Herr talman! För några veckor sedan anordnade Folkpartiet ett djurskyddsseminarium här i riksdagen. Där debatterades flera av de frågor som vi här debatterar i dag. Under seminariet deltog bland annat djurskyddsutredare Eva Eriksson, överdirektören vid Jordbruksverket Leif Denneberg och veterinär och också ledamot av Djurskyddsutredningen Johan Beck-Friis. De tre lyckades på ett initierat och föredömligt sätt ta upp de viktiga frågeställningar som vi här hanterar i dag.
Att vi nu får en genomgripande utredning som, som det står i direktivet, ska ägna sig åt vissa problem inom djurskyddsområdet, välkomnar jag. Senast detta gjordes var 1988. Det har skett en väsentlig utveckling på området och kommit ny kunskap under dessa 20 år som vi nu måste ta vara på.
Innan jag går vidare på de områden där det krävs förbättringar vill jag betona att Sverige har kommit långt på djurskyddsområdet. Vi tillhör otvetydigt ett av länderna med den starkaste djurskyddslagstiftningen, vilket vi har anledning att vara stolta över. För att travestera ett av riksdagens partier är vi stolta men inte nöjda. På flera områden krävs en förbättring, vilket också lyftes fram på det folkpartiseminarium som jag nämnde.
Jag vill nu ta tillfället i akt och lyfta fram några av dessa områden. Jag vill börja med övergivna och förvildade djur. Där lyfte utredaren fram den situation för bland annat katter som vi har hört om tidigare. Det är ett allt överskuggande problem. Det är hundra tusen katter som är hemlösa. Det är ohanterligt. Här har vi som politiker ett stort ansvar.
Jag ägnade en del av de gångna dagarna att titta lite gran på och botanisera i vad tidigare jordbruksministrar har gjort i dessa ärenden. Jag såg att frågan om djurskyddslagstiftningen var uppe när Annika Åhnberg var jordbruksminister år 1996. Där säger Annika Åhnberg: Vi har nu skjutit det på framtiden för att det ska bli desto bättre. Man ville analysera mer.
Jag bläddrade vidare och kom fram till år 2006 då Ann-Christin Nykvist var jordbruksminister. Hon säger: Det krävs ett noggrant övervägande hur ett eventuellt ägaransvar ska utformas så att det blir effektivt. Sedan vet vi vad som hände 2006. Den nya alliansregeringen tar tag i problemen och tillsätter så småningom den utredning som vi nu snart får se resultat av.
Det man kan säga efter mötena med utredaren är att det med all sannolikhet kommer att komma ett skarpt förslag vad gäller förvildade djur och katter. Det kan handla om märkning, registrering och att man lyfter fram ägaransvaret. Med detta vet jag att flera av mina folkpartikolleger som ständigt har motionerat i ärendet kommer att känna att det är tillgodosett. Jag vill där särskilt nämna min tidigare kollega Solveig Hellquist som ofta tog upp den här frågan.
Jag går vidare till frågan om tidelag. Vi måste poängtera att den lagstiftning som vi nu har inte räcker. Det är ett accelererande problem. År 2010 var det 44 ärenden. Här krävs det att vi skyndsamt åtgärdar frågan genom att komma med ett skarpt lagstiftningsförslag. Det ligger också ett initiativ till det.
Här kan jag inte hålla med Miljöpartiet som säger att vi har ändrat uppfattning. Alliansregeringen har här visat en stor öppenhet genom att ge utredaren ett särskilt uppdrag att titta på den här frågan.
Vi vet också att det har förts diskussioner i kammaren om detta, och landsbygdsministern har vid flera tillfällen indikerat vikten av en ny lag på området när det gäller förbud mot utnyttjande av djur för sexuella ändamål. Det är självklart.
Naturligt beteende är en annan fråga som ständigt diskuteras, inte minst med tanke på när minkfrågan är uppe till debatt. Nu kommer det ett klargörande och ett förtydligande också här vad gäller definitionen av vad ett naturligt beteende är. Vi har inte sett den slutgiltiga definitionen. Men grundansatsen var tydlig när vi hade seminariet. Det hela kommer att landa på forskning och beprövad erfarenhet. Utifrån detta är det viktigt att säga att djur har olika beteenden och olika behov, och det måste tillgodoses.
Det finns något som sker allt oftare i vårt land och runt omkring i många andra länder som är fruktansvärt. Det är när man avlar på så vis att det förorsakar djuren ett lidande. Vi fick ett exempel på hundar som avlas så att de får skrynkliga nosar, och det trycker på hjärnan på djuren. Här är det alldeles uppenbart att det krävs krafttag. Denna typ av avel kan vi inte acceptera.
Vi kommer nu in på tillsyn. Jag tycker att det var befriande att lyssna på Miljöpartiets Kew Nordqvist, som inte fortsätter att prata om att vi ska återgå till och ta tillbaka Djurskyddsmyndigheten. Han ser i stället framåt, ser till vad vi kan göra framöver och kommer in på djurskyddsombudsmän. Jag ser att länsstyrelsernas tillsynsansvar och djurskyddsinspektörer är en form av djuromsorgsmän och djuromsorgskvinnor som är ute. Jag tror att Kew Nordqvist kallade det för DjurO.
