Fru talman! Jan Andersson säger att det var väl känt från alla håll och kanter att man skulle höja arbetsgivaravgiften för småföretagare. Det är inte den bild jag får från de småföretagare som ringer till mig och beklagar att de har fått en chockhöjning av avgifterna. Jag tror att den tydlighet som Jan Andersson upplevde att man pratade om de här frågorna i valrörelsen inte upplevs av väljarna, framför allt inte av småföretagen.
Det vi får höra är att det är en betungande avgiftshöjning, speciellt om det är ett företag som har dålig lönsamhet från början. Man går in och tar 37 000 kronor extra av dem. Det är klart att det blir en väldig belastning för en småföretagare. Miljöpartiet har i stället föreslagit att man ska öka detta, just för att vi har sett vilken betydelse det har för småföretagen, de allra minsta företagen, som alla säger sig värna, men som regeringen uppenbarligen inte tar särskilt stor hänsyn till.
Vi har föreslagit att man fördubblar sänkningen, så att man ska kunna få upp till 74 000 kronor i lägre arbetsgivaravgift. Jag tycker att ni borde gå ut och fråga företagarna. Vilket tror Jan Andersson ger bäst effekt för en småföretagare, att man får 74 000 kronor i sänkning eller att man inte får någonting alls? Det är det som det står emellan.
Jag hör också från företagare att de är väldigt oroliga över att man förändrar konkurrensvillkoren på marknaden så allvarligt som man gör genom att ta in avgifter från småföretag och sedan fördela dem till vissa, lite godtyckligt, beroende på om man har anställt unga eller har äldre arbetskraft. Det är klart att det inte är något bra sätt att skapa stabilitet och förutsägbarhet, vilket alla företagare alltid säger att de vill ha. De vill ha stabila villkor, så att de vet vad som gäller.
När det gäller regelförenklingar är det så att det fanns ett förarbete innan den nuvarande regeringen kom in. Man kom faktiskt till ett dukat bord. Vi hade redan satt i gång med flera olika utredningar, där man hade tagit fram förslag och uppgifter om vilka regler som var kostsamma inom många olika områden. Det fanns en möjlighet att sätta i gång med att åstadkomma konkreta åtgärder. Den möjligheten tog man inte, utan man har bara dragit detta i långbänk. Man har fortsatt att utreda i det oändliga. Inte ens nu efter ett och ett halvt år har man kommit med konkreta förslag.