor - som vill ta över driften av verksamhet som drivs i offentlig regi, så kallat avknoppningsstöd.
Sverige har ett av västvärldens mest omfattande trygghetssystem - om man är anställd. Både manliga och kvinnliga företagare har lägre sjukfrånvaro än vad anställda har. Kvinnliga företagare tar bara ut hälften av den föräldraledighet som kvinnliga anställda tar ut. Man kan som egenföretagare vara medlem i a-kassan, men möjligheten att få ersättning vid arbetslöshet är begränsad av ett antal villkor. Skillnader finns i de stela regler som omsluter trygghetssystemen och som indirekt motverkar nyföretagandet.
Regeringen har nu tillsatt en utredning, och vi ser fram emot de förslag till förändringar som den särskilda utredaren kommer att lämna i augusti i år.
De sociala företagen upplever specifika problem, till exempel bristande kunskap hos rådgivare, svårighet att få tillgång till kapital eller lån utan säkerhet, hinder i upphandlingsprocessen, kunskap om vad socialt företagande är och så vidare.
Regeringen har gett fyra myndigheter - Nutek, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Socialstyrelsen - i uppdrag att ta fram förslag på insatser som ska stimulera till att fler sociala företag startar och växer. Dessa inbegriper att skapa myndighetsövergripande lösningar och en genomgång av vilka ersättningar som kan ges från olika trygghetssystem som de personer som arbetar i sociala företag kan få del av. Man ska också titta på finansieringsmöjligheterna och se över möjligheten för sociala företag att delta i offentliga upphandlingar.
Jag vill också nämna kreditgarantiföreningar och garantifonder som växer fram. Det är positivt.
I måndags presenterades ett förslag till överenskommelse mellan regeringen och idéburna organisationer inom det sociala området, vilket innebär att man har startat ett arbete med att utveckla relationer mellan det offentliga och den sociala ekonomin. Detta ska präglas av dialog, delaktighet och samverkan. Under perioden april till och med juni inbjuds organisationer att lämna synpunkter på förslaget.
Därmed, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner.