Herr talman! Jag vet inte riktigt vad Maria Plass tror. Jag sade till att börja med att jag var positiv till själva förslaget. Jag tycker att reformen är bra. Jag tror att de här ambassadörerna för kvinnligt företagande kan göra en väldigt viktig insats. Men jag tycker att det är omoraliskt att förvänta sig av dem att de ska arbeta utan någon som helst ersättning. Vi skulle självfallet inte heller ha tvingat kvinnliga företagare med något slags piska, som det lät som i ditt anförande. Vi skulle självfallet också ha uppmuntrat det. Men jag tycker också att man har ett ansvar när man genomför en sådan här reform att se till att det finns en ersättningsmöjlighet så att man kan få ersättning för uteblivna inkomster. Så ser det faktiskt ut för fritidspolitiker. Som fritidspolitiker kan man få en ersättning för uteblivna arbetsinkomster på grund av att det politiska uppdraget. Ett sådant system hade varit rimligt på det här området också, när det gäller kvinnliga ambassadörer.
Jag står fast vid att jag tycker att det tyder på en förlegad kvinnosyn att man, just när man har att göra med kvinnliga företagare, förväntar sig att de ska ställa upp gratis. De ska göra det här arbetet utan att få någon ersättning. Men när man har med manliga företagare att göra tror jag att man aldrig skulle ha löst det på det sättet. Då skulle man självklart ge en ersättning för den arbetstid som de lägger ned.
Just därför tycker jag att det är ganska upprörande att man använder sig av de här kvinnornas solidaritet. Det är ju det som det handlar om. De är villiga att ställa upp för att de vill hjälpa sina systrar att starta företag också. Men jag tycker inte att det är rimligt att man ska begära av dem att de ska göra det utan att få någon rimlig ersättning, just därför att det faktiskt försvårar deras situation. I stället ska man ju uppmuntra den här solidariteten och stödja dem genom att ge dem en rimlig ersättning för den arbetsinsats som de lägger ned. Just det här att man inte gör det och därmed inte behandlar män och kvinnor på samma sätt är tyvärr ett tecken på att problemen med ojämställdheten kvarstår och att regeringen tyvärr inte gör tillräckligt mycket för att upphäva den.