Sara Karlsson säger däremot hela tiden att ni är motståndare. Jag vet inte om ni tänker fortsätta att vara motståndare och hela tiden tänka er att Djurskyddsmyndigheten var det bästa. Jag satt själv i Djurskyddsmyndighetens styrelse. Folkpartiet var från början tillskyndare av Djurskyddsmyndighetens tillblivelse. Men med den erfarenhet som jag och vi har ser vi nu det som har skett när Djurskyddsmyndigheten lades ned och flyttades över till Jordbruksverket. I och med den satsning som man gjorde inom Jordbruksverket under ledning av Leif Denneberg känner jag en oerhört stor trygghet.
Jag anser att djurskyddet har fått en stärkt ställning. Jag är alldeles övertygad om det när jag nu ser hur tillsynen går till. Det har varit barnsjukdomar. Vi känner till många sådana ärenden och de problem som fanns i början på flera länsstyrelser. Men ett är ändå säkert. Jag har ringt runt till flera länsstyrelser och även stämt av det hela under seminariet, och rättssäkerheten
har
ökat. Det är mer lika över landet.
Man jobbar nu vidare med Jordbruksverket och alla länsstyrelser genom kunskap i ett Oskarprojekt. Länsstyrelserna kommer nu tillsammans att arbeta för en vårturné där man satsar och jobbar på hur man ska kunna effektivisera inspektionerna och göra dem så bra som möjligt. Man har nu kommit fram till att man kan göra inspektionerna mer kvalitetssäkra. Man kan planera dem på ett annat sätt. Det var inte så i början.
Många kritiserade också att pengarna inte räckte. Regeringen tillsköt medel - 117 miljoner, 25 miljoner och 11 miljoner. Det skedde vid flera olika tillfällen. Många av oss har stor respekt för Johan Beck-Friis och hans kunnande och engagemang. Han bejakar att tillsynen flyttades över, men han är också kritisk till medlen och säger att det behövs ytterligare medelsförstärkning.
Vi har satsat på djurskyddskontrollregister och djurförbudsregister. Det händer mycket här. Jag känner att med de planerade inspektionerna och den nya kunskapen kommer detta att landa och bli riktigt bra.
Herr talman! Det finns flera områden som jag skulle vilja belysa ytterligare, så jag tar det lite snabbt. När det gäller minkar vill jag säga något om den utredning som gjordes för ett antal år sedan av Eva Eriksson och som gav minknäringen sju år. Det är klart att jag känner en djup besvikelse över att näringen inte tog det ansvar som jag hade förväntat mig. Nu blir det bindande och skarpa föreskrifter. Det kommer att handla om utbildningskrav, miljöberikning och utfodring. Veterinär kommer att kopplas till näringen. Vi kommer att få se dessa olika åtgärder. När det gäller huruvida det blir vattenbad eller inte kommer också detta att grunda sig på vetenskap och forskning. Det får vi ser när vi ser föreskrifterna.
Jag utgår från att de som inte lever upp till föreskrifterna inte ska fortsätta. De har redan visat att de inte är beredda att vara seriösa företagare. Då har de inget berättigande. Men företagare som följer detta och som satsar på djurskyddet ska ha möjligheter, och här ifrågasätter jag inte om man föder upp djur för sällskap, för äggproduktion eller för päls. En del för fram att det skulle vara oetiskt att ha päls. Det tycker inte jag att vi som politiker ska ha synpunkter på. Det är djurskyddet vi ska ha synpunkter på.
Det är oacceptabelt att vi fortsätter med kastrering utan bedövning. Självfallet ska vi jobba vidare. Direkt efter valet 2006 fick Jordbruksverket i sitt regleringsbrev krav på att utveckla system och teknik för smärtfri kastrering. Nu kommer det fram olika tekniker. Vi politiker behöver inte peka på vilken typ av bedövning det ska vara och om det ska vara immunvaccinering eller bedövning. Det vi som politiker klart ska tala om är att det ska vara smärtfritt. Man ska inte åsamka djur lidande.
Nu är det en frivillig överenskommelse på gång - den 1 januari 2012. Den har redan påbörjats. Djurhållare får nu bedöva. Det känns som att öppnar redan öppna dörrar. Här är vi överens om att vi satsar på djurskydd och att det ska vara bedövning.
Slutligen: Vi har definitivt inte ändrat uppfattning om djurtransporter, Miljöpartiet och Kew Nordqvist! Är det någon fråga vi har kämpat för är det att minimera behovet av djurtransporter, men när de sker ska de ske på ett sätt så att djuromsorgen och djurskyddet står i centrum.
Herr talman! Ett gott djurskydd handlar till största delen om ägaransvar, men också om utbildning, om forskning om djurs beteende och behov och om klara lagar och regler. Med detta yrkar jag bifall till reservation 8 och i övrigt till utskottets förslag i betänkandet.
I detta anförande instämde Ismail Kamil (FP